Öar i strömmen (Ernest Hemingway) [1970]

Hemingways böcker blir mindre och mindre böcker för mig, och mer och mer levnadsmanualer. Vilken klarsynthet, vilken kraft!

De alltid återkommande temata: havet, fiske, kriget, våldsam död, rak kärlek. Men ingen tidigare bok har jag förstått lika mycket som den här. Varför analysera, helheten är bättre.


”Jag menade bara att jag skulle försöka göra det så enkelt som möjligt. Det var ett bra skämt det där om att jag var min egen hjälte.”

”Jag har ingen rätt att skämta.”

”När det gäller mig har du det. Det värsta är att inget i mitt liv har varit enkelt så särskilt lång tid i taget och jag försöker hela tiden göra det enkelt.”

”Du ska skriva rakt och enkelt och bra nu. Det är början.”

”Men om jag inte är rak och enkel och bra. Tror du jag kan skriva på det sättet då?”

”Skriv hur du är men gör det rakt.”

Det var som om havet sa att vi är alla vänner nu och jag ska aldrig mer bli bråkig och våldsam, tänkte Thomas Hudson. Varför är havet så ohederligt? En flod kan vara lömsk och grym och snäll och vänlig. En bäck kan vara oerhört vänlig och man kan lita på den hela sitt liv om man inte är oförskämd mot den. Men havet måste alltid ljuga för en innan hon gör som hon gör.

Annonser

~ av bookplanet på mars 3, 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: