Den äkta kvinnan (Alexander Ahndoril)

4point4.jpg
Ahndoril har en märklig förmåga att se allt med nästan vansinnig dubbelmening och därför (tillsammans med hans typiska monologer och de utskrivna tankegångarna) tenderar vissa delar av boken (/böckerna) att bli obegripliga för alla som inte är Ahndoril själv, det vill säga ganska många.

Den äkta kvinnan handlar med ett ord om kärlek, tillit och (förstås) svartsjuka på gränsen till galenskap.

Som alltid strålande perception av i princip allt i varje situation, ångestladdad handling men dock rörig med liknelser vid Jesus, Judas, m.fl.

Av de författare jag läst är han en av de som har ett väldigt karaktäristiskt sätt att skriva, det kan man åtminstone inte ta ifrån honom.

Jag har faktiskt inte mer att säga om denna bok.

”Luften är tung som av rökelse och Rafael känner att han går genom vatten…”
”-Rafael, du vet det va…du vet att hon aldrig varit otrogen…
-Hon bedrog mig med en annan man.
-Okej…du behöver inte berätta för mig, jag kan tro på att du gav henne skulden för nåt du inbillat dig.
-Som syndabock.
-Ungefär.
-Det behövs, hur skulle vi annars klara av skulden…
Robin verkar inte förstå.
-Som Hitler…, förklarar Rafael, …och Judas, till exempel…hur skulle vi kunna läsa vår historia utan, utan…de här figurerna, våra nödvändiga representanter för ondskan…utan dem skulle vi kanske börja tvivla på vår egen godhet.”

Annonser

~ av bookplanet på september 23, 2005.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: