George W. Reinfeldt (P-A Forstorp & B Palmer) [2005]

Mycket intressant och viktigt budskap men fel format. Forstorp och Palmer redogör trovärdigt för den nya idé som inneburit en återupplivning för Moderaterna. Ursäkta mig, de Nya Moderaterna. Det är egentligen ingenting som borde vara nytt; man behåller som ideologi och ekonomisk pekpinne de gamla, förr så välkända sanningarna (att Moderaterna står och historiskt alltid har stått för skattesänkningar på bekostnad av välfärden) och vänder dem i bästa Orwellska manér till sin motsats, så att eliternas parti blir ”arbetarpartiet”, och en ung bortskämd misslyckad ”frat boy” och företagare (Bush) blir en man av folket, och skyddar dem mot etablissemanget.

Boken belyser diskrepansen mellan Moderaternas interna dokument och tongångarna inom partiet jämfört med den retorik som används (något som man tycker borde vara grundläggande journalistiskt arbete). En stor del tillägnas också Reinfeldts ökända bok från 1993, ”Det sovande folket” som innehåller några stycken som skulle vara minst sagt generande för statsministern idag – vilket kanske förklarar varför den är så gott som omöjlig att få tag på (finns inte i tryck någonstans och endast på mycket få bibliotek). Tyvärr blir det på många håll tjatigt när författarna analyserar något av Reinfeldts tal, stycke för stycke, genom att repetera det han säger med andra ord. ”Boken” (126 sidor) hade kunnat förkortas väsentligt.

Språket är förstås en viktig faktor i spelet, vilket (som de övriga tendenserna) är lättare för oss att urskönja om vi ser på USA, där PR-industrin länge varit i framkant och skillnaderna är tydligare. Så exempelvis, pratas det om ”tax relief” istället för ”tax reduction”. ”Relief” har, hur man än vrider på argumentationen, en inneboende positiv laddning – så redan när demokrater och andra (i den mån de finns) ger sig in i en diskussion med begreppet ”tax relief” har de redan förlorat mycket. Paralleller i Sverige är t.ex. ”friskolor” istället för ”privatskolor”, ”skattebörda”, etc.

Även om titeln och utseendet är provocerande är författarnas slutsatser blygsamma och välgrundade. De medger att Moderaternas politik skulle ha gynnsamma effekter för rika men också i viss mån de som är friska och har ett välavlönat arbete. Att det skulle ske på bekostnad av mindre starka intressen (kvinnor, äldre, invandrare, sjuka, arbetslösa, etc – dvs majoriteten av befolkningen – och ironiskt nog det ”utanförskap” som Reinfeldt lovat att bryta) är en truism. Boken är skriven 2005 vilket är påpassligt och berömvärt med tanke på att det var innan de ”Nya” Moderaterna kristalliserat sig i sin nuvarande form. Att boken står mer eller mindre ensam i sin kritik (med undantag som ”Bokslut Reinfeldt” och ”Sälj hela skiten!”), fastän vi idag har ett ”facit” i form av Alliansens förda politik som bevisar det lögnaktiga i retoriken, gör det hela ännu mer anmärkningsvärt och är ett tecken på hur sjuka medierna i Sverige egentligen är.

Se även: http://fortfarandesamma.se/

Ladda ner ”Det sovande folket” av Fredrik Reinfeldt HÄR.

Mattias Thorsson, chefredaktör för Moderata ungdomsförbundets tidning Blått […]:

Det är också en politisk strategi. Man låtsas att man är något, i väljarnas ögon ganska hyggligt, för att få möjlighet att på sikt genomföra sina idéer, som idag har litet eller intet stöd. Så arbetar politiker. Många av dem erkänner det öppet. En är Fredrik Reinfeldt. Han justerar moderaternas skattesänkningar (mot mitten) för att partiet ska ”uppfattas” som mer seriöst och humant, men slår fast att målet är detsamma som förut, ”på sikt”. En trojansk häst, alltså. [mina markeringar]

Denna diskrepans mellan retorik och ideologi gäller alla politiker över båda partiblocken, som Thorsson insinuerar. Att Reinfeldt skulle vara öppen med det är dock ett absurt påstående, eftersom hela grunden för ”strategin” är att den är dold för publiken, men förvisso kan diskuteras öppet internt.

Svenska Dagbladet visade i en opinionsundersökning 2004 att 20 av 23 tillfrågade moderata riksdagsledamöter önskade att Bush skulle vinna presidentvalet.

[…]

Journalisten Thomas Frank skrev om valet 2004:

Allt klasshat fanns på den [republikanska] sidan… Det var demokratens [John Kerrys] aristokratiska livsstil som ifrågasattes… Och det var republikanska aktörer som använde ordet ”elitist” [mot honom] vid varje tillfälle… för hans uppskattning av Brieost. För hans förmögna hustrus okunskap om chili. För sin herrgård. Sin kryssare. Sitt windsurfande. Sina semestrar med kändisar… [Bushs] handelsminister[n] sade att han tyckte att Kerry ”såg fransk ut”. Majoritetsledaren i representanthuset brukade inleda sina tal med ”Good afternoon, or, as John Kerry might say: Bonjour!”

[…]

Reinfeldt bejakar den grundläggande tanken om skattefinansierad välfärd men avväpnar dess ideologiska betydelse genom att peka på detta som ett gemensamt arv för ”hela den civiliserade världen”. Välfärden framstår som en grundläggande och hävdvunnen form av politisk förvaltning, inte som en av de viktigaste stridsfrågorna inom svensk politik under 1900-talet. Att använda ”välfärden” i en politisk argumentation försvåras genom ett sådant resonemang.

[…]

Att strategiskt fokusera på arbetet, utan något annat konfliktperspektiv än motsättningen till ”bidrag”, är ett sätt att öka acceptansen för marknadens frihet.

[…]

Att enbart förknippa hans framställning med en negativ beskrivning av välfärden är inte rättvisande. I både boken och talet ska samhället via skatter finansiera skola, vård/omsorg och rättsväsende. Det är alltså inte korrekt att säga att partiledaren Reinfeldt helt och hållet ändrat sin syn på välfärden.

Ovanstående handlar om ”Det sovande folket”. Talet som åsyftas är Reinfeldts tal ”Välkommen till de nya moderaterna” från 2005, se citat nedan.

Moderaterna tror på att en skattefinansierad välfärd har stora fördelar, för att den utjämnar livschanser. Det här är vi inte ensamma om. Denna uppfattning finns i snart sagt hela den civiliserade världen.

[…]

Men socialförsäkringsersättningar är inte bidrag eftersom de finansieras av arbetsgivaravgifter och kompletteras av skatter. Ingen påstår att en ersättning från ett försäkringsbolag för en stulen bil är bidrag.

[…]

Moderaternas annons har inte bara samma rubrik – ”Alla ska med. Så enkelt är det.” – utan återskapar också exakt samma scen: femton personer och en hund i en öppen amerikanare, alla placerade i precis samma positioner. Individerna är valda för att matcha dem i socialdemokraternas annons i fråga om ålder, hudfärg och klädsel – ända in i minsta detalj, som ränderna på deras tröjor. Exempelvis innehåller moderaternas kopia, precis som originalet, en liten pojke i blå jacka och randig skjorta som lutar sin arm mot bilen.

Synd att boken inte innehåller bilderna, som är svåra att få tag på. Nedan kommer de bästa jag kunde hitta. Syftet med plagiatet, menar författarna, var att hos väljarna skapa förvirring om vem som plagierat vem. Troligare är väl att man var ute efter att ta udden av bilden av de rödas politik som en ”inkluderande” politik. Bildspråk har ett, av PR-industrin länge känt, värde på de emotionella och undermedvetna planen som språket inte når till. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt bilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s