Den andra verkligheten (diverse författare)

5point7.jpgdenandraverkligheten.jpg

Det här är en antologi som enligt egen utsago ”riktar sig främst till medicinstuderande och andra inom vårdyrkena, men i lika hög grad till färdiga läkare och till den allmänhet, som vill berikas av vad skönlitteraturen har att lära ut om hur vi möter sjukdom och lidande”. Det är väldigt svårt att såhär i efterhand skapa mig en enhetlig uppfattning av bokens 32 berättelser/dikter, dels eftersom de är av så otroligt varierande klass och dels för att jag inte riktigt tycker att boken håller någon klar röd tråd (vilket man ju skulle kunna anta/hoppas att den gör eftersom den är skriven med ett så specifikt syfte).

 

Vad jag försöker säga är att jag faktiskt inte kan recensera den här boken, men jag kan säga några ord om vissa texter som var speciella eller av någon annan anledning mer eller mindre minnesvärda.

 

Lars Hagströms ”Livet även om jag dör” är ett mycket vaket och livssprudlande stycke text om att som en vanlig, för övrigt frisk, människa få höra att man endast har månader kvar att leva. Den är skriven med en humor (inte galghumor, utan nästan en förlöjligande humor – ”vem har hört något så löjligt som gallgångstumör?”, etc.) och framför allt en närhet som jag uppskattade mycket.

 

Oliver Sacks (som tydligen är berömd, fick jag veta efteråt) är representerad med en fantastiskt udda skildring av en framstående kirurg med Tourettes syndrom och hur han behärskar sina impulser totalt när han ikläder sig läkarrollen men ger utlopp åt dem för att lätta på trycket.

 

”Blomstermannen” är en novell av Richard Fuchs som handlar om en fiktiv patient med en blå blomma växandes på skallen och hur han hanteras av vårdsystemet. Härlig underfundighet och ironi gör den till den kanske bästa texten i hela antologin.

 

Jag måste också nämna Slavenka Drakuliç och hennes självbiografi ”Rädslan i kroppen”. Ett mycket betänkevärt stycke ur boken handlar om konsekvenserna av ökade vårdmöjligheter och om när gränsen mellan liv och död blir diffus.

 

Ett intressant namn som dök upp var Maria Fagerberg. En del av hennes debutroman ”Svart dam” finns i antologin och är en av de bättre texterna.

 

Stig Dagermans ”Att döda ett barn” var (förstås?) med, av någon outgrundlig anledning. Inget snack om att den är bra, dock.

 

”Man måste välja sina strider”, av Karin Wahlberg, är också en mycket bra text och för en gångs skull i den här samlingen mycket relevant.

 

Fruktansvärt ont gjorde det att läsa utdraget från Waris Diries ”En blomma i Afrikas öken” som beskriver hur hennes mor lät henne könsstympas när hon var fem år gammal. Jag har sällan blivit så illa berörd och så illamående av något jag läst.

 

”Svarta stjärnor” av Oline Stig handlar om hur en dotter hanterar en deprimerad mor.

 

Jessica Schiefauers ”Pannkakspappan” handlar om ungefär samma sak, men är skriven på ett väldigt hårt sätt; mycket snyggt.

 

”En riktig människa” av Gunilla Gerland beskriver världen ur en autistisk människas ögon.

 

Ett annat namn som i högsta grad fångade mitt intresse var Sylvia Plath och hennes ”Glaskupan”. Henne kommer jag garanterat att läsa.

 

Så visst finns det potential i boken. Framför allt var den ett sätt för mig att få massor av boktips på en och samma gång. Tyvärr tycker jag att det saknas enhetlighet och det känns som att många texter (icke ovan nämnda) är med antingen för att de är lästa av så många eller för att författarna är stora namn.

~ av bookplanet på november 15, 2006.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: