De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass (Rebecka Bohlin) [2012]

Ingen dum bok, faktiskt. Bohlin har gjort ett fint reportage (om än något tunt) där hon intervjuar ett litet antal arbetare längst ner i arbetarhierarkin – lokalvårdare, säkerhetsvakter på Lidl, och inte minst hembiträden. Hon länkar på ett förtjänstfullt sätt ihop framväxten av efterfrågan för lågavlönad arbetskraft från utlandet (så att ”köparen” kan rationalisera med ”hon har det ju bättre än i sitt hemland”; eftersom köparen aldrig skulle kunna förmå sig att låta en svensk utföra dessa uppenbart förnedrande arbeten med barbariska arbetsförhållanden) med Alliansens politik att driva ut folk på en ”flexibel” låglönemarknad. Bohlin har också bra koll på den nyliberala och i alla bemärkelser rasistiska ideologin bakom den nuvarande situationen. Det är sällan man stöter på en så kompakt och gedigen analys av läget i ett så litet format. (Den enda invändning jag har är att Bohlin på sid 70 köper den nyliberala myten om att den ”åldrande befolkningen” (”det demografiska problemet”) kommer att kräva att alltmer av ekonomin går till välfärden; vilket är kanske myten nr 1; se Välfärdsmyter av Ankarloo.)

Däremot är hennes perspektiv begränsat till det som rör facklig organisering. Där nämner hon att det finns flera anledningar till att facken inte lyckats fånga upp detta ”prekariat” (arbetare med prekära arbetsförhållanden): de är ofta isolerade, pratar inte samma språk, har inte tid att engagera sig (inte så lätt om man ska städa 6 timmar på ett ställe, åka 4 timmar till nästa jobb och städa 6 timmar där, samtidigt som man har barn hemma), och inte minst fackets historiska struktur; med sitt nav i industrin och bland män. Därför kräver denna grupp i servicesektorn, som till största del utgörs av kvinnor, ett nytänkande.

Så långt allt väl. Men Bohlins lösningar är således lösta i vad facket bör göra, vilket knappast är en långsiktig lösning då problemen inte orsakas av facket. Facklig organisering står, som Ankarloo klargör i ”Kris i välfärdsfrågan…”, inte i motsatsförhållande till politisk organisering – dessa är strategier som har fördelar och nackdelar, och i allra högsta grad kan kombineras. Men man ska inte ha illusioner om vad facket kan åstadkomma; i bästa fall är det ett andrum för arbetarrörelsen (ett vettigt sjukhem för gamla mamma, bra dagis och skolor för barnen, god sjukvård) så att den kan fokusera tid och kraft på den viktigaste frågan: hur ska det nya samhället se ut? Den frågan har Bohlin inget svar på.

*** Citat ***

Hushållstjänstesektorn är en bransch som har vuxit lavinartat sedan början av 2000-talet då den dominerades av två företag med sammanlagt 5 500 kunder. År 2012 hade 13 516 företag utfört tjänster åt 326 000 personer som använt sig av rutavdraget.

***

Att ha ett jobb och samtidigt vara fattig är inte längre bara ett amerikanskt fenomen. Det har numera blivit verklighet för stora grupper i Europa, och i viss mån även i Sverige. [Benämns ‘working poor’.]

*** [BO citerar Eleonore Kofman:]

”Svaret handlar inte bara om pengar, att de är billigare och lättare kan exploateras. Det finns andra skäl som har att göra med rasifierade föreställningar om sexuell och huslig natur hos kvinnor som migrerat från ‘fattiga’ länder. Det betyder att de kan behandlas annorlunda, en behandling som villkoras av inneboende rasism, som ger dem rollen som ‘exotisk’ eller ‘undergiven’, vilket för många européer kan vara ett sätt att återupprätta vad de ser som ‘korrekta’ relationer mellan kön och ‘raser’.”

***

En av de slutsatser hon [Anna Gavanas] drar är att kombinationen av låg lön och socialt isolerat arbete i den informella ekonomin, snarare än att öppna, kan stänga möjligheter till karriärutveckling, reglerade arbetsvillkor och anställning i den formella sektorn.

– Det största hindret för de allra flesta är språket, att det fysiskt krävande och ofta isolerade arbetet gör att det inte finns tid att utveckla sina språkkunskaper bortom vad som kommit att kallas ”städsvenska”, förklarar hon.

***

– Gränskontrollen är hård för att EU inte vill ha invandrare som slår sig ner. De migranter man vill ha ska vara temporära och de ska cirkulera. EU vill ha full kontroll och rigga migrationsmarknaden till sin egen fördel, säger Peo Hansen. [Se Rasismer i Europa.]

*** [Om EU vs fack:]

Fram till den 18 december 2007, då EG-domstolen dömde ut Byggnadsarbetarfackets blockad mot det lettiska företaget Laval un Partneri i Vaxholm och ålade facket att betala över en miljon kronor i skadestånd för ”olovliga stridsåtgärder”…

Men EU har vänt på begreppen. Det är inte den som tvingas arbeta för lägre lön och sämre arbetsvillkor i andra EU-länder som blir diskriminerad. Det viktiga är istället att de företag som vill konkurrera med lägre löner och sämre villkor inte blir ”diskriminerade”.

[I sammanhanget även ”Viking-domen”, då Viking Line ville registrera ett av sina fartyg i Estland pga lägre arbetarkostnader, varpå finska sjöfacket gick i strejk och EG-domstolen dömde till företagets fördel.]

*** [Kan den ideologiska bakgrunden till kriget mot arbetarna, här citerandes Owen Jones:]

– Thatcher sade uttryckligen: Det finns ingen fattigdom, det finns människor som inte har budgeterat sina tillgångar klokt. Det blev en stor succé, hon lyckades ändra människors sätt att tänka. Demoniseringen av människorna på samhällets botten blev ett bekvämt sätt att rättfärdiga politiska orättvisor.

En reaktion på ”De osynliga – om Europas fattiga arbetarklass (Rebecka Bohlin) [2012]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s