Cat’s cradle (Kurt Vonnegut) [1963]

En reporter ska skriva den postuma levnadsberättelsen om en av forskarna bakom atombomben. Han börjar med att presentera bombningen av Hiroshima som ”the day the world ended”. Hans skrivande leder honom till forskarens barn, och de hamnar allihop till slut på den karibiska ön San Lorenzo, där det som inte ägs av kyrkan ägs av sockerföretagen (Kuba? Valfri centralamerikansk diktatur?). Boken är satirisk, som resten av Vonnegut, och behandlar frågor som atombomber/domedagsvapen, vetenskapsmännens likgiltighet för användningen av deras uppfinningar (som jag i och för sig inte tror är sann), och ja – ärligt talat vet jag inte vad den vill säga. Visst, det var lite roligt ibland, men inte kom boken med några nya sanningar? Inte fanns där något originellt? Den satir som är feg och inte håller tråden, den satiren är helt enkelt dålig. Boken påminner om Palahniuk och Coupland när de är som sämst, när de bara tror att de kan rikta sina blickar mot ett nytt ämne och att det genom magi ska uppstå en bra bok.

***

Every question I asked implied that the creators of the atomic bomb had been criminal accessories to murder most foul.

***

”I do not say that children at war do not die like men, if they have to die. To their everlasting honor and our everlasting shame they do die like men, thus making possible the manly jubilation of patriotic holidays.”

Annonser

~ av bookplanet på juni 30, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: