Rasismer i Europa 1 – kontinuitet och förändring (Mattsson, Balibar, Essed, Lindberg, Jonsson, Esbati) [2004]

Boken är en sammanställning av en serie forskarseminarier om rasism (organiserat med hjälp av Agora, Olof Palmes internationella centrum, LO, TCO, ABF och Riksbanken). Det  är en serie på fyra böcker, de övriga kommer nog upp på sidan de närmaste 2 månaderna. Artiklarna i denna första bok är skrivna av fem olika författare, jag presenterar bara kort deras huvudpoänger.

Rasismen nygranskad – ett modernt begrepps ursprung, relevans och paradoxer (Etienne Balibar)

  • En definition av rasism saknas och diskuteras inte – skulden kan åläggas såväl ”konservativa/nykonservativa” (”rasismen är död”) som socialister (”klasskillnader har ersatt rasism”).
  • FN-konferensen om rasism i Durban 2001 kollapsade då man inte kunde enas om vad som skulle innefattas av begreppet, t.ex. huruvida sionism/antisionism är rasism.
  • Termens historia har varit positiv och använts inkluderande (vi), t.ex. franskans racisme som användes vid sekelskiftet 1900 som namnet på doktrinen om det franska folkets överlägsenhet gentemot kolonifolken, vilket belyser begreppets ”inneboende ambivalens, dess vacklan mellan självrefererande och utåtriktad användning”.
  • Den allmänrådande idén är att rasism har med rasbiologi att göra (se även Maja Runcis), vilket är felaktigt. De biologiska resonemangen har ersatts av kulturella, som inte nödvändigtvis bygger på en kulturell hierarki, utan snarare betonar vissa kulturers oförenlighet. Till ”deras” kulturer tillskrivs lathet (invandrare på bidrag), olydnad (kriminalitet), oorganisation (afrikaner har inte samma uppfattning om tid) vilket by proxy associerar ”vår” kultur med motsatserna.
  • Rasism bör se som en privilegiebevarande praxis, och i det bredare perspektivet ”[är] alla nutida stater ‘rasstater’ i den bemärkelsen att de inrymmer jämlikhetsbrister och konflikter som legitimeras i termer av raskillnader, eller någon faktisk motsvarighet, samtidigt som de är juridiskt och politiskt försvurna åt att etablera jämlikhet

Rasism och nyrasism i Sverige 1993-2003 (Stefan Jonsson)

  • Jonsson avfärdar att rasismen skulle bygga på A) rasbiologiska teorier eller B) inneboende främlingsfientlighet som mänsklig egenskap. Han menar att ”rasismen har sina rötter i moderna nationalstaters behov att reglera sin befolkning… sätt att utestänga oönskade element från befolkningen…en process där rastillhörighet ersätts med etnisk eller kulturell tillhörighet som kategorier för klassificering av människor, medan föreställningen om en hierarkisk ordning mellan dessa kategorier har fått vika för det enkla påståendet om en ofrånkomlig skillnad.” Jonsson menar på att modern forskning i ämnet bör ta avstamp i rasismens utestängningsmetoder snarare än dess orsaker och eventuella ideologi.
  • Det är statistiskt bevisat att de med (ffa icke-europeiskt) ursprung är systemimmanent [dvs att problemet är inheren i systemet] diskriminerade vad gäller bostad, arbete, lön, m.m. – trots detta diskuteras inte rasism som systemfel;

Rasistiskt beteende, rasistiska utsagor och rasistiska organisationer fördöms och undertrycks, men det bakomliggande system som formar beteendet, utsagorna och organisationerna inses inte eller till och med förnekas.

  • Systemteorin förklarar hur ett samhälle kan vara rasistiskt trots att ingen (hypotetiskt) av dess medborgare hyser öppet rasistiska åsikter.
  • Dess ”fördel” ur maktsynpunkt är att den är bortom paradoxer såsom doktrinen ”vårt folk är bäst” vs vi behöver billig arbetskraft, eller doktrinen ”vi behöver billig arbetskraft” vs idéer om mänsklig jämlikhet. Istället förser den ”arbetslinjen” (mina citationstecken) med kanonmat samtidigt som det bedyras att alla är lika värda, så att humanisterna håller tyst. Genialiskt.
  • Jonsson identifierar och framväxandet av värde-konceptet avseende invandrare; värdefulla kontra värdelösa invandrare (utbildade/outbildade, sjuka, etc.). Han menar att Ny Demokrati introducerade begreppet 1991 och betonar att det då var ett nytt koncept, och att det möttes med starkt motstånd: t.ex. Bengt Westerberg (då ordförande för Fp): svårigheter för invandrare på svensk arbetsmarknad kan aldrig få styra svensk flyktingpolitik (vet ej om detta är citat av honom, eller parafrasering). Intressant då att Fp 2002 tog initiativ till språktesterna. Värdebegreppet behöver inte motiveras enligt kulturernas hierarki; behöver knappast motiveras alls i ”realpolitikens” tidsålder (verklighetens folk, det är vi).

Rasism och preferens för sammahet: om kulturell kloning i vardagslivet (Philomena Essad)

  • Ett mycket bra citat, som på många sätt fångar hela de ljusbruna internetdebattörerna:

[P]olitisk vardagsrasism åtföljs ständigt av klagomål över att ”vi” inte får säga något kritiskt om invandrare utan att kallas rasister, vilket sanktionerar förkvävandet av protester mot rasism.

  • Essad lyfter också upp att detta tystande av kritiken i sig är en rasistisk yttring.
  • Hon diskuterar också ”kulturell kloning”. Hon menar att samhällets ideal för framgång är en vit, inte-för-ung-men-inte-för-gammal, man med kostym och röd slips, och går vidare till att sammanlänka rasism med sexism.

Vit rasism (Katarina Mattsson)

  •  Tar upp frågan, utan att besvara den, om huruvida allt tal om kultur också är en form av rasism. Antyder dock att ”balanserad och initierad kulturanalys” bygger på att inte paketera ”vi-dom” i stereotyper.
  • En del detaljer i Mattssons resonemang klingar falskt, som när hon menar att vit rasism började med framväxten av europeisk handel (korståg, någon?), och att ”den formella perioden av kolonialism [kan] dateras 1875-1915”.
  • Det mest tankeväckande var att Mattsson lyfter upp rasism som ett spektrum av rasismer, vilket tillåter en bredare ansats rumsligt (att inte begränsa diskussionen till vit rasism; jfr kastsystem) och tidsmässigt (att se att Columbus’ rasism utvecklades till rasbiologisk rasism, m.m.).

Rasismens reproduktionsförhållanden (Ali Esbati)

  • Esbatis (då ordförande för Ung Vänster) text (tal?) är kortast, och identifierar genom en ren marxistisk ansats invandrarnas roll i systemet:

Invandrare är koncentrerade inom vissa yrken, som är lågbetalda, monotona, hälsofarliga och utan möjligheter till avancemang. […] Dels kan kapitalet hålla sig med en permanent underbetald och svårorganiserad [fackligt, min anm.] skara människor som exploateras i högre grad än vad som annars vore möjligt, givet de relativa segrar som arbetarkollektivet uppnått… Dels används invandrare därmed i hög utsträckning som konjunkturregulatorer. De får alltså komma in och ta de sämsta jobben på arbetsmarknaden när det går bra, men får sedan vandra ut i förnedring och arbetslöshet när konjunkturen börjar hacka.

  •  Som ett, bara alltför konkret, exempel nämner han moderaternas förslag 2001 om att arbetslösa invandrare genom kommuner ska erbjudas arbete vars lön understiger nivån för de lägsta avtalsenliga lönerna på arbetsmarknaden (!!!). Fp hakade på förslaget, som de väluppfostrade knähundar de är. Man frågar sig uppgivet: Är detta ens lagligt? Och inser i samma andetag att det inte spelar någon roll.

Sammanfattning

  •  Texterna är från ett forskarseminarium, med allt vad det innebär språkmässigt. Som ovän av abstraktion blev det ibland svårt att hänga med, och/eller motivera sig. Exempel; begriper du den nedanstående meningen (ja, det är faktiskt en mening)?

Att för det första rasismbegreppets utveckling inom det ”antropologiska” paradigmet som sådant har lett till uppbygge av och kanske hegemoni för begreppet ”kulturell rasism” eller ”särartsrasism”, vilket på sätt och vis är ett framsteg (en perspektivförskjutning från natur till historia och kollektiva bilder), men vilket också gör det högst problematiskt att avgränsa användningen av kategorin ”rasism” för att kunna beskriva och förklara diskrimineringsfenomen och deras våldsamma följder (särskilt vad beträffar det förbluffande sambandet, nästan en utbytbarhet, mellan kategorierna rasism och sexism).

  • Tankeväckande första bok i serien om fyra. Återkommer med resten.
Annonser

~ av bookplanet på maj 2, 2012.

3 svar to “Rasismer i Europa 1 – kontinuitet och förändring (Mattsson, Balibar, Essed, Lindberg, Jonsson, Esbati) [2004]”

  1. […] Se ”Rasismer 1″ här. GillaGillaBli först att gilla […]

  2. […] skillnad från i Rasismer 1 och Rasismer 2 saknar jag i denna bok en röd tråd – exempelvis i den intresseväckande […]

  3. […] de akademiska uppgörelser med rasism, som ju redan finns (men sällan läses), t.ex. Rasismer 1 / 2 / 3 / 4, De osynliga, etc. och ännu mycket mer akademiska än […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: