Noam Chomsky – en politisk biografi (Milan Rai) [1997]

chomsky-milan rai

Stundtals intressant, men alltför förvanskat av författarens (Milan Rai) snäva kategoriseringar. Jag ser verkligen inte syftet med denna bok. Meningslös för de som inte är bekanta med Chomskys verk, hundrafalt underlägsen hans egna böcker. Nåväl – sammanfattning:

~~~~~~~~~~~~

Född i Philadelphia 1928. Fadern, William Chomsky emigrant från Ryssland 1913, modern Elsie Simonofsky ursprungligen från Litauen men då bosatt i USA.

”Vissa av mina tidigaste minnen, som är mycket levande, är minnen av människor som säljer lump utanför vår dörr, av poliser som brutalt slår ner strejkaktioner och av andra händelser under depressionen… Mina föräldrar kände många arbetslösa och fackföreningskämpar och politiskt aktiva och så vidare.”

…mostrar och morbröder mer radikala – de var medlemmar i kommunistpartiet eller tillhörde den anti-bolsjevikiska vänstern. Om kommunistpartiet säger Chomsky att ”när jag var tolv eller tretton år hade jag passerat den fasen… Jag var helt enkelt lite för ung för att ha hunnit ställas inför frestelsen att bli en hängiven leninist, så jag har aldrig haft någon tro att avsvära mig, eller någon känsla av skuld eller svek. Jag har alltid stått på förlorarnas sida – på de spanska anarkisternas sida, till exempel.”

Chomsky såg ingen avgörande skillnad mellan trotskisterna och stalinisterna, utom den att trotskisterna hade förlorat. De skillnader som verkligen fanns betraktade han som ”överdrivna”.

”Jag minns till exempel den dagen då Hiroshima bombades, jag minns att jag faktiskt inte kunde tala med någon. Det fanns ingen att tala med…”

Hamnade på elektroniklaboratorium på MIT, undervisade i tyska.

”Det var först när Vietnamkriget trappades upp som jag började ta aktiv del i politiken. Alldeles för sent, tyvärr.”

Chomsky påpekar att [Fred] Hampton betraktades som särskilt farlig på grund av sitt motstånd mot våldshandlingar och mot uppvigling till våld och på grund av sina framgångar med lokalpolitisk organisering [I praktiken avrättad i sin lägenhet tillsammans med en annan ”Black Panther”, Mark Clark, av FBI och Chicagopolisen december 1969.].

Den västerländska demokratins källa, det antika Aten, kombinerade exempelvis militär makt med en slavägarnas demokrati i en aggressiv och hänsynslös imperialism…

Propagandamodellen:

…faktiskt effektivare att uppmuntra till debatt så länge alla debattörer håller sig till grundreglerna. När debatten är rätt utformad blir den ”systemstärkande” eftersom kritikerna genom sin lojala opposition förstärker propagandasystemets grundläggande antaganden… ”Om till och med de fränaste kritikerna stillatigande accepterar förutsättningarna, då kan den vanliga människan kanske fråga sig: vad har jag för rätt att tycka annorlunda? […] Om du vill lära dig något om propagandasystemet, titta närmare på kritikerna och deras underförstådda antaganden. De är typiska representanter för statsideologins doktriner.” Mycket av det Chomsky skriver om ideologi går ut på just detta: att avslöja de tongivande kritikernas dolda antaganden.

Om Nicaragua, som Reagan angav som ett av de främsta hoten mot USA ca 1984:

”Om vi hörde en diskussion som den här i Sovjetunionen där folk frågade om, låt oss säga, Danmark borde bombas efersom landet har jetplan som skulle nå Sovjetunionen, då skulle vi bli bestörta. I själva verket är det en analogi som är orättvis mot ryssarna. De anfaller inte Danmark som vi anfaller Nicaragua och El Salvador… Det är värre än nyspråk. Jag tror inte att man i historien kan finna ett land som har nått denna indoktrineringsnivå… Hitler anklagade polackerna för att gå till anfall men jag tror inte att han någonsin anklagade polackerna för att de skaffade vapen för att försvara sig mot angrepp… Enligt våra normer verkade Hitler ganska normal på trettiotalet.”

En ”beredvillighet att fördomsfritt skärskåda fakta, att sätta enkla antaganden på prov och att driva ett argument till sin spets” är allt som behövs för att klara sig undan propagandasystemet… ”Vad man måste kunna göra är, när man hör Vita huset meddela att ‘Vi kommer att förlänga embargot såvida inte Chamorro vinner’, när man hör det måste man kunna tänka tillräckligt mycket för att dra slutsatsen: ‘Jaha, de där människorna röstar med en pistol mot huvudet’… Om man inte kan tänka så långt så spelar det ingen roll vad tidningarna intar för ståndpunkt.

”Jag ägnar exempelvis en väldig massa tid åt att fotokopiera material åt vänner i andra länder som befinner sig i ungefär samma situation som jag gör här. De gör samma sak för min räkning… Slutresultatet är att jag faktiskt har tillgång till källor som jag betvivlar att någon underrättelsetjänst i världen kan visa upp maken till.”

Mitt favoritcitat:

Vid ett offentligt möte frågade man en gång Chomsky vad han hade för speciella kvalifikationer för att uttala sig om världsproblemen. Han svarade att han hade samma kvalifikationer som Henry Kissinger, Walt Rostow och andra professionella kommentatorer. Med andra ord ”inga som helst”. Han fortsatte: ”Den enda skillnaden är att jag inte låtsas ha några kvalifikationer. Inte heller låtsas jag att kvalifikationer behövs…”

Political Economy of Human Rights:

Kuppen i Chile 1973 som gav Pinochetregimen makten ledde till 558 procents ökning av amerikanskt ekonomiskt bistånd och 1.079 procents ökning av amerikanska och multinationella krediter… Efter den CIA-stödda kuppen i Iran 1953 blev det en niofaldig ökning av de totala amerikanska och multinationella biståndsinsatserna och krediterna. Efter den CIA-stödda kuppen i Guatemala 1954 ökade de… med 5.300 procent.

Kalla kriget:

De centrala konflikterna har inte varit öst-västliga utan de har utspelat sig mellan öst och dess satelliter eller mellan väst och dess satelliter… ”Om vi ser detta krig som ett system som innefattar parallella underkastelseprocesser inom de båda blocken är bara halva kalla kriget över. Den västra halvan fortsätter oförtrutet.

Om att ”galenskapen är institutionell, inte individuell”:

Chomsky drar en parallell med affärsvärlden: om exempelvis General Motors skulle använda sina resurser till att planera för framtiden och koncentrera sig på vad som kommer att bli lönsamt om tio år, då skulle andra biltillverkare som maximerar sin vinst och sitt övertag på kort sikt ha tagit över marknaden långt dessförinnan, med det resultatet att General Motors inte skulle finnas kvar på marknaden om tio år.

”…staten vilar på institutioner, däribland privata institutioner, som bestämmer villkoren för den allmänna politiken, som är relativt stabila och som förändras långsamt eller inte alls… [Regeringen, däremot] består av de grupper som råkar kontrollera det politiska systemet, som ingår i det statliga systemet vid en viss tidpunkt.” Det är till exempel helt möjligt för medierna att ta ställning mot regeringen medan de exempelvis tar ställning för staten.

Att kalla sig marxist eller freudian är att se någon som en gud som ska tillbedjas, inte som en människa vars insatser ska assimileras och överskridas. [Obs; inte direktcitat utan Rais formulering.]

Såväl Washington som Moskva fann det lämpligt att sätta likhetstecken mellan Sovjetunionens totalitära system och socialism. ”För bolsjevikerna var det narrspelets mål att utvinna så många fördelar som möjligt ur socialismens höga moraliska anseende; för västvärlden var syftet att smutskasta socialismen och befästa näringslivets kontroll över ekonomin, politiken och samhällsfrågorna ur alla dess aspekter.”

Chomsky har ofta uttryckt sin förkärlek för det drag inom anarkismen som ”smälter samman med eller åtminstone stämmer väl överens med olika sorters marxism [!] på vänsterflygeln, exempelvis den sorten man finner hos de kommunister som växte upp i Rosa Luxemburgs tradition och senare representeras av sådana marxistiska teoretiker som Anton Pannekoek som utvecklade en komplett teori om arbetarråd inom industrin och som själv är vetenskapsman och astronom och väl förankrad i den industriella världen.”

Enligt Chomsky fann ”Gary Harts opinionsundersökare [sic] 1975 att en förkrossande majoritet anser att arbetarna och samhället borde kontrollera de affärsdrivande företagen. Han hävdar också att det kommunistiska credot ”av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov” är så okontroversiellt att över 50 procent av de tillfrågade trodde att formuleringen ingick i den amerikanska konstitutionen.

Från debatten med Foucault:

”Jag tror att det finns någon sorts absolut grund – om ni pressar mig för hårt får jag det besvärligt för jag kan inte beskriva den – som i sista hand utgörs av de mänskliga egenskaper på vilka den ‘sanna’ idén om rättvisa baserar sig.”

Från kulturell synpunkt innebar fascismen ett angrepp på upplysningstidens ideal, ett angrepp på tanken att människorna hade naturliga rättigheter, att de i grunden var jämlika, att det var ett brott mot mänskliga rättigheter om vissa grupper var underordnade andra, att enighet och solidaritet verkligen band samman människor tvärs igenom olika kulturer, och så vidare.

”När Lenin och Trotskij hade tagit makten ägnade de sig genast åt att rasera dessa inrättningars frihetsfunktion…”

”…radikala studenter kommer säkert att fråga sig varför stöd från försvarsdepartementet är mer förkastligt än stöd från kapitalistiska institutioner – i sista hand vinster som härrör från exploatering – eller stöd genom skattefria gåvor som i själva verket är en beskattning av de fattiga för att stödja utbildningen av de privilegierade.” [Chomsky menar att det kan vara bättre ur utilitaristisk synpunkt att t.ex. militär forskning bedrivs på universiteten, med viss demokratisk insyn – om alternativet är att det bedrivs på en topphemlig, avstängd plats.]

”Förintelseförnekar-stämpeln”:

Senare skrev han en kort essä om nödvändigheten av att försvara yttrandefriheten och den användes utan hans kännedom som inledning till en bok om gaskamrarna, författad av [Robert] Faurisson.

”Jag är inte precis någon karismatisk talare, och om jag vore det skulle jag inte utnyttja den talangen. Jag är faktiskt inte intresserad av att övertyga folk, det vill jag inte, och det försöker jag klargöra. Min önskan är att hjälpa folk att övertyga sig själva. Jag talar om för dem vad jag tycker, och självklart hoppas jag att de ska övertyga sig själva om att det är sant, men jag skulle hellre vilja att de övertygade sig själva om vad de tycker är sant.”

Chomsky citerar Rousseau som påpekade att de som har förlorat sin frihet

inte gör annat än att ständigt skryta med den frid och det lugn de åtnjuter i sina bojor… Men när jag ser de sistnämnda [= de fria folken] offra nöjen, vila, rikedom, makt och rentav livet för att få behålla denna enda tillhörighet som föraktas så av dem som mist den; när jag ser djur som är födda i frihet och som avskyr fångenskap krossa sina huvuden mot burens galler; när jag ser mängder av helt nakna vildar förakta européernas njutningar och trotsa hunger, eld, järn och död endast för att bevara sin självständighet, inser jag att det inte är slavars sak att tala om frihet.

”I egenskap av rationellt system för exploatering har kapitalismen inget inneboende behov av rasistiska eller sexistiska praktiker och skulle utan vidare kunna tolerera en utjämning av alla individer till utbytbara delar i produktionsprocessen eller till likvärdiga konsumtionsenheter, utan att göra åtskillnad på ras, kön eller etniskt ursprung.”

När det gäller Foucault, som Chomsky debatterat med, så berättade han för James Miller att ”jag har aldrig träffat någon som har varit så totalt amoralisk… Oftast när man pratar med någon så tar man för givet att man har en viss moralisk sfär gemensam. Oftast stöter man på självrättfärdiganden i termer av gemensamma moraliska kriterier; om det är så kan man föra ett resonemang, utveckla det, ta reda på vad som är rätt och fel med den position som man har intagit. Men med honom kände jag det som om jag pratade med någon som inte hörde hemma i samma moraliska universum som jag. Jag menar, jag tyckte om honom personligen. Det är bara det att jag inte fick någon rätsida på honom. Det var som om han var av någon annan art eller något.”

Chomsky hävdar att han inte förstår termen ”dekonstruktion” (eller ”dialektisk materialism” för den delen, i ett annat sammanhang). Han ger två möjliga förklaringar: ”Antingen har jag missat ett register, lite som tondövhet, vilket är tänkbart eller så handlar det om att möjligen intressanta idéer draperas i ett obegripligt kringverk, av skäl som i slutändan får betraktas som karriärmässiga.”

”Det vore ett groteskt misstag att säga att Stalin bara utgjorde förverkligandet av leninistiska principer eller något liknande” [Ur Language and politics, 1988.]

Bertrand Russell blev enligt Rai betydligt mer tveksam till anarkismen senare i sitt liv (läsaren hänvisas till Problems of knowledge and freedom: The Russell lectures, 1977).

Advertisements

~ av bookplanet på december 10, 2012.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: