Bübins unge (Mare Kandre) [1987]

 

Aase Berg skriver i efterordet att Kandre i denna bok ger ”det autistiska drönandet existensberättigande”. Jag inte bara instämmer, utan vill ta det ett steg längre: detta autistiska drönande är ett självändamål i denna obegripliga, totalt intetsägande och extremt jobbiga bok. Det är någon slags metafysisk uppgörelse med puberteten (”Vem är hon? Denna stora, hemska flicka av kött – I vägen för allt.”) och ändlösa sidor av huvudkaraktärens galna grubblande (på 150 sidor interagerar hon knappt en gång med sin omgivning, utom när hon med våld låser in en flicka – en symbol för sin flydda barndom? – i ett rum och senare kastar ner henne i en brunn). Måste det vara obegripligt för att det handlar om själen? Riktigt jobbig bok, tillräckligt för att bli kultförklarad.

Annonser

~ av bookplanet på juli 28, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: