Minnen från det revolutionära kriget på Kuba (Ernesto Che Guevara) [1963]

 

Recenserar än en gång i efterhand, och tyvärr har en del av innehållet smält samman med Fidel Castros mer utförliga bok ‘My Life’, som jag läste någon månad senare. Några punkter att nämna:

  • Sättet att hantera fiendesoldater (Fidel lämnar förband och sjukvårdsmateriel hos sårade fiendesoldater, till Ches ”förtvivlan”) vinner dem regeringstruppernas respekt.
  • Kontakten med lokalbefolkning vinner dem materiella fördelar, men låter också revolutionärerna närmare utveckla sina teorier efter böndernas bekymmer, Che beskriver att idén till jordreform klarnade tack vare detta.
  • 26:e juli-rörelsen tvingas kompromissa med övriga progressiva krafter; dessa är vid denna tid till stor del koncentrerad till städerna, varvid en strategisk splittring utbryter (städer vs landsbygd).
  • Fienden drar tillbaks isolerade utposter som inte kan skyddas mot den snabba rebellarmén; Sierra Maestra som frizon blir viktig för männen på många sätt.
  • Hans sista brev till familjen i Argentina ger mig alltid gåshud.

Nya ord:

  • defaitism = misströstande, ge upp utan kamp
  • troglodyt = grottmänniska

***

Just här ligger det som kanske är den stora proberstenen på en ledare: han måste kunna förena en passionerad anda med ett kyligt intellekt; och han måste utan att kunna vackla fatta svåra och plågsamma beslut.

***

Revolutionernas ledare är sällan med när deras barn säger sina första, stapplande ord; deras hustrur måste delta i deras uppoffringar också de, om revolutionen skall kunna nå sitt mål; sina vänner finner de enbart bland kamraterna i revolutionen.

***

Bortsett från ett par sjömän och fyra-fem stycken andra var hela den åttiotre man starka besättningen ombord sjösjuk… vad vi hade tagit för en läcka i båten [var] i själva verket en kran som någon hade glömt att stänga. Men vid det laget hade vi kastat allt som inte behövdes över bord för att lätta fartyget.

***

Natten föll och vi gav oss iväg igen. Jag plockade fram vad jag mindes av astronomin och sökte rätt på Polstjärnan, och sedan använda vi i två dagars tid denna som ledstjärna medan vi tog oss österut mot Sierra Maestra. Flera månader senare fick jag veta att stjärnan vi valt inte alls var Polstjärnan! Det var rena turen att vi valde rätt riktning… [En annan dråplig historia är när Che tar på sig en korpralsmössa som trofé, varvid Cienfuegos börjar beskjuta honom och hans mannar…]

Annonser

~ av bookplanet på juli 31, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: