To have and have not (Ernest Hemingway) [1937]

IMG_8989

Isberget är naket. Jag begrep hela boken. Det gör mig så glad.

Det är berättelse om Harry Morgan, en reko karl i Miami som försöker hanka sig fram i efterdepressionens USA. Han äger en båt, och vår historia börjar med att han sitter på ett kafé i Havana och förhandlar med tre rika kubaner som vill ta sig över till Florida. Morgan vill inte beblanda sig med sådana saker och säger nej, trots en saftig betalning. Han har nämligen egna affärer; han är ute till havs kring Kubas kust med en rik jänkare som vill fånga stora firrar (hur många gånger har det temat återkommit i Hemingways verk? Den dumme, rike turisten, som inte begriper sig på naturen och inte kan hålla styr på sin kvinna, och som iakttas av den kloka, reflekterande, starka, rediga guiden). På båten finns också en ”nigger” (som allt som oftast beskrivs i positiva termer, bortsett från just ‘nigger’) och Morgans alkoholiserade vän Eddy. Morgan har tagit mannen på dagliga turer i närmare två veckor, och just denna dag är han exceptionellt korkad och lyckas bli av med både spö och fiskelina utan att begripa att han har gjort något fel. En mindre dispyt följer mellan dem, där Morgan står fast vid sitt krav att mannen ska betala för det förlorade materialet, vilket han till slut motvilligt går med på. Morgan har hittills valt att inte ta betalt per dag (i hopp om att detta ska få mannen att anlita honom fler dagar, och på så sätt öka den slutliga vinsten) och när mannen lovar återkomma med pengarna, tror han av någon anledning på mannens ord. Mannen försvinner, och Morgan har inte råd att komma tillbaka. Istället gör han affärer med en kinesisk människosmugglare, som Morgan i sin tur blåser (som läsare slås vi av hans kallhamrade sätt att mörda mannen och slänga honom i vattnet, och lite senare, släppa av flyktingarna på en strand inte långt ifrån där de gick ombord).

Bokens är indelad i tre årstider. När vi hoppar tillbaka in i historien under hösten finner vi Morgan och en kumpan svårt skottskadade på båten, nära Kubas kust, dit de har smugglat säckar med sprit. De tvingas dumpa hela bytet i havet och ta sig inåt land, där Morgan senare tvingas amputera armen och får också sin båt (sitt levebröd) konfiskerad.

När vi åter träffar honom igen är det vinter. En advokat drar in honom i en affär med kubanska revolutionärer, som behöver en snabb båt till Kuba. Ända in i det sista tvivlar Morgan:

I could stay right here and have say five more drinks and it would all be over. It would be too late then. I could just let it all slide and do nothing.

”Give me a drink” he said to Freddy.

”Sure.”

I could sell the house and we could rent until I got some kind of work. What kind of work? No kind of work. I could go down to the bank and squeal now and what would i get? Thanks. Sure. Thanks. One bunch of Cuban government bastards cost me my arm shooting at me with a load when they had no need to and another bunch of U.S. ones took my boat. Now I can give up my home and get thanks. No thanks. The hell with it, he thought. I got no choice in it.

He wanted to tell Freddy so there would be some one knew what he was doing. But he couldn’t tell him because Freddy wouldn’t stand for it. He was making good money now. There was nobody much in the daytime, but every night the place was full until two o’clock. Freddy wasn’t in a jam. He knew he wouldn’t stand for it. I have to do it alone, he thought, with that poor bloody Albert. Christ, he looked hungrier than ever down at the dock. There were Conchs that would starve to death before they’d steal all right. Plenty in this town with their bellies hollering right now. But they’d never make a move. They’d just starve a little every day. They started starving when they were born; some of them.

* Conch = folk från Florida och Bahamas (även snäcka, förstås)

Han inser alltså att han inte har något egentligt val. ”Revolutionärerna” kommer springande till den avtalade lokalen, efter att ha rånat en bank (pengar till ”revolutionen” – obs boken är skriven 1937, få inte några dumma tankar nu…). Tillståndet i landet beskrivs:

”I guess they’re plenty bad,” Harry said.

”You can’t know how bad they are. There is an absolutely murderous tyranny that extends over every little village in the country…”

Deras ledare är en stöddig jävel som beskrivs av en kumpan som:

He is a good revolutionary but a bad man. He kills so much in the time of Machado [diktator, kolla upp] he gets to like it.

Han skjuter Albert och hotar göra likadant med Morgan när de kommer fram till Kuba. Som tur är, är han förberedd och har vapen nere i båtens motorutrymme. Han talar revolutionärerna till ro och ger dem till sprit. Sedan skjuter han ihjäl alla tre, men ådrar sig själv en skottskada i magen. Hans tankar snurrar, när han ligger på däcket och förblöder, omgiven av diesel som läcker från skotthålen.

Berättelsen skiftar perspektiv nu, nästan 200 sidor (av 250) in i historien, från ‘have-nots’ till ‘haves’; de excentriska författare (och deras hustrur, som dittills figurerat i bakgrunden och bl.a. förtjust betraktat Harry Morgan) som håller till i staden. Hemingway ger en snabb bild av deras bekymmer och intriger, och deras svagsinta leverne. En åldrande mogul beskrivs; han har haft en utmärkt analytisk förmåga, sunt förnuft, lagom mycket skepticism, och ett stort könsorgan och stark sexuell drift – vilket gav honom självförtroendet att ta risker.

These, coupled with a lack of morals, an ability to make people like him without ever liking or trusting them in return, while at the same time convincing them warmly and heartily of his friendship; not a disinterested friendship, but a friendship so interested in their success that it automatically made them accomplices; and an incapacity for either remorse or pity, had carried him to where he was now. And where he was now was lying in a pair of striped silk pyjamas that covered his shrunken old man’s chest, his bloated little belly, his now useless and disproportionately large equipment that had once been his pride, and his small flabby legs, lying on a bed unable to sleep because he finally had remorse.

En observation innan vi rundar av: man kan ha invändningar mot Hemingways uttalade machoism; Morgan är (som alla hans protagonister – och för övrigt han själv) storvuxen, drar sig inte för slagsmål, visar knappt känslor men har desto fler tankar i huvudet. Hustrun skymtar endast vid ett fåtal tillfällen, döttrarna är inte med alls i berättelsen. Övriga kvinnliga karaktärer är också endast bihang till männen (författarfruar). En god kvinna i Hemingways värld är en som ger sin man fritt utrymme, och är så rejäl att mannen kan avslöja sina planer för henne – jag kan inte komma på en enda roman där en kvinnlig figur haft en ledande roll, och knappt någon där hon haft egen initiativförmåga och varit drivande för historien (däremot enstaka noveller). Hustrun, vars tankar vi får ta del av först på slutet, tänker att ingen förstår henne, därför att det är så ont om goda män – även hennes tankar syftar alltså till att ”höja” mannen – till och med i denna omöjliga situation hon nu är försatt i.

En till observation innan vi verkligen rundar av: självmord är som bekant ett återkommande tema. En annan ‘have-not’, som för övrigt försörjer sig genom att ge tidigare nämnda åldrande moguls ”stora utrustning” orala inspektioner, granskas och vi får veta att han också tvingats hit av desperation, och hans gräl med mogulen syftar till att hålla spänningen i deras relation vid liv;

Thus Henry Carpenter postponed his inevitable suicide by a matter of weeks if not of months.

Det är en otroligt obehaglig beskrivning av en annan person, men Hemingway visste (och hade säkert känt) självmordets dragning redan där. Stycket därefter beskriver att Carpenters lön – ‘the money on which it was not worth while for him to liv’ – var 170 dollar högre än den lön som Albert (som sköts av kubanen) tvingades försörja sin familj på. Var och en åt sina egna problem. Det visar sig att även mogulen tänkt tanken:

…some used the native tradition of the Colt or Smith and Wesson; those well-constructed implements that end insomnia, terminate remorse, cure cancer, avoid bankruptcy, and blast an exit from intolerable positions by the pressure of a finger; those admirable American instruments so easily carried, so sure of effect, so well designed to end the American dream when it becomes a nightmare, their only drawback the mess they leave for the relatives to clean up.

~~~~****~~~~****~~~~****~~~~

Slutligen då: det är 30-tal; i bakgrunden skymtar kommunister, maffiaintriger, banandiktaturer. Den ”lille människan” tvingas slå sig fram. Morgan, en reko man, väljer i bokens allra första scen bort skumraskaffärer, men de omöjliga ekonomiska omständigheterna (och jänkaren som blåser honom) tvingar in honom i en kriminell spiral som bara kan sluta på ett sätt. Historien är klassiskt tragisk till sin utformning – en man som övervälls och besegras av livets hårda villkor, men kämpar väl ända in till slutet. Harry Morgan är dock ingen dygdig hjälte, och drivs inte av några högre moraliska värderingar, annat än viljan att kunna försörja sig och sin familj. (Exempelvis hjälper han inte revolutionärerna av politisk övertygelse; ‘The hell with his revolution.’, han lurar som sagt de stackars kinesiska flyktingarna, mördar utan samvetskval, m.m.) Historien blir till ett fördömande av ett samhälle, som belönar andra värden än hårt arbete och ärlighet. Morgans sista, förvirrade ord, till poliserna som hjälper honom till sjukhus, medan han tynar, är talande.

”A man,” Harry Morgan said, looking at them both. ”One man alone ain’t got. No man alone now.” He stopped. ”No matter how a man alone ain’t got no bloody fucking chance.”

He shut his eyes. It had taken him a long time to get it out and it had taken him all of his life to learn it.

limey = amerikansk slang för britt
‘the old rale’ = jag hittar ingen ordentlig källa, men i sammanhanget borde det betyda syfilis

4 reaktioner på ”To have and have not (Ernest Hemingway) [1937]

  1. Nota bene: boken handlar om förbudstidens USA, där en enorm svart marknad för sprit uppstod, samtidigt som det rådde depression efter den stora kraschen 24e oktober 1929. Vad annars ska folk göra, än att smuggla?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s