Migrantarbetare (A-L Lodenius, M Wingborg) [2008]

Ja, vad säger man om en bok som börjar med:

I alla tider har människor rört sig över gränserna. I dag underlättas denna migration av större kunskap om andra länder, bättre tillgång till information och snabba kommunikationer.

Sådana uttalanden skulle kunna ligga till grund för musikvideos av detta slag. Så kan jag väl enklast förklara min reaktion. Förordet fortsätter trampa i klaveret genom att åberopa det demografiska problemet (”allt äldre befolkning, så vi behöver migrantarbetare”) och avslutar med att boken ska ge ”ökad kunskap”. Om jag bara hade en slant för varje bok som ville ge ökad kunskap och inte ledde någonstans överhuvudtaget…

I första kapitlet pratar man nostalgiskt om ”den svenska modellen” – som ju avled efter en längre tids sjukdom i början av 90-talet – och hur man ska kunna behålla den. På ett annat ställe skriver man diplomatiskt att

Ofta kopplas invandring samman med flyktingströmmar. [Detta uppenbarligen i ett försök att motverka fördomarna kring ”invandring” – och istället använder man ett ord som flyktingström. Varför inte bara skriva hjord? Eller flock?]

Alltså, man ska ju förstå – denna bok har tryckts med EU-pengar. Så kanske ska jag bara växla fokus, och istället för att påvisa alla dumheter i den, plocka russinen ur kakan åt er läsare. Det blir således en kort punktlista:

  • Kina uppskattas ha 200 miljoner ”inre migrantarbetare” (dvs det är inte enbart internationellt problem) som också är exkluderade från samhällets funktioner, och i fall av sjukdom hänvisas till sjukvården i sin hemprovins (!).
  • Flest andel migrantarbetare i oljestaterna; Förenade arabemiraten med 91% (!), Qatar 82%, Kuwait 79%, osv.
  • Pengar från migrantarbetare: globalt sett ffa Kina, Indien, Filippinerna. I Europa t.ex. Moldavien, som årligen får 31% av BNP hemskickat.
  • Löner betalas ofta flera månader i efterskott, så att arbetare inte vågar säga upp sig (då får de inte de sista månaderna). Ständiga hot om migrationspolisen. Schemaläggning på pappret korrekt. Många vet inte ens om att de jobbar svart. T.ex. restaurangarbetsgivare ska enligt kollektivavtalet betala 6% i försäkringsavgift (avtalspension, uppsägnings- och olycksfallsskydd, m.m.) vilket många skiter i.
  • 3 lönesystem i EU: 1) lagstadgade minimiöner (England) – lätt att avtalen stagnerar, facken försvagas 2) allmängiltiga kollektivavtal – vanligast; minskar intresse för facket om alla ändå får samma lön och 3) (inte min formulering) kollektivavtal enligt svensk modell – utan statlig inblandning; bestäms mellan arbetsgivare och fack och tvister avgörs i Arbetsdomstolen (när fackledarna inte är till salu, vill säga).
  • ”Utländska företag som tillfälligt utför arbete i Sverige ska betala skatt i hemlandet. Men möjligheten till fusk är stor eftersom skattemyndigheterna i hemländerna inte får några oberoende uppgifter om hur mycket de tjänat i Sverige.”
  • Facklig organisationsgrad bland byggjobbare är egentligen bara stor i de skandinaviska länderna; i Tyskland sjunkit till 35%.
  • I takt med att typiska säsongsarbetarländer som Polen blivit medlemmar i EU och lönenivåerna därför stigit, rekryteras allt fler utom-EU-arbetare (se: bärplockare).
  • Kinesiska hamnarbetare i Göteborgs hamn betalades 4 kronor per timme (enligt kinesisk standard, för att inte göra dem bortskämda). När facket Transport föreslog att de skulle med och åka go-cart (herregud…) ville de inte.
  • Sten-Ove Nicklasson på Transport (Svenska Transportarbetareförbundet): ”Gränsen mellan arbetstagare och uppdragstagare suddas ut… Vårt gamla sätt att se på arbetstagare som begrepp är på väg att krackelera. De här taxichaufförerna är innehavare av F-skattsedel men är mer av en uppdragstagare egentligen. Vi har fått ett nytt proletariat vars trygghetssystem har satts ur spel… Man entusiasmerar folk att bilda bolag, i realiteten leder det till lönedumpning…”
  • ”Cirka en fjärdedel av alla sjömän i världshandelsflottan kommer från Filippinerna. Vietnam försöker att konkurrera med Filippinerna och det statliga rederiet har gått ut och marknadsfört vietnamesiska sjömän som ”billigare än filippiner”. I de nordligare farvattnen är besättningen ofta ryssar, vitryssar eller från Ukraina.”
  • Knegare som slås ut av lönedumpningen tyr sig i – jag ska inte säga många, men somliga fall – till främlingsfientliga krafter (se bara på SD:s väljarskara).
  • ”Det hävdas ibland att det finns papperslösa som betalar skatt. Men för det krävs ett personnummer. Det finns säkert arbetsgivare som drar av skatt på lönen utan att skicka pengarna till skattemyndigheten… Systemet med personnummer skiljer Sverige från andra länder och gör tillvaron speciellt svår för papperslösa. Den som saknar personnummer i Sverige kan förutom att det inte går att betala in skatt och sociala avgifter inte heller till exempel teckna en försäkring, låna böcker på bibliotek, få annat än akutsjukvård [sic] eller öppna bankkonto eller plusgirokonto.”

Så långt allt väl. Så kommer vi till avslutningen – ”vad bör göras?” frågar sig författarna.

  1. Individen: har en ”moralisk skyldighet att ta reda på hur det ligger till”. Kan bojkotta arbetsgivare. Kan anmäla till diskrimineringsombudsmannen.
  2. Sverige: Skatteverket ska kunna göra blixtvisiter, straffen ska skärpas för arbetsgivare som anställer utan arbetstillstånd. Sverige bör utöka arbetskraftsinvandring – med betoning på lågutbildade (eftersom det verkar ”finnas en efterfrågan på ett visst mått av lågutbildad arbetskraft”), vilket skulle ha gynnsam effekt på integrationen också (de skulle komma i arbete direkt, istället för asylsökande; de skulle ha större kontaktnät av landsmän i arbetslivet).
  3. Internationellt: fler länder bör godkänna eller ratificera FN-konventioner och ILO:s makt bör utökas.

Sammanfattning: inte ett jävla skit kommer att hända. Detta är det mest tandlösa, utspädda och fega recept för status quo som tänkas kan. Boken är inte ens sådär gulligt naiv som syndikalismen (dvs om de hade förespråkat starkare fackföreningar). Tvärtom, detta är till och med en skam för reformismen och revisionismen; Bernstein och Kautsky rullar i sina gravar. Läs inte den här boken, det är slöseri med tiden. Ja, tiden.

Ps. Jag har uppfunnit ett begrepp: insourcing = att rekrytera arbetare internationellt för att få överhanden mot inhemska arbetare (kontrastera mot outsourcing, när arbetsplatsen flyttas och arbetaren stannar i ursprungslandet).

Annonser

~ av bookplanet på oktober 16, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: