Triumfbågen (Erich Maria Remarque) [1947]

Läkare utomlands träffar vilsen ung kvinna, vet hur det kommer att sluta, men är handlös. Så långt påminner den faktiskt om Varats olidliga lätthet, men den doppar inte näsan där den inte har att göra och är mer cynisk, mindre naiv. Respekt.

Hans hämndbegär från kriget slåss med kärleken till henne, och först i slutet av boken får vi veta hans riktiga namn, som inte är Ravic.

Någonstans i det matta ljustöcken i vilket de dansande drev fram såg han Joan. Det öppna, livshungriga ansiktet var tillbakalutat, med ansiktet nästan vilande mot kavaljerens axel. Han kände ingenting. Ingenting kunde vara mera främmande än en människa som man en gång hade älskat, tänkte han.

Annonser

~ av bookplanet på juli 14, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: