m/s Tiden (Fredrik Ekelund) [2010]

ms tiden

Jag är kluven. Det är svårt att värja sig mot bokens charm och den böljande berättelsen, det vidunderliga språket. Ett gäng före detta arbetskamrater (gamla’rbäzzkamratå’) sitter på berättarens balkong, intar en sommarmiddag och minns ikapp. De väcker de döda, en efter en (”Dykarklocka i minnenas värld”, ”Varsamt bärgar vi bilden”). Deras berättelse är en båt på tidens hav, som Ekelund skriver. Metaforerna finns överallt: roder, kaptener, kurser.

Och samtidigt: gubbvänstersjukan – ”de kastar ju sten på våra bilar” (”är det vänster det?” – är DU vänster Ekelund??). Rasismen, den realpolitiska: ”de har ju förstört Almgården” / ”jag är inte rasist, men…”. Ekot från en golfspelande före-detta radikal, som står med Wiehe under Göteborgsdemonstrationerna och har ”helt olika åsikter om vilken Sauternes som var godast till rostat bröd med gåslever” – är det vänster det, Ekelund? Sätta demokratin mot invandringen – är det vänster? Våga prata öppet om invandring, lyfta av locket – som de gjort i 15 år tvärsöver sundet – är det vänster det, ditt förbannade jävla nöt?

Det måste till en rejäl dos dialektik för att kunna ta in de båda sidorna i skallen, och jag tror att jag äntligen lyckats.

*****

  • Amalthea 1908. Generalstrejk 1909, förlorar. Förnedras av arbetsgivare, straffas. Emigrerar (bl.a. Gösta Larsson).
  • ”Lyfta upp [Gösta] Larsson ur det mörker han sänkts ned i.”
  • par ris = av skratt = Paris? kompis = pissa tillsammans (?)

Precis! Vi arbetar ju på en romanbåt, bygger den nit för nit, plåt för plåt, lastrum för lastrum, lucka för lucka, tätar den så gott det går med så kallade lögner och så kallade sanningar, med halvlögner och helsanningar, med felaktiga påståenden och rätta dito, med ren empiri och falsk empiri och med samma mål som varenda varv i världen haft i evärdliga tider: att få båten att segla.

– ”Som om han bar på en stor hemlighet”? Poetjävel! Allti detta. Allti skruva till det. Jag retar maj. Men gillar det, ändå… sa Kocken och försvann ut i köket för att kolla sin gryta, skakandes på stt kortklippta huvud och repeterandes som om han bar på en stor hemlighet med ett slags ilsken ömhet.

Tiden, ja. Ingenting är märkligare än detta jättelika dragspel med alla dess bälgande veck. Den veckigheten är alla våra verktyg (språket, musiken, konsten, vetenskapen) för grova för att komma riktigt nära. Tiden går. Allt förgår och att, just därför, förgå med gott exempel är allt vi kan göra.

Han var bra, Norberg, rosa kinder och norrländskt bestämd, inga taktiska glidningar, inga dunkla bisatser utan enkla, raka meningar med punkt, ingen sån där Å-Ena-Sidan-Å-Andra-Sidan-Människa. [om en annan norrlänning:] … som med sin norrländska högg ut orden ur det svenska hälleberget, som om de vore av sten, giltiga, absoluta, runor, helt enkelt, utan medelklassiga bisatser som fick meningarna att skälva av osäkerhet, av nyanser…

Fjorton svarar med en vänsterblixt, oljad i 70-tal:

– Taube är en borgare, ser alltid världen från kommandobryggan, det var hans vänner: redarpacket, Salén och såna, grevar och kändispatrask, med oss i hamnen har han inget att göra!

Islam. O fobi!

Ordbok: Betyd. int. läng. v. d. betyd. Har konnoter. i av konnotör. önsk. rikt. betyd. idag: rasist. Ursprung. betyd. är oro och rädsla för isl. Betydelseglid. utförd av div. brödraskap i syft. att stigmati. och undanrö. all krit. av isl. (se äv. La Famiglia PK). [”Man får inte säga det här men…” – hur kommer det sig att du är den tvåhundrade som säger det idag isåfall? ”Jag är ju inte rasist men… <valfritt rasistiskt yttrande>” Patetiskt, Ekelund. Om din bok är en båt, går den på grund i det här avsnittet. Om ditt författarskap var en Titanic, är detta ditt isberg i mina ögon. PK hit och PK dit,]

[…] grunden för det moderna var lagd, resten vet ni, sen går det av bara farten med Robespierre-Danton-Napoleon-Guizot-Hegel-Marx/Engels, Blanqui-Bakunin, dom ryska populisterna, anarkisterna, 1830, 1848, Pariskommunen, Lenin, ryska revolutionen, Trtoskij, SAP/SKP, sillénarna, kilbommarna, skotten i Ådalen…

Svisch, svisch, svisch!

– Var inte den en stuvare också, i Kramfors, från Aberdeen, Skotten i Ådalen?

– Jo, det stämmer, han var en bra grabb fast han alltid kobbade i kilt, Stalin och Det Stora Fosterländska Ni Vet Vad Mao och Det Stora Svältet, kulturrevolutionen, Maj-Britt 68 och kärleken till dom stora sprängningarna, sekten är värst, myllret av organismer, ska jag dra förkortningarna?

– Nej snälla! För gutt skull.

Så ändå:

– Vuf, MLK, KFML, KFML(r), SKU (ml), FK, RMF, KAF, KPML(r), Keg, Skp, Rebellrörelsen, Apk och V och så vidare in i det infinitesimala, man får ha mikroskop för att upptäcka alla avledningar och i denna stora oreda skapas, som ni vet, Svenska Hamnarbetareförbundet och därmed också vår stolta Avdelning 30 i Malmö och, om jag minns rätt så… vad var frågan egentligen, varför står jag här och orerar, kan jag sätta mej?

Precis, dom var slut vid fyrtio års ålder, åldrade i förtid, försenade puberteter, alla dessa döda som dagens ENG – E – LAND vilar på, den tjuvnaden och det helvetet är grunden till den frihet alla borgare alltid talat om, men man talar aldrig om dess oändliga offer, istället talar man om Det Stora Språnget och om Lenin, va? […] Vilken mor klarade att vara mor efter tolv timmar i spinneriet? Vilket barn klarade att vara barn efter tolv timmar som spolbytare? Så bröts hundratusentals ned, gjorda till utväxter till maskinerna, varenda jävla skjorta, vävnad, strumpa innehöll detta slaveri, först bomullen från Indien, sen slaveriet i Lancashire, men inte nog med detta: man förhindrade också indiernas rätt till egen manufaktur genom att krossa deras hemmamarknad… Nej, en värre egoism och likgiltighet inför mänskligt liv får man leta efter i historien och detta, glöm inte det, är grunden till vår civilisation

Kanske måste allting berättas om på nytt för att förbli vid liv. I minne. Slutar vi berätta utplånas vi.

– Finns då ingen väg ut?

– Jo, motstånd. Som alltid.

– Hur?

– På kajen om det krävs – minns ”sagan” om ringen! – (se kap. 17). Eller i språket. Till exempel klä av dem deras språk: när dom säger förmyndarsamhället vet vi att det betyder en demokrati med stark välfärd, skattetryck dom skatter som finansierar vår välfärd, sammanpressad lönestruktur bra levnadsstandard också för låginkomsttagare, flexibel arbetsmarknad otrygga jobb, nåt som dom själva aldrig har eller tar, ökad valfrihet privatiseringar och mer kulor tll dom som redan har och när dom säger enpartistat vet vi att det betyder att dom anser att sossarna vinner valet för ofta, när dom säjer avreglera mera säjer vi: åternationalisera Telia, gör Postens kassaservice till ett blått minne och företaget till en organisation i folkets (le peuple) tjänst, när dom säjer förmåner, vet vi att dom menar rättigheter och säjer dom översyn av vet vi att dom är emot dem dom vill se över, hör vi ordet särintresse, då tänker vi: Folket. Le Peuple!, inget annat och när dom yrar om hushållen, då tänker vi: inte mitt i alla fall! Och säjer dom Jobba Över då kontrar vi med Hålla Kväll! Och kommer dom med Vi måste jobba mera då undrar vi sarkastiskt över detta Vi men tänker också på Marx’ svärson Paul Lafargue och hans lilla pamflett Rätten till lättja och när dom påstår att vi slåss mot väderkvarnar så säjer vi: ok, det händer och fötter men vi slåss i alla fall!

dictadura = den hårda handen ! (latin)

dikt = tyska dicht; tät

Annonser

~ av bookplanet på maj 17, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: