Bush in Babylon (Tariq Ali) [2003]

bushinbabylon.jpg

Tariq Ali har skrivit en bitande bok om bakgrunden till invasionen av Irak 2003. Han är en skribent för politiska tidskrifter (bl.a. Counterpunch), filmmakare, författare och historiker. Jag lärde mig otroligt mycket om Iraks historia men eftersom så mycket var nytt kunde jag förstås inte plocka upp allt och har redan glömt en hel del (speciellt namn och årtal). Det är mycket frustrerande, men det är så det går till. Därför får man ut mer av den här boken om man har en översiktlig bild innan man börjar.

Boken börjar endast några sekel tillbaka i historien (vilket jag är mycket tacksam för, jag har väldigt svårt för antik historia) och avancerar mot 2003. Även om det ottomanska riket nämns är den första koloniseringen av Irak (av britter) den egentliga startpunkten.

Tro det eller ej, men boken innehåller en hel del av såväl dialoger som poesi och skönlitteratur. Den är skriven med lätt hand och personlig stil vilket gör den lättläst – även om jag precis har sagt att den är full av obekant information. Det är just stilen och de svidande små inläggen som gör boken så bitande anti-imperialistisk. Gång på gång pekar Tariq Ali på de absurda helvändningar som kännetecknar imperialismen. Ett exempel är hur Irak under kriget mot Iran använde sig av sovjetiska vapen (p.g.a. förbindelser med det irakiska kommunistpartiet, det starkaste kommunistpartiet i regionen) medan Iran hade tillgång till toppmoderna amerikanska och brittiska och israeliska (!) vapen. Ett scenario som är bisarrt på alla sätt i dagens ljus.

Många hyllas – en del namn redan kända för mig – för sitt motstånd eller för sina klarsynta böcker (däribland Noam Chomsky). Men en hel del kängor delas ut också. Christopher Hitchens – av George Galloway beskriven som Bush-administrationens hovnarr för sina visiter till Vita Huset – får sig ett helt appendix tillägnat i slutet av boken. Där skriver Ali om Hitchens motstånd till det första gulfkriget och om hur han av oklara anledningar gjorde en kovändning inför invasionen 2003 . Jag behöver knappast tillägga att Hitchens är en favorit bland många unga ”anhängare” till USA:s utrikespolitik. Det tillhör inte vanligheterna att en så stark och vältalig motståndare i vänsterfalangen byter sida på det sättet.

Indirekt berör han också hur viktigt det är för imperialismen att ha en skenhelig gloria av demokrati. FN är ett exempel på det. Tariq Ali beskriver FN som ett ”fikonlöv för nya imperialistiska äventyr” (se citat 2). Det är både ett tecken på imperialismens bräcklighet och ett kännetecken för bokens optimism. Ali avslutar boken med att skriva följande:

The aggressive agenda is now in place and one important reason to recognise the ’disproportionate power’ of the American Empire is to aid the development of a political resistance and a proper alternative. The movement that is needed can only be effective if it is global; and if it understands that the neo-liberal legs on which the imperial giant walks are not as strong as capitalist witch-doctors like to suggest.

Sammanfattningsvis är detta en bok som jag egentligen borde läsa om. Någon dag. Men nu tror jag att jag behöver en paus från tunga böcker, det var länge sedan jag läste skönlitteratur…

Citat 1:
The period 1917-1989 was marked by wars both hot and cold and a permanent economic confrontation between the two power blocs in which each sought to strengthen its bases in countries aligned to neither. The collapse of this order began with the Sino-Soviet split in 1965 and ended in 1990 when the bulk of the middle cadres of the Communist Party of the Soviet Union decided to break with the past and became converts to capitalism without changing too many old habits. The break-up of the old Soviet Union led to the emergence of new states, most of which now have a US military presence. A former secret policeman is currently the elected President of Russia, while the son of a former secret policeman is the partially elected President of the United States. Interestingly, the implosion of the Soviet system has led to a serious weakening of democratic institutions and a strengthening of the big corporations throughout North America and the Eurozone. An inability to supply sizeable sections of their own respective populations with everyday basic needs such as effective health and education systems makes it unlikely that the United States or Britain will be able to transform Iraq (leave alone Afghanistan) into a New Deal paradise.

Citat 2:
The world has changed so much over the last two decades that the UN has become an anachronism, a permanent fig leaf for new imperial adventures. If it was genuinely representative of the present world order, it would have only one veto in the Security Council, that of the United States.

bushinbabylon-citat.jpg

Annonser

~ av bookplanet på mars 16, 2008.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: