Hundra år av ensamhet (Gabriel García Márquez) [1967]

Jag tycker inte om överdrifter, så därför tycker jag inte om sagor. Jag orkar inte med superhjältar och undersköna prinsessor – aldrig gjort det. Jag menar, han skrev den på 60-talet; kan man inte vänta sig mer i förändringens tid (t.sk. från kolerans)? Ännu mer irriterande blir det när jag vet hur osant det är – fattiga, enkla människor som lever extravaganta liv. Men det finns något fångande i formatet; att svepa förbi flera generationer i samma bok påminner en om hur ynkligt ens liv ändå är i tidens stora hjul. T.o.m. de starka och raka bryts. Budskapet för mig är snarare sorg (och delvis ensamhet), och våra striders slutliga fruktlöshet. Deppigt! John Ajvide Lindqvist har sagt att det här är hans favoritbok. Det märks inte, han befinner sig på tryggt avstånd från sagovärlden.

Annonser

~ av bookplanet på december 26, 2010.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: