Fallstudier (Sigmund Freud)

Nu var det över 2 år sedan jag läste ut denna roman. Jag kan fortfarande inte formulera mina intryck. Här är mina anteckningar från 1 år sen, då jag försökte recensera den här för 10e gången:

Psykologi = läran om psykologerna.

Bra närhet i språket. Hoppar som han vill. Vaggar in sig själv i ett tjockt, impermeabelt nät av referenser till sig själv.

Kollar man upp alla referenser blir man förmodligen svårt hjärntvättad.

Läs hellre Mare Kandres fantastiska Quinnan och dr dreuf.

Fortfarande skeptisk till Freuds arbete.

1. Brottstycke ur en hysterieanalys (Dora)

– Vad är problemet??

2. Analys av en femårig pojkes fobi (lille Hans)

– Bättre kopplingar.

3. Iakttagelser beträffande ett fall av tvångsneuros (Råttmannen)

– Tråkigast

4. Psykoanalytiska iakttagelser om ett självbiografiskt beskrivet fall av paranoia-dementia paranoides (Schreber)

5. Ur historien om en barndomsneuros (Vargmannen)

Det brukar ju låta:

”Visst, Freud hade lite förlegade idéer om kvinnor och lite konstiga hypoteser men å andra sidan bidrog han med….—”

Nehej. Han bidrog inte med nåt.

Freud var en snuskig överklassgubbe som fuskade med sina resultat och rökte på de få timmar han inte var upptagen med att vagga in sig i ett nät av SPEKULATIONER om hur andra människor fungerar.

Är det nåt jag inte tål är det SPEKULATIONER.

Sådär, äntligen har vi en recension.

Annonser

~ av bookplanet på mars 3, 2006.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: