Chang & Eng (Darin Strauss)

6point3.jpgchang.jpgchangandeng.jpg

Begreppet ”siamesiska tvillingar” härstammar från de sammanväxta tvillingarna Chang och Eng, som blev berömda i 1800-talets USA (se bild till höger). De föddes vid floden Mekong i nuvarande Thailand 1811 och upptäcktes som pojkar av handelsresande som ”exporterade” dem som cirkusattraktion till USA. De satt ihop med en bit brosk mellan bröstkorgarna och även delar av deras inre organ var fuserade. Dåtida läkare bedömde riskerna för att separera dem som alltför stora och de levde därför sammanvuxna fram till att de avled 1874. Chang & Eng av Darin Strauss är en roman som är byggd på deras öden.

 

I boken har Chang och Eng helt olika personligheter; Chang är introvert och intelligent, medan Eng är osäker och mycket mer beroende av sin tvillingbror. Boken är berättad från Changs perspektiv, och han upprepar på flera ställen att han gärna skulle ta riskerna och försöka genomföra en kirurgisk separation, något som Eng bävar för boken igenom (inte så mycket på grund av de medicinska riskerna som på den tomhet Chang skulle lämna efter sig).

 

Bröderna kommer till en liten ort på vischan i USA och träffar snart två systrar, och alla fyra blir ögonblickligen förälskade av varandra (två och två alltså). Det visar sig senare att systrarna har sina egna problem i byn och att deras rykte inte är fläckfritt. På något sätt (och detta är för övrigt dokumenterat; Chang och Eng gifte sig faktiskt med två systrar) lyckas de få till stånd ett tämligen normalt liv, med separata hus som de bor i skiftvis. Sammanlagt får dubbelparen 21 barn (jag minns inte vilket par som fick flest barn). Strauss har också vävt in ett tema av undertryckt kärlek mellan Chang och Engs hustru, Adelaide. Så naturligtvis kan inte tvillingarna leva ett helt vanligt liv, för samtidigt måste var och en begränsa sig själv av hänsyn till den andre. Samtidigt turnerar tvillingarna upp i ganska hög ålder, men Eng har med stigande ålder blivit allt mer alkoholiserad och han dör slutligen sjuk efter en stroke, och Chang dör några timmar efter honom.

 

Språkmässigt är det ett otroligt bra flyt i boken. Det märks att Strauss har ett kolossalt ordförråd (eller en väldigt tjock synonymbok) och jag fick slå upp massor av nya ord. Lite pinsamt, men vad ska man göra.

 

Något som jag reagerade på under läsningen och som jag vill nämna här är att Chang och Eng tydligen hade slavar. Så trots att de var i USA som immigrerade cirkusattraktioner (och dessutom var ”gulingar”) och blev uttittade på gatorna befann de sig högre upp i hierarkin än svarta på den tiden. Jag ville bara nämna det för att det säger så mycket om slavarnas situation.

 

Slutligen vill jag bara säga att Chang och Eng förstås är två fantastiska människoöden att beskriva, men at the end of the day är boken ganska intetsägande. Strauss framstår för mig som en riktig ”college boy”. Det är det här typiska fenomenet med böcker som kan handla om något mycket intressant, som är helt korrekta, skrivna i absolut enlighet med manualen, men kanske just därför extra tråkiga och opersonliga. De saknar något mycket viktigt och substantiellt, dessa böcker. Kan jag sätta fingret på vad det är, har jag lösningen på ännu ett av världens mysterium.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s