Det är upp till dig! – om olja, folkmord och dina pengar (Maj Wechselmann) [2011]

  • 1869 köper England in sig i den franskbyggda Suez-kanalen, pga sina ”intressen” i Nordöstafrika och Indien.
  • 1953 erhåller Sudan sin självständighet från Egypten och regeringen placeras i Khartoum i norr.
  • 1999 byggs en 85 km lång väg genom byar för att underlätta Lundin oils oljeutvinning. Vägen vaktas av regeringsstyrkor, HRW talar om massiv tvångsförflyttning, flygraider, boskapsplundring, m.m. i sin rapport  ”Lundin willfully blind to the devastation”.  Eftersom man inte kan köra den klassiska koloniala ursäkten ”De är inte människor” använder man den mer sofistikerade ”Det bor ingen där”. MW lyfter frågan om varför det då behövs 34 militära posteringar längs en väg som har byggts endast för Lundins skull, om ingen bor där. Företaget har sedan mage att köra det andra koloniala trumfkortet: ”Vår närvaro är bra för dem” / ”De kan använda vägen” / ”Utveckling, blabla…” Har varit verksamma i Tunisien, Etiopien, Kongo, Kuala Lumpur, Astrakhan, Kambodja, m.m.
  • 2001: Lundin bjuder guvernören för den nybildade delstaten ”Unity” till Stockholm. Lundin bjuder in Bengt Nilsson (Timbros utrikeskorrespondent), vilket resulterar i ännu mer teater.

Ett inbördeskrig som dödat 2 miljoner människor (”Inbördeskrigen i Sudan har skördat flest civila människoliv i en konflikt sedan andra världskriget.” Framför allt moraliskt fel (men även fel på andra sätt i detta fall) att jämföra krig efter hur många de lyckats döda. Sidan därefter drar Wechselmann slutsatsen att slavar från södra Sudan hade ”tio procent högre dödlighet än vid slavtransporterna över Atlanten.” vilket återigen pekar på denna obehagliga vilja att tävla i mänskliga eländen och framför allt är totalt fel sätt att använda statistik.)

Naivitet: lyfter fram att Obama och Michael Moore var på samma demonstration, som ett tecken på att det finns en bred folklig rörelse i USA.

Naivitet 2: ”Man undrar hur Lundins aktieägare hade reagerat om de haft minsta kunskap om omfattningen av militär aktivitet i samband med prospekteringen.”

Citat:

Försäljningen av slavar fortsatte när ottomanerna erövrade Egypten och Sudan 1821… [Muhammed al-Pashas] regim favoriserade de trogna muslimerna i norr, medan han byggde upp en armé av svarta slavar från södra Sudan.

De oljerika områdena ligger strax söder om gränsen till nuvarande Sydsudan. General/diktator Niemiery bildade 1980 en ny stat i detta område: ”Unity State Western Upper Nile” (…vad säger man…), som förstås skulle lyda under norra Sudan. Oljepengarna användes till att köpa (ryska) vapen, vilket fick USA att börja engagera sig mer. ”2008 och 2009 förstärkte USA sin vapenhjälp till södra Sudan. Numera köper det nya landet samma sorts vapen som Omar al-Bashir anskaffade med oljepengar, som till exempel bestyckade helikoptrar.”

Bin Ladin verksam i Sudan 91-96 – ”fristad” enligt MW, men enligt 9/11 Commission (tack, Noam Chomsky) var Sudan beredda att utlämna honom till USA redan februari 1996, något man tackade nej till för att vårda sin relation med Saudiarabien.

MW nämner inte bombningen av Al-Shifa (läkemedelsfabrik) 1998 på Clintons order. Märkligt.

Darfurkrisen: feb 2003 – Sudan Liberation Movment/Army (SLM/A) – varför då, framgår inte. Vid denna tidpunkt fanns intresse bland amerikanska allmänheten, varför det organiserades protester etc. (dvs samtidigt som USA pulvriserade Irak).

Storföretagens roll: enligt HRW skedde inga angrepp på Unity innan Chevron började borra.

Lundin:

  • Ordnade sammanträde med Läkare utan gränser som PR, ignorerade vad de hade för synpunkter, men sedermera kunde man säga att man konsulterat si och så (en humanitär touch, helt enkelt).
  • Ian Lundin, mars 2001: ”Vi är inte i detta land för att bedriva politik. Vi är här av ekonomiska skäl.”
  • Namnet: Lundin Oil –> Lundin Petroleum efter att kanadensiska Talisman köpt in sig –> Africa Oil
  • Bildt: avgick från styrelsen strax efter att han utsetts till utrikesminister.

Blandade citat av Bildt:

      •  ”Jag är inte företrädare för Lundin Petroleum. Jag vill kunna gå in till presidenten och vara väldigt tuff mot honom.” (Angående medium-sized dog with big dog attitude…. WOOF!)
      •  ”Nu förhåller det sig som bekan så att vår Herre, eller vem det nu kan vara, har valt att förlägga jordens resurser av olja och gas väsenligen till relativt komplicerade områden sett utifrån politisk utgångspunkt.” (Det gamla klassiska: ”Det är vår olja, den råkar bara finnas under marken ni bor på.”)
      • ”Jag ägnade betydande tid – det kanske var lite frilansverksamhet, på sitt sätt – åt att försöka att tala med de regeringar och de statsledningar som var intresserade i att få i gång en fredsprocess. Det kom sedermera också att ske. Jag ska inte vervärdera min egen roll i detta, men någon var den i alla fall.”
      • ”I efterhand kan jag konstatera att jag tror att samtliga börsnoterade företag som jag varit verksam i har varit spektakulärt framgångsrika under de senaste åren. Det ska jag inte ta på mig så mycket av äran för, ska sägas, men så var det.”

Om förhöret av Bildt skriver MW:

Konstitutionsutskottet blev förmodligen helt bedövat av Bildts aldrig sinande ström av ord. Att herrarna Lundin och Bildt avgett olika förklaringar om när de träffade al-Bashir tillsammans följdes inte upp. Enligt Lundin har de varit där två gånger tillsammans – enligt Bildt har han varit där ensam en gång enbart för att tala om mänskliga rättigheter och fredsprocess – och nästa gång har han inte alls haft med kontraktsförhandlingarna att göra, trots att han reste tillsammans med Ian Lundin.

 FN:s speciella sändebud, 1999:

Den sudanesiska regeringens ansträngningar, som pågått i lång tid, för att skydda oljeproduktionen har resulterat i en politik som innebär tvångsförflyttning av befolkningen för att rensa de oljeproducerande områdena och dess transportvägar.

FN-rapporter ledde till viss diskussion kring millenieskiftet, Handelsbankens fonder som var storägare till Lundins aktier sålde en del.

MW passar på att ge en känga till Bengt Nilsson (”Sveriges afrikanska krig” – den mest renodlade propaganda jag läst på länge). Hans dokumentär Världens nyaste land börjar ”med ett långt avsnitt om en brottningsmatch i nya sydsudanska huvudstaden Juba. Till bilder på kralliga svarta brottare inkleteade i grå lera och iklädda djurhudar med fritt hängande djursvansar, säger Bengt Nilsson: ‘Dinkafolket har en mycket krigisk historia, dinkorna har alltid legat i fejd med andra stammar.'” Förutom hans neokoloniala världssyn undanhåller han dessutom videomaterial som visar hur en militär Hind-helikopter landar på Lundins helikopterplatta, vilket enkelt skulle motbevisa allt snicksnack om att de inte samarbetar med militären och således inte har ansvar för de som förflyttas eller skjuts. (Ska sägas, att i debatt mot Nilsson kan hon inte riktigt föra sin talan: http://www.youtube.com/watch?v=L-G3xeLe2Bk )

Blandade citat om Etiopien:

Befolkningen i Ogaden  är som i södra Sudan agro-pastoralister, det vill säga de försörjer sig på boskapsskötsel och jordbruk. Halva året, under regnperioden, odlar de durra, hirs och majs i sina byar, under andra halvan driver de sin boskap bestående av kameler, kor och getter ner till floderna…

[…]

Det blev inte många reformer under den kristna Haile Selassie… När Wolloprovinsen drabbades av svält 1974 startade ett väpnat uppror mot Haile Selassie, som resulterade i att den marxistiska diktatorn, Mengistu Haile Mariam tog makten. […] Etiopien återerövrade [Ogaden] med militär hjälp från Sovjet, Kuba, Sydjemen och Östtyskland under Mengistu Haile Mariam.

[…]

…slutligen annekterades Eritrea av Etiopien i november 1962. Då utbröt revolution mot den etiopiska närvaron och detta ledde som sagt till ett 30-årigt krig… sedan landet allierade sig med USA i kampen mot Somalia har stödet växt betydligt. [Etiopien fick lån från IMF 1997, erhöll skuldreduktioner, etc.]

Lundin har oljeområden i Ogaden (muslimskt, t.sk. från övriga Etiopien). Här finns gerillan ONLF; Schibbye och Persson var där för att rapportera.

 

Det här är minst mest ostrukturerade recension. Delvis beror det på att jag vet för lite om ländernas historia, och då räcker inte sådana här böcker till för att fylla igen luckorna och ge ett sammanhang. Dessutom tappade jag faktiskt mycket förtroende när jag såg Wechselmanns ”debatt” med Nilsson.

Men i grund och botten: detta är ännu en konsumentkampanj. Vi har reducerats från medborgare till konsumenter, vi ska göra etiska val med våra investeringar och köp, snarare än ha politiker som för vår vilja framåt och har någorlunda samma världssyn och mänskliga värderingar. Det är en omväg att gå även i vanliga fall. När det nu rör sig om ett svenskt företag och svenske utrikesministern, är det en ännu längre omväg. De ska inför rätta, och det är vad som borde vara fokus. Att försöka komma åt transnationella företag med utländska delägare genom att få svenska pensionssparare att dra sig ur är ännu ett exempel på naiviteten bakom denna bok.

Advertisements

~ av bookplanet på april 26, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: