Brodern (Peter Gustav Johansson)

4point1.jpgbrodern1.jpg

Helknäpp bok och dessutom frenetiskt svår att läsa, vilket ledde till att jag i slutet av boken hade fått så nog av omöjliga associationer kors och tvärs i min hjärna att det var en riktig lättnad att bli klar med den.

Boken beskriver i trasiga fragment en broder som flutit undan från världen, bortom kontakt. Det är gamla minnen och detaljer i en enda röra, men framför allt (det jag uppskattade mest) en väldigt utpräglad melankoli boken igenom och en bra bild av det regniga mulna deprimerande ensamma gråa Sverige.

Med tanke på all Ahndoril jag läst på sistone börjar jag få nog av att kämpa mig igenom författares katharsis-böcker och jag gav kanske inte boken en schysst chans – därför betygsätter jag den inte heller.

Den är jobbig och tung, men den lärde mig faktiskt att författare kan låta läsare associera väldigt fritt till kryptiska ord och bilder orden målar upp alldeles själva, utan tyglar. Det intressanta var att man alltid hamnade på den röda tråden igen, efter varje association.

Ensamhet och utanförskap, men även vansinne och mest av allt: förståelse i efterhand.

Advertisements

~ av bookplanet på oktober 15, 2005.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: