Hetta och vitt (Mare Kandre) [2010]

 

Mare Kandre har länge varit min svenska favoritförfattare (tillsammans med JA Lindqvist och P Lagerkvist). Jag har precis beställt hem Quinnan och dr Dreuf (som jag läste för – vad kan det ha varit? – 7 år sen?), en hysteriskt (no pun intended) rolig och rapp bok med mycket på hjärtat. Bara för att läsa om den nån dag. Jag läser inte om böcker – det säger väl allt.

Kombinera det med en novellsamling (som jag alltid tycker om) – och det är upplagt för lycka… men jag blir förvånad. Här är inte den lekfulle, retfulle, spetsfundige marodören jag väntat mig. Tretton noveller. De handlar om en jävligt arg och frustrerad ensamstående mamma, ett tortyroffer, en flicka som går vilse och dör i skogen, en mor som stryper sin nyfödda därför att hon är en flicka, en man som under sex år lurats att tro att han har en dotter som inte finns…förvånad? Det är definitivt något nytt. Men jag slås ändå av att hennes karaktärer alltid i grunden varit ensamma. Att de aldrig hoppas på lyckliga slut, utan bara lindriga slut. Utanförskapet är inte nytt, det är något annat.

Det finns en annan slags förståelse i texterna nu, som kommer av att hon reste innan eller medan hon skrev. Som berättelsen om krigsförbrytaren, vars lik bränns på bål i ett djungellandskap där pojkar rider på vattenbufflar (uppenbart Viet Nam). Eller kvinnan som på flygplatsen får ett infall och skiter i sin solsemester och tar ett flyg till vårt krigshärjade grannland, så nära men de kunde lika gärna befunnit sig på en annan planet. Eller mamman som håller på att bli vansinnig på sin unge för att hon inte somnar och ger henne en timmes lugn. Eller soldaten som kliver in i huset, skjuter ner familjen vid matbordet, tänder eld på husen men räddar en baby. Hur många skönlitterära författare bryr sig om att skriva om de här människorna? Hur många vet ens att de finns? Det är otänkbart, därför att misslyckade människor i vår tid av hi-tech och självhjälpsböcker är de icke-människor… de för en tyst tillvaro på 2000-talets osynliga baksida. Det finns som alltid en oöverträffad förmåga att fånga situationen och en väldigt varm mänsklighet alltid är närvarande – även i hennes äldre, satiriska böcker. Men nu finns här också en mognad och en medvetenhet som berör och förtrollar… Det finns inte många jag kan säga det här om – jag önskar att jag kände Mare Kandre.

 

 

För övrigt, se SVT-dokumentär från 1984 med Mare Kandre: http://svtplay.se/v/1532571/mare_kandre_-_lasvart_fran_1984

Demo-video med hennes gamla band, Global Infantilists: http://www.youtube.com/watch?v=IpQFJq0LioU

Kära människa, vart tog du vägen?

Annonser

~ av bookplanet på januari 5, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: