(Bortom) Rasismer 4 – visioner för ett annat samhälle (Astudillo, Dahlstedt, Eriksson, Hultman, Groglopo, Quraishy, Räthzel, Yuval-Davis) [2005]

Den flummigaste och minst intressanta delboken i serien. Nora Räthzel har en hygglig text där hon pratar påpekar att ”språkbrister” börjar bli en allomfattande metafor för invandrares oanställbarhet. Hon har tittat på invandrarungdomars situation; dels diskrepansen mellan vad de får höra av skolornas studievägledare (som aldrig ”krossar drömmar” och uppmuntrar ungdomar att göra vad de tycker om – detta är alltså Räthzels bild, som jag inte håller med om) och arbetsförmedlarna som säger att de inte kan göra någonting för någon som är intresserad av musik, dels att det är mycket enklare att identifiera ungdomarna som problemet och sätta pressen på dem – istället för att verka för ett annat slags samhälle.

NR skriver om ”Ahmed” som sökte jobb med svenskt namn och därefter hamnade i en prekär sits när arbetsgivaren började anklaga honom för bedrägeri:

Det är en typisk och mycket gammal anklagelse i rasistiska diskurser: antingen anpassar man sig inte till ”värdsamhället” och blir separatist och kan inte accepteras av samhället i fråga, eller så anpassar man sig och blir en som döljer sina ”verkliga” tankar och lojaliteter, smälter in bara för att komma åt de privilegier som ett samhälle erbjuder sina medlemmar. [Rätten till arbete är inget privilegium. Annars intressant iakttagelse.]

Magnus Dahlstedt, Fredrik Eriksson och Martin Hultman har därefter en text om ”rasist-bråken” i Norrköping 2003 samt de årliga demonstrationerna i Salem och den mediala bevakningen av de bägge (som förväntat helt utan sammanhang, men författarna gör ett par skarpa observationer vad gäller språkbruk (”Ett 20-tal som träffades av batonger”) och hur tidningar skildrar rasisterna som helt vanliga killar som hamnat snett/umgåtts i fel kretsar medan de verkar närmast besatta av antirasisternas klädsel och noga ser till att de inte kommer till tals, och framför allt att det mer eller mindre sätts likhetstecken mellan rasister och antirasister, som ”störare av ordningen” – i den diskursen tågar polisen majestätiskt in och talar om hur det ”egentligen ligger till” – som om de skulle vara en neutral, opolitisk aktör!). Detta är inte någon provinsialisk lokalfråga, utan författarna tar till stora kanonen:

Istället för att öppna upp till och skapa utrymme för debatt så kan rapporteringen om rasism och antirasism ses som ett led i den liberala demokratins normalitets- och disciplineringsberättelse, där det oväntade, ”obegripliga” och ”våldsamma” ständigt naglas fast på grupper och företeelser som på ett eller annat sätt ifrågasätter det liberala samhällets kapitalistiska logik [bravo! Och det kommer mer!]. Som om den globala kaptitalismen självt inte skulle ha ett våldsamt förflutet. Den logik som förlägger vissa skeenden utanför ”det politiska” och kopplar samman dem med närmast djurisk våldsamhet, är, som vi sett, ett återkommande drag i tidningarnas [NT och AB] berättelser om ”bråken i Norrköping” samt demonstrationerna i Salem.

Ett genomgående drag är samtidigt att tidningarna i sin rapportering upprättar en tydlig åtskillnad mellan rasism och demokrati, en tendens som också har uppmärksammats i en rad tidigare studier av rasism i västerländska samhällen. Rasism anses, enligt en dominerande tankegång, vara en slags absolut motpol till den västerländska, liberala demokratin. Liberal demokrati framstår därmed som en genomskinlig och i största allmänhet välmenande politisk regim, ”fri” från rasismens ”farsoter”. Med en sådan logik döljs eventuella samband mellan centrum och periferi, ordning och oordning. Rasism framställs i detta perspektiv som ett tämligen marginellt samhällsfenomen, något yttre i relation till den liberala demokratin. Rasism blir på så sätt ett ”hot mot demokratin”. Rasism tycks på något sätt alltid befinna sig någon annan stans, endera i en svunnen tid eller på en annan plats, men inte här, mitt i vår demokratiska samtid.

Adrián Groglopo skriver i samma tema att

Den färgblinda ideologin säger helt enkelt att alla har samma möjligheter i samhället, att etnisk/”ras” ojämlikhet [sic] har åtgärdats eller raderats ut. På så sätt kan ojämlikhet förklaras utifrån endera individuella misslyckanden eller gruppens misslyckande, på grund av deras ”ursprung” och därmed inte på grund av rasism. Sålunda kan den politiska och ekonomiska makten hävda att detta inte är ett problem som kräver strukturell förändring.

[AG diskuterar också feminismens färgblindhet, antyder att den har tagit kraft från invandrarfrågan. AG är frispråkig och klartänkt, det är kul att läsa. Han rundar av med:]

Vi har alltså två aktuella former av rasistiskt maktuttryck, om än inte de enda, i dagens Sverige. Två former som uttrycker olika tillvägagångssätt. Den ena går genom en vit-svensk feministisk vision och den andra gegnom en vision som går tillbaka till ”the American dream” [tillbaka?], där husblattar och mångfaldsdiskurs är nödvändiga för att kunna hantera frågan om ”ras”/etnicitet i enlighet med den nyliberala marknadens behov.

 

Boken är som synes mycket ojämn. Quirashy skriver hyfsat, Astudillo (s) faller för frestelsen att dela ut abstrakta politiska krokar till oppositionen (som råkade bli regeringen) istället för att diskutera på ett moget sätt (jag ser inte vad hans text har i den här boken att göra) och Yuval-Davis är helt ute och snurrar och citerar bl.a. på fullt allvar Huntingtons ‘Clash of civilizations’. Serien lider också av ojämnheten på kvaliteten (och även abstraktheten), även om projektansvariga ska ha en eloge för ansatsen till att bredda diskussionen med deltagare från olika fält. Mest läsvärd var bok nr 2, ffa Peo Hansens text om EUropa och hypernationalism.

Annonser

~ av bookplanet på juni 10, 2012.

Ett svar to “(Bortom) Rasismer 4 – visioner för ett annat samhälle (Astudillo, Dahlstedt, Eriksson, Hultman, Groglopo, Quraishy, Räthzel, Yuval-Davis) [2005]”

  1. […] uppgörelser med rasism, som ju redan finns (men sällan läses), t.ex. Rasismer 1 / 2 / 3 / 4, De osynliga, etc. och ännu mycket mer akademiska än […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: