The War Prayer (Mark Twain) [1905?]

Mark Twain, denne enigma, denne förebild för alla författare. Vilken människa.

Denna korta pamflett skrev han enligt ryktena under det pågående spansk-amerikanska kriget över de spanska kolonierna (ffa kriget på Filippinerna blev blodigt, och förlängdes senare till att bli ett krig mot de filippinska frihetskämparna), men kunde inte få den publicerad.

Pamfletten börjar med att (utan någon tillstymmelse till twainsk ironi) skildra den rådande patriotiska andan.

With the volunteers sat their dear ones,

proud, happy, and envied

by the neighbors and friends

who had no sons and brothers

to send forth to the field of honor

there to win for the flag or failing,

die the noblest of noble deaths

Människorna är samlade i en kyrka, i en gudstjänst som ska välsigna de lyckliga frivilliga. En främling, en gammal man av märkligt utseende, kliver upp och tar till orda; han utger sig för att vara Guds budbärare och varnar de godtrogna och välmenande församlade:

If you would beseech a blessing upon yourself, beware!

lest without intent

you invoke a curse upon a neighbor

at the same time.

Därefter förklarar den celestiale kuriren (här hjälpt av de mycket suggestiva illustrationerna av John Groth (1902-1988)) vad en önskan om välgång för ”våra pojkar” får för de stackars männen, kvinnorna och barnen på andra sidan jorden. Hur en ”seger” för oss betyder att deras hem kommer att jämnas med marken, änkor dömas att vandra mållöst i jakt efter mat och barn förlora sina föräldrar – och allt detta ber man om i kärlekens och godhetens namn. Det tystnar i kyrkan, varvid han ställer åhörarna inför valet – önskar de sig verkligen allt detta? Något svar får vi inte. Boken slutar med ett knytnävsslag:

It was believed afterward

that the man was a lunatic,

because there was no sense

in what he said.

Detta är den enda bok av MT jag läst som varit helt utan humor och ironi. Att hans himmelske budbärare avvisas kanske var symboliskt för Twains egen tilltagande misstro och främlingskap (inte minst efter dödsfallen i familjen). Trots de få orden och det enkla formatet kan man känna den tunga indignationen bakom, känslan för en djup orättvisa och den fruktansvärda isolering och hjälplöshet Twain måste ha känt mitt i den patriotiska hysterin, när han försökte nå ut med sitt budskap. Det är lätt att tänka sig, att även hans ord blev avvisade som dårskap.

En reaktion på ”The War Prayer (Mark Twain) [1905?]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s