The Spirit Level (R Wilkinson & K Pickett) [2010]

Boken på allas läppar, oavsett om man är en Timbro-säljande KTH-marmulak, ordförande för LUF eller partiledare.

Några synpunkter:

Det pratas jämt och ständigt om ”we”. Är inte det jävligt märkligt om man just har skrivit en 270-sidors bok om hur ojämlikt samhället är, att när det kommer till åtgärder och lösningar homogenisera samma sahällen till ett ”we”? Som Howard Zinn sade:

No, there’s no one national interest. There’s the interest of the president of the United States, and then there’s the interest of the young person he sends to war. They’re different interests, you see? There is the interest of Exxon and Halliburton, and there’s the interest of the worker, the nurse’s aide, the teacher, the factory worker. Those are different interests. Once you recognize that you and the government have different interests, that’s a very important step forward in your thinking, because if you think you have a common interest with the government, well, then it means that if the government says you must do this and you must do that, and it’s a good idea to go to war here, well, the government is looking out for my interest.

No, the government is not looking out for your interest. The government has its own interests, and they’re not the interests of the people. Not just true in the United States, it’s true everywhere in the world. Governments generally do not represent the interests of their people. See? That’s why governments keep getting overthrown, because people at a certain point realize, “Hey! No, the government is not serving my interest.”

That’s also why governments lie. Why do governments lie? You must know that governments lie—not just our government; governments, in general, lie. Why do they lie? They have to lie, because their interests are different than the interests of ordinary people. If they told the truth, they would be out of office. So you have to recognize, you know, that the difference, difference in interest.

Ett annat diffust begrepp som används är ”economic growth” (men vad exakt innebär det?). Det talas inte heller om ”purchasing power” någonstans i boken. Då skulle det framgå att i många arbetargrupper i t.ex. USA har haft stagnerade eller lägre reallöner de senaste decennierna. Och då stämmer inte tesen att ytterligare inkomsthöjning inte skulle gagna de här grupperna. Men inkomstökning har också sitt pris. Jobbar man redan 80-timmarsvecka är det svårt att ta ytterligare ett jobb för att få det att gå ihop. Så hela scenariot med ”mer pengar gagnar ‘oss’ inte, men jämlikhet gör det” är ytterst hypotetiskt och svårtolkat.

Det finns ljuspunkter – t.ex. hur otroligt välutvecklat föräldraledigheten i Sverige är (titta och jämför! Det är inte klokt!), och en del diagram som visar skillnader mellan stater i USA visar chockerande resultat.

Andra begrepp som är missvisande är de vanliga ”developed” och ”developing countries” som är så korkade att man inte vet var man ska börja dissekera dem. Dessa systerbegrepp får det att låta som om den första gruppen nått till en platå som den andra gruppen är på väg mot, med viss försening; inte som om den första gruppen tagit sig dit upp på bekostnad av den andra gruppen. Det indikerar också att den första gruppen är klar med sin utveckling, som om vi nått det ultimata samhället. Bägge idiotiska och rentav farliga illusioner. Om inte annat borde väl två epidemiologer känna till vad United Nations Statistics Division har att säga om de här begreppen:

The designations ”developed” and developing” are intended for statistical convenience and do not necessarily express a judgement about the stage reached by a particular country or area in the development process.

Man använder sig av cirkelbevisning såsom:

The reason why women’s obesity rates turn out – as we shall see – to be more closely related to inequality than men’s, seems to be that the social gradient in obesity is steeper among women than men.

”Social gradient” är lutningen på kurvan (x=ojämlikhet, y=obesity) och är ett meningslöst observandum som inte får sin förklaring någonstans. Apropå fetma; man tar som bestyrkning av ojämlikhetstesen det faktum att rika inte är fetare än fattiga (i rika samhällen), eftersom de rent logiskt borde vara det då de har råd att köpa mer mat.

Ibland tänker jag att de kanske ”fördummat” boken för att inte chocka publiken (ungefär som Michael Moore gör när han landar kontroversiella åsikter i typiskt amerikansk filmmusik och dramaturgi) och undvika att stämplas som extremistvänster. Ett exempel:

We knew of a young man who was unemployed and had spent a month’s income on a new mobile phone because he said girls ignored people who hadn’t got the right stuff.

Detta hade varit löjligt nog om de presenterat en studie som visade att attityder bland 60% av ungdomar i något fattigt område prioriterade hi-tech statussymboler. Att de gör de i anekdotformat är inte gulligt, utan endast oseriöst. Andra anekdotiska slutsatser de drar är att JFK inte kom undan det ökande våldet i samhället, liksom prinsessan Diana (mekanism oklar) och Kurt Cobain blev ett offer för det ökande narkotikaanvändandet i samhället. Annat som får en att undra över seriositeten:

Although we know of no experiments confirming the causality of the relation between inequality and violence, we invite anyone to go into a poor part of town and try randomly insulting a few people.

Man förklarar kaoset och misären i New Orleans efter Katrina med ”lack of trust”.  ”Lack of trust” är subjekt i passiv bemärkelse; det framgår inte vem eller vilka som uttryckte denna förfärliga ”brist på tillit” som kostade tusentals människor livet, gjorde miljoner hemlösa och segregerade staden ytterligare (Naomi Klein har skrivit ingående om rasismen i återuppbyggnadsförsöken som lyst med sin frånvaro i de svarta områdena, samt privatiseringsvågen som följde orkanen).

Men hela fördummandet är inte spelat; det är exempelvis ganska uppenbart att författarna inte har någon uppfattning om historia. Så till exempel, kan man förmå sig att skriva:

We are the first generation to have to find new answers to the question of how we can make further improvements to the real quality of human life.

och

The powerful mechanisms which make people sensitive to inequality cannot be understood in terms either of social structure or of individual psychology alone. Individual psychology and societal inequality relate to each other like lock and key. One reason why the effects of inequality have not been properly understood before is because of a failure to understand the relationship between them. [min markering]

Sekler av organiserade arbetarrörelser och fackligt arbete förtjänar tydligen inte inträde till den exklusiva (och elusiva) gruppen ”we”. Inte heller verkar de ha ”förstått” effekterna av ojämlikhet, trots att människor dagligen blir kidnappade och mördade världen över för att de organiserar sig fackligt. Om inte annat, har väl deras taktik och deras vinster (i princip alla rättigheter vi åtnjuter) åtminstone strategiskt värde som modell? Men nej; Wilkinson och Pickett har upptäckt det här på egen hand (även om de medger att deras slutsatser stämmer med den mänskliga intuitionen) – och så fan om de ska tillerkänna någon annan del av denna nya, världsomvälvande rörelse. Det enda de har gjort som ingen gjort tidigare är att plotta ”ojämlikhet” mot 117 olika variabler. Bilder talar mer än ord, i Gapminder-åldern.

Dumheterna övergår stundvis i rent häpnadsväckande nonsens:

Although it does look as if neo-liberal policies widened income differences […] there was no government intention to lower social cohesion or to increase violence, teenage births, obesity, drug abuse and everything else. […] Their increase is, instead, an unintended consequence of the changes in income distribution. […] if governments understood the consequences of widening income differences they would be keener to prevent them.

Det är en enorm slutsats för två epidemiologer att dra, utan referenser. Den målar upp regeringar som naiva institutioner, känsliga för yttre påtryckningar (så till exempel beror de långa fängelsestraffen i USA på medial och politiska påtryckningar på lagstiftarna, får vi lära oss) och välmenande i grund och botten om än klumpiga och dumma ibland. Man behöver bara titta på ett par interna dokument från vilken regering som helst för att begripa att det som regeringar säger i media inte är detsamma som diskuteras internt. Alla föreställningar om regeringars förmodade naivitet blir också som bortblåsta. Men det kräver alltså att man har de mest basala uppfattningar om hur världen fungerar.

Det där var en rejäl sågning, det medges. Men jag slås ändå av den tragiska aningen att, i det här landet där Moderaterna tar makten genom sitt ‘newspeak’; d.v.s. gamla sanningar (att borgerligheten tjänar borgarna) packas om till nya (det nya arbetarpartiet), kanske en förändring i motsatt riktning kräver, trots bokens uppenbara idioti och fåfänga, att man presenterar hundratals år gamla kunskaper med diagram och rörliga bubblor, gärna i iPhone-format. Tyvärr tror jag att den här boken säger mer om sin publik än om våra samhällen.

Advertisements

~ av bookplanet på januari 4, 2011.

Ett svar to “The Spirit Level (R Wilkinson & K Pickett) [2010]”

  1. […] ett starkt sätt har placerat diskussionen om ekonomisk ojämlikhet (betydligt starkare än ‘Spirit Level‘ i mina ögon) i rampljuset, likaså är det häpnadsväckande att boken med sitt tunga […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: