Lunar park (Bret Easton Ellis) [2005]

lunar-park

Det här är en riktigt förrädisk bok.

Den börjar som en självbiografi, berättar om Ellis framgångar efter Less than zero (en tiptopbok för övrigt) och hans promiskuösa leverne i svallvågorna av den. Från det övergår den i en fullblodig skräckhistoria (fas 2). Tyvärr slutar den som de flesta skräckböcker – ett elegant hopp, två sartomortaler och sedan magplask på verkligheten. Däremellen tycker jag bra om den. Skräcken är mångfacetterad. Dels är det framgången (den amerikanska drömmen) som smulas sönder av något övernaturligt, dels är det gamla dagars synder som jagar ikapp författaren (ibsenskt?) och dels är det skräcken att behöva växa upp och ta hand om barn. Den är typiskt New York Timesk: 354 hyllningar på fodralet (varav 99% mutade rövslickare), snabbläst, rapp dialog, allt tankevärt proppat mellan raderna. Hey – jag säger inte att amerikaner är för dumma för djupa böcker, de kanske bara har bråttom.

Då boken är så förrädisk vet man inte var man har den.. därav min amvibalens.

Är han en dekadent crackpot? Förmodligen.

Har han något att säga? Nja.. jo…

Läsvärt: mja… eh.

Annonser

~ av bookplanet på mars 20, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: