Walking into the night (Olaf Olafsson) [2003]

Det ska sägas, att det är inte lätt att bli läst direkt efter Halldor Laxness vidunder till bok, Fria män. Med det i åtanke, så är detta ändå en ganska bedrövlig bok. Jag menar, vi har redan läst butler-memoarer (Kazuo Ishiguro). Och vi har redan läst om hårda tider på Island. Jag gjorde det faktiskt så sent som igår. I en mycket bättre bok.

Faktum är att mellan de totalt förutsägbara få händelserna (och tillbakablickarna – han är ju en butler; liksom munkar och Marcel Proust kan han därför endast leva livet retroaktivt) är det inklistrat så schablonartat semipoetiskt trimstrams att man får träsmak. Det är blommor som tyngs till marken av daggen, regn och åter regn (reflekterandes hans sinnesstämningar). Och ovanpå allt detta är det en jävla velighet och tönteri som man bara inte orkar med. Han skriver ett långt brev ena dagen och dagen därpå skriver han ett nytt där han velar sig över hur fel gårdagens brev blev, och om huruvida han ska skicka breven till sin före detta fru eller inte. Och till råga på allt är han butler åt ärkekapitalisten WR Hearst, förstås utan att på något sätt reflektera över detta (han har ju viktigare saker att tänka på; som hur han ska vinna tillbaka det bortauktionerade matsilvret). Kort sagt, en jävla massa snicksnack och ingen ryggrad.

(Lästes i skenet från min mobil (upprepade knapptryckningar för att hindra den att slockna) på en helt nedsläckt buss på väg till Krabi, klockan 2 på natten.)

Annonser

~ av bookplanet på december 27, 2011.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: