Kalla det vad fan du vill (Marjaneh Bakhtiari) [2005]

 

Man måste nog vara iranier eller åtminstone ha umgåtts en hel del med iranier för att uppskatta den här boken fullt upp (framför allt för att begripa det roliga i irani-svenskan).

Med åren blir man bittrare och bittrare och inte har man mycket till övers för hypade multi-kulti-Jalla-Jalla-reincarnated-solskenshistorier om integration och kulturkrockar (jävlar vad bittert) – som tur är finns det undantag som den här boken. Den verkar faktiskt inte bry sig om vad man tycker om den. Den är helt klockren när det gäller diskussionsämnena i en iransk familj, missförstånden, misslyckandena. Och den fick mig att tänka till om ett och annat angående identitet och varför det ska betraktas som allmän egendom att diskutera såfort ens hårfärg är annorlunda (vem skulle, som första fråga, undra över sin infödda kollegas identitet?) och vilka svar som förväntas av en (ja jag ser mig som svensk, men uppenbarligen inte du?). Fram till nu har jag sett det som oskyldiga frågor (snarare inte brytt mig) och svarat därefter. Nåde näste person som frågar mig om min kulturella identitet!

Advertisements

~ av bookplanet på juni 25, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: