En ovanligt torr sommar (Paul Robinson)

Översättargissning: Rätt! (kvinna)

2pointer4.jpgovanligttorrbok.gif

En fängslande deckare som är en njutning att läsa, från sida 1 och hela vägen till sida 447. Stor insikt i polisiärt arbete, en rörande romans mellan huvudpersonen (”Banks”) och den snygge (och tio år yngre!) kollegan (”Annie”), härligt nyskapande vitsar (humorn i den här typen av nya deckare brukar ju annars vara typiskt Hollywood-influerad) och en oförutsägbarhet som gör att man bara längtar till nästa sida.

Ja, alltså – inte den här boken. (För alla som inte begrep var jag 100% sarkastisk.) Den här boken gör anspråk på att vara det sämsta jag läst på väldigt väldigt länge. Jag tänker inte gå in på detaljer för de är ungefär lika intressanta som att slicka rent Sergels torg. Boken börjar som vanligt i konsumdeckarnas värld med ett skelett (alternativt ett lik. Och i riktigt nyskapande konsumdeckare (så kallade thrillers) får läsaren själv bevittna mordet) och fortsätter traditionsenligt med att en impopulär och lite utstött kommissarie med många personliga problem (haven’t we all?) kopplas in på fallet. Och vad vore en bok utan kärlek? Självklart ingår en obligatoriskt intetsägande romans, den här gången med en tio år yngre (dessutom snygg) kollega. Vilket radarpar de är – oborstade Banks och söta ”Annie”. Gubbdrömmen comes true! (precis som i Da Vinci-koden).

Jag kan inte upprepa det här tillräckligt många gånger: boken är generande dålig läsning, mest av allt därför att jag har en känsla av att det här är Robinson deckarförfattaren när han är som bäst. Man får den känslan med vissa böcker; de känns genomarbetade och välplanerade. Men den här boken gnisslar trots det vid varje bladvändning…

En skicklig författare hade kunnat göra underverk med titeln, men vädret boken fick mig att föreställa mig var inte torrt, snarare mulet och tråkigt, trots att jag kämpade tappert med att applicera titeln på vädret och stämningen.

(Dessutom är den alldeles för lång, jag förstår inte meningen med att dra ut en seg deckare till 447 sidor.)

För all del, Annika Preis’ översättning (observera min korrekta översättargissning 😉 är skrattretande och gör inte precis saken bättre. (Ni måste förstå att jag tycker boken är värdelös i stort -vilket är Robinsons fel, men jag är säker på att de löjliga meningsuppbyggnaderna och ordvalen mer är översättarens fel.)

Den är tydligen till råga på allt belönad med Svenska Deckarakademins pris för bästa utländska kriminalroman 2001 – pinsamt nog i sig – men vilket också kanske kan förklara recensenternas rövslickeri på framsidan, baksidan och även de första sidorna i boken. Ja, det, och att de är idioter.

Det här är helt enkelt
<trumvirvel>
en ovanligt dålig bok.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s