Män kan inte våldtas (Märta Tikkanen)

Utläst: 2006-03-25

5point2.jpgmankanintevaldtas.jpg

Jag ska erkänna: jag minns den här boken mycket dåligt. Skälet är att jag sitter och recenserar den ett halvår efter att jag läste den. Tyvärr tillhör den dessutom en av de böcker som jag inte antecknade något om medan jag läste, så risken för rekonstruktioner i efterhand är alltså påtaglig.

 

Det jag kan förtälja är att den handlar om att den ensamstående tvåbarnsmodern Tova blir våldtagen efter en kväll ute. Till en början är hon lamslagen av känslor av skräck och hjälplöshet och tycker sig se våldtäktsmannen Martti överallt men hennes förtvivlan övergår i en benhård beslutsamhet. Tova bestämmer sig för att hämnas på Martti. Hon planerar sitt dåd; hon ska förföra Martti, binda fast honom i samma säng där han våldtog henne, och göra honom lika illa.

 

Boken avdemoniserar våldtäktsmän och män i allmänhet genom att likställa den förskjutna maktbalans mellan män och kvinnor som gör att kvinnor är rädda för att gå utan sällskap på kvällar och nätter. Samma maktbalans som (åtminstone enligt boken) har gett att det inte ens finns en lag för rättsliga åtgärder mot en kvinna som våldtagit en man. Samma maktbalans som säger att män kan våldta kvinnor, men att kvinnor inte kan våldta män.

 

Men när det väl kommer till kritan (och detta tycker jag mig minnas var centralt i boken) och Tova står över den fastbundna Martti och är i färd med att våldta honom vaknar något inom henne, något som inte har med kön eller ålder att göra, utan rent sunt mänskligt förnuft som säger att det är helt åt helsicke fel att skada en annan människa, och speciellt på detta kallblodiga sätt. Hon bestämmer sig för att kalla dit polisen för att istället bara förödmjuka Martti och lära honom en läxa, men det visar sig (i en fin, oväntad antiklimax) att poliserna inte tror på att en kvinna någonsin skulle ha kunnat kidnappat och våldta en man. För att rädda lite av sin heder påstår Martti själv att de är älskare och att det hela bara är en lek och väcker alltså inte åtal mot Tova, vilket i sin tur leder till att hon inte ens blir straffad för brottet (vilket är hennes sista desperata vädjan till polismännen när hon märker att saker och ting håller på att ta en oplanerad vändning), och hennes seger över sin våldtäktsman blir alltså inte allmänt känd. Boken slutar alltså med att pessimistiskt konstatera att det ligger mer i påståendet att män inte kan våldtas, än man kan tro. En våldtäkt är inte bara det fysiska genomförandet, utan även en mycket fräck stöld av integritet och rätten till utrymme i samhället.

Män kan inte våldtas är lättläst och de avslutande delarna är faktiskt rätt bra. Tikkanen har ett väldigt enkelt och rättframt sätt att beskriva tankar och känslor. Tyvärr saknar boken tillstymmelse djup, men den gör det den ska helt enkelt, utan att bli blödig. Boken är ju inte skriven för att bli ett mästerverk, utan är en enkel idé…

Annonser

~ av bookplanet på mars 25, 2006.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: