Parfymen (Patrick Süskind)

Översättargissning: Rätt! (kvinna).

7point1.jpgparfymen.jpg

Jag hade redan ett hum om bokens handling, och den hade länge stått på min lista, när jag började läsa den. Den påminde mig mycket om Lagerkvists Dvärgen; bägge har en från födseln utstött huvudperson, som finner livets salt på andra håll än de flesta andra. Bägge utspelar sig dessutom för ett par hundra år sedan, vilket faktiskt för en gångs skull är relevant för handlingen. Agonisten här, Grenouille, föds med ett otroligt skarpt doftsinne. Från barndomen memorerar han varje doft han känner, plockar den i bitar och analyserar dessa vidare och börjar så småningom komponera egna dofter. Paradoxalt nog avger hans egen kropp ingen lukt, vilket gör att hans medmänniskor behandlar honom som en förbannad, en vålnad. Grenouille, fullkomligt överlägsen sina medmänniskor i dofternas rike, blir en dag varse en helt ny doft. När han spårar den visar det sig att källan är en underskön, rödhårig flicka. Han förstår att det som andra människor betecknar som skönhet, och tillskriver sina ögon, kommer egentligen från objektets doft. En mycket upphetsad Grenouille dödar flickan i affekt, av rädsla för att förlora doften, vilket han ju förstås gör ändå. Men innan dess super han sig mätt på hennes unika air och tanken om en ”ultimat” parfym får så småningom fäste i hans hjärna. Resten av boken handlar om hans resor söderut, hur han lär sig att fånga människors dofter i parfymer, och hur han till slut, efter att ha mördat 25 unga flickor, framställer en flaska med en makalös doft, som ger honom kontroll över andra människor.

Parfymen beskriver en värld med människor nästan fullkomligt styrda av sinnesintryck, och deras tankar och känslor och fria vilja betyder inte mycket. Från Grenouilles födsel, då ammorna får onda aningar eftersom han inte luktar som ett litet barn bör, till hans våldsamma död, är det hans luktlöshet som gör honom till utböling. Samtidigt är står han över andra personer; han kan varje beståndsdel av varje lukt utan och innan, och manipulerar folk efter denna kunskap. Han drömmer om den ultimata parfymen, men när han väl har den i sina händer, och när människorna väl älskar och avgudar honom, upptäcker han att han hatar människorna för deras djuriska svaghet och hur lättlurade de är, vilket i grund och botten och när det kommer till kritan och i slutändan är den gamla raddan om att kärlek inte kan köpas.

Men – till skillnad från andra böcker med det budskapet, är inte Parfymen särskilt romantisk. Som jag redan nämnt framställs människor som svaga, deras öden avgörs av hur de luktar, och deras tankar och handlingar av vilken lukt de känner, och detta gäller även deras kärlek, det finaste de har. På så sätt är den alltså mycket mörk, och närmast cynisk, vilket alltid gör det svårare att bedöma vad författaren egentligen menar, och om den menar något överhuvudtaget. Det uppskattar jag, och jag vet fortfarande inte riktigt vad boken handlar om.

(För övrigt listade jag ut att boken var översatt av en kvinnlig översättare efter att ha läst endast sex sidor, vilket torde vara nytt rekord av något obskyrt slag. Som vanligt var det mitt vassa sjätte sinne som avslöjade henne (och kanske en kvinnlig doft?). Jag vet inte om jag ska beklaga min olyckliga förmåga, eller jubla, likt Grenouille. Däremot vill jag rikta stort beröm till översätterskan, som använder sig av en mycket välutvecklad vokabulär och mycket skickligt håller liv i berättelsen.) Översättandets konst är nämligen, för er som inte begripit det, som att flytta ett tänt stearinljus; risken är stor att det slocknar på vägen (för att inte nämna de otaliga böcker som är släckta redan när de kommer ut på originalspråket, men det är en annan historia).

 

Nya ord och begrepp:

Apoteotisk = ?

Proselyt = nyfrälst

Eklatant = slående, uppenbar

Faiblesse = böjelse, svaghet, förkärlek

Salongslejon = snobb, sprätt, dandy, sprätthök, societetslejon (kärt barn, många namn)

Maritimt = nautiskt, marint

Vinna sina sporrar = vinna ära och ryktbarhet (eng. ”win/gain one’s spurs”)

Virulent = livskraftigt/smittsamt

Förplägnad = mat och dryck

Annonser

~ av bookplanet på maj 27, 2007.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: