Sveriges afrikanska krig (Bengt Nilsson) [2008]

Bengt Nilsson är journalist och gammal i branschen. Han har jobbat för SVT och bl.a. gjort filmer för Dokument Utifrån (som jag har all respekt för). Den här boken är dock skriven för Timbro förlag, med allt vad det innebär (ni vet det gamla vanliga; man hittar den mest inflytelserika, mest nyliberala propagandapumpen i ett samhälle och får hjälp att ge ut en bok, man förväntas vissa gentjänster, etc etc).

Delar av boken är faktiskt mycket intressanta (speciellt Nilssons reportage från fältet) men inledningen är faktiskt ren och skär propaganda av den billigare sorten. Delar av svenskt bistånd har gått till länder i krig (obestridligt faktum); gång på gång får vi höra att Sverige därför har finansierat afrikanska krig. Nåväl. Sedan får vi höra att Afrika behöver politisk reform; dvs den gamla nyliberala storyn om att alla problem beror på att politisk vilja/entrepenörskap/etc saknas, snarare än utländska investerare äger större delen av naturresurserna, riggade marknader, osv. I början av andra kapitlet övergår det i ren lögn när han skriver att Etiopien invaderar somaliska Ogaden-området (i själva verket invaderade Somalia Ogaden – som är ett etiopiskt område).

I rättvisans namn blir det bättre och bättre därifrån och framåt. Nilsson har som sagt stor erfarenhet och har väldigt intressanta intervjuer från människor i fältet och också inom SIDA.

Det första jag gör med politiska böcker är att bläddra igenom referenslistan för att få ett hum om hur seriös författaren är, vilken nivå diskussionen kommer att ligga på. Bland Nilssons referenser hittade jag på flera ställen BBC News och Wikipedia, vilket i kombination med förlaget gav mig en skeptisk inställning till att börja med (och med all rätt, skulle det visa sig). Men Nilssons bok är ett välkommet inlägg – de obekväma frågorna om bistånd ställs faktiskt inte, men de måste ställas. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag själv inte vet exakt vad biståndsorganisationer som jag stödjer som månadsgivare gör med pengarna – sådana frågor drunknar allt som oftast i den goda viljan och kanske strävan efter att döva samvetet med en slant till bistånd. Boken har inspirerat mig till att ta reda på mer, och den har (mot min vilja) gett mig en mer kritisk inställning till bistånd.

Annonser

~ av bookplanet på december 18, 2009.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: