Utrota varenda jävel (Sven Lindqvist) [1992]

utrota

Ännu en klockren vänster, rätt i nyllet på vår civilisations självrättfärdiga historias. Och tänk – anledningen till att jag läser Lindqvist är att Zinn citerade honom flitigt i ett av kapitlen i A people’s history of the United States (hur mycket kan en bok ge!?). Han är omutlig, Lindqvist, tar knappast ett steg fel, utan dansar fram, med ett järngrepp om kulturen, idéhistorien och retoriken. (Se första citatet nedan.) Han uppehåller sig sällan vid de ekonomiska intressena bakom – och visar läsaren att det inte heller behövs, för hans typ av historieskildring. Här får istället Darwin, Churchill, Stanley och Conrad komma till tals och delge oss den tidens ideologi. Han gör snarast en poäng av att läsaren redan vet mer än tillräckligt om kolonialismens brott – och flyttar på så vis fram positionerna i debatten. Ja, det är en strålande bok. Och han fortsätter (precis som i Nu dog du) att sy korsstygn med sin barndom, väver sitt spindelnät kring oss.

Huvudbudskapet, om jag ska säga det burdust: vi förfäras över andra världskriget och nazisternas brott. Men, det som skiljer dessa brott från tidigare begångna brott (även de skedde i frihetens, civilisationens, evolutionens och rashygienens namn), är att de begicks på hemmaplan – Europa. Det var det som var Hitlers oförlåtliga synd, att han bedrev kolonialkrig mot ”civiliserade” länder.

Utrota varenda jävel är en levande, oförglömlig bok. Alla kan och bör läsa den.

citat

[Förord av Stefan Jonsson]

Lindqvists essäer äger något i litterära sammanhang så ovanligt som andning. De pumpar, pulserar, drar sig samman, klättrar ner i jagets brunn, återger drömmar och barndomsminnen, sträcker sedan ut sig på världsresor, strävar i nästa stund uppåt mot glömda volymer på bibliotekens översta hyllor, och utvidgar på så vis jagets, kroppens, kunskapens och samhällets gränser tills de brister.

Boken grep in i samtliga dessa diskussioner och lyckades dessutom knyta ihop dem med varandra. I ett läge där många ställde västvärldens demokrati, kapitalism och upplysning i motsats till kommunismens och nazismens folkmordsregimer erinrade Lindqvist om att det var Europas kolonialmakter som instiftat folkmordet i teori och praktik.

Europas konstfullt ornamenterade fasader har under resan roterat som teaterkulisser och vänt fram sitt otäcka innanmäte…

Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.

Exterminate all the brutes; extermino = driva över gränsen, avlägsna, osv.

I Conrads berättelse är det just avstånden, klimatet och ensamheten som bryter ned de båda européerna. Framförallt ensamheten. Ty den innebär också en inre övergivenhet, skriver Conrad – någonting är borta som tidigare ”hindrat vildmarken från att tränga in i deras hjärtan”.

Vilket Afrika? Situationen ger svaret. Det var till Stanleys Afrika Conrad var på väg.

Stanley var 16 år äldre än Conrad. Liksom Conrad hade han växt upp moderlös. Liksom Conrad hade han adopterats av en välvillig fadersgestalt. Conrad var 14 när Stanley fann Livingstone och blev världsberömd. Vid 15 års ålder stack Conrad till sjöss, precis som Stanley hadegjort. Liksom Stanley bytte Conrad namn, hemland och identitet.

Och nu var han, med hyllningsropen fortfarande skallande i öronen, på väg till Stanleys Kongo – utan att veta någonting om den mörka verklighet som Stanleylegenden dole.

[Vidare, om Stanleys bok In darkest Africa, som släpptes samtidigt som Conrad anlände Afrika, debatterades dagligdags i engelska tidningar (andra expeditionsdeltagare kom med egna versioner av händelserna, bl.a. Stanleys uppmärksammade ”räddning” av Emin Pascha undan dervischerna):] Under sina åtta månader i Afrika fann Conrad att verkligheten på ett skärande sätt skilde sig från fraserna i de hyllningstal han hörde före avresan.

I oktober 1892 var Stanleyfebern i Europa definitivt över. Då hade också Emin hunnit hem. Dervischerna fann honom och skar halsen av honom. Några år tidigare hade hans ”räddning” väckt hysterisk uppmärksamhet i Europa. Nu la ingen märke till hans död.

Men Kurtz vill inte bli räddad… Kurtz är inget porträtt av Emin. Tvärtom, allt det sympatiska hos Emin finns i Conrads berättelse hos räddaren, Marlow. Monstret är istället den räddade, Kurtz, som fått låna drag av Stanley.

Ingen ifrågasatte segern vid Omdurman. Ingen undrade hur det kunde komma sig att 11 000 sudaneser stupade medan britterna bara förlorade 48 man. Ingen frågade sig varför få eller inga överlevde av 16 000 sårade sudaneser.

[Överlägsen krigsmakt, plötsligt:] Därmed fick 1500-talets efterblivna och resursfattiga monopol på oceangående fartyg med kanoner som var i stånd att sprida död och förintelse över väldiga avstånd.

Tredje världens handeldvapen kunde ända till mitten av 1800-talet väl mäta sig med Europas. Standardvapnet var en mynningsladdad, slätborrad flintlåsmusköt som tillverkades även av lokala bysmeder i Afrika… En skicklig bågskytt sköt fortfarande snabbare, säkrare och längre. […] Preussen ersatte sina mynningsladdare med det bakladdade Dreysegeväret… Under slaget vid Sadowa låg preussarna på marken och sköt med sina Dreysegevär sju skott under den tid det tog österrikarna att, stående, ladda och skjuta ett skott. Utgången var given.

papperspatron -> mässingspatron

repetermekanism

nitroglycerin 1885 utan rök eller aska -> maskingevär

[Bessemermetoden (med luft bortblåsning av förorenande kolföreningar, innebar effektivisering av ståltillverkning kanske tiofalt):] I Afrika och Asien kunde däremot lokala smeder inte längre tillverka kopior av de nya vapnen. De hade inte det erforderliga materialet: industritillverkat stål.

[Om dumdumkulan (namngiven efter fabriken i Dum-dum utanför Calcutta), som kom till pass då ”vildarna” ofta fortsatte sin anstormning fastän de blivit träffade av vanliga kulor:] Användningen av dumdumkulan mellan ”civiliserade” stater förbjöds, den reserverades för storviltjakt och kolonialkrig.

[I slaget/slakten vid Omdurman (Sudan) 1898, användes hela denna skrämmande krigsapparat i stor skala, då en relativt liten trupp britter slog tillbaka mahdisternas numerärt överlägsna styrkor. Churchill (nobelpristagare i litteratur [sic] 1953) var med som krigskorrespondent, och återger senare ”slaget”:] ”Detta sorts krig var fyllt av fascinerande spänning. Det var mycket olikt världskriget. Ingen räknade med att bli dödad… För den stora massan av dem som tog del i Englands krig i dessa flydda sorglösa tider, var detta endast ett spännande inslag i en härlig sport.”

Tidens ledande filosof var fortfarande Herbert Spencer. Han hade som barn fått en sträng uppfostran. Den svarta pedagogikens princip blev för Spencer tillvarons innersta hemlighet. Allt levande tvingas till framsteg genom straff… Romanen [HG Wells’ The time machine] visar hur mänskligheten, som Tidsresenären uttrycker det, ”begår självmord” genom att minimera den smärta som är intelligensens och utvecklingens moder. Wells nästa bok, som vi också vet att Conrad läste, hette The Island of Dr Moreau (1896). Här utforskas den motsatta möjligheten: att maximera smärtan och därigenom påskynda utvecklingen. Dr Moreau använder sin kirurgiska skicklighet för att av djur försöka skapa ett slags människor. Han torterar djuren för att smärtan skall göra deras evolutionära framsteg snabbare…Så fort Dr Moreau tar sin plågande hand ifrån varelserna börjar de återfalla i djuriskhet… Kanske var det Conrad som inspirerade Wells till en ny saga om kolonialismen [!]The invisible man (1897). [Lindqvist argumenterar trovärdigt för likheten mellan den osynlige mannens ansvarsfrihet (”ren själviskhet”), som lockar fram det värsta hos honom, och  kolonialherrarnas dito. Lindqvist fortsätter med encyklopediskt kunnande om Conrad; uppenbarligen rekommenderade han i ett brev sin släkting att läsa Wells’ senaste bok: The War of the Worlds:] Och liksom britterna anser sig ha rätt att erövra de lägre rasernas mark, tycker sig marsianerna ha rätt att erövra jorden från människorna som de betraktar som en lägre stående djurart.

”Innan vi fördömer dem måste vi erinra oss vilken hänsynslös och total förintelse vårt eget släkte har medfört inte bara för djur, som bisonoxen och dronten, utan också för de lägre människoraserna.” [Detta undgick mig i min, som vanligt alltför hafsiga, läsning.]

Malarians gåta löstes 1896, när Wells skrev sin roman. Liksom malarian länge varit de inföddas bästa skydd mot vita erövrare, blir bakterierna i romanen människans skydd mot marsianerna. Det är bakterierna som räddar mänskligheten. Marsianerna har erövrat hela jorden endast för att falla offer för dess minsta och mest oansenliga invånare.

[Darwin, Människans härkomst, 1871:] ”I en framtid som i århundraden räknat inte är särskilt avlägsen, kommer de civiliserade människoraserna säkerligen att utrota och ersätta de vilda raserna överallt i världen.”

Guancherna var ett högtstående, berbertalande stenåldersfolk, det första folk som förintades av den europeiska expansionen. De var av afrikansk härkomst men bodde sedan länge på ”de lyckliga öarna”, nuvarande Kanarieöarna, och hade förlorat kontakten med fastlandet. Man har uppskattat deras antal till omkring 80 000 – innan europeerna anlände.

Ännu har inte de hungriga och desperata miljardernas tryck blivit så starkt, att världens mäktiga ser Kurtz’ lösning som den enda humana, den enda möjliga, den i grunden självklara. Men den dagen är inte långt borta. Jag ser den komma. Därför studerar jag historien.

[Darwin bevittnade ”ersättandet” av indianerna i Sydamerika på 1830-talet, återger senare:] ”Alla här är övertygade om att detta är ett rättfärdigt krig eftersom det förs mot barbarer. Vem skulle kunna tro att i vår tid sådana illdåd kan begås i ett kristet, civiliserat land.” […]

Darwin upprördes över brutaliteten i den argentinska människojakten. Hans läromästare, Charles Lyell, hjälpte honom att placera in vad han sett i ett större sammanhang. Människan var en del av naturen och i naturen är även förintelsen naturlig… Den blide Lyell ville lika litet som den blide Darwin indianerna något ont. Men den rättighet att utrota andra arter som Lyell så obetänksamt tillerkände människan, hade redan länge använts även för att utrota människor. I praktiken innebar den: ”utrota varenda jävel”.

[Citerar skotske läkaren John Howison 1834:] The continent of America has already been nearly depopulated of its aborigines by the introduction of the blessings of civilization. The West Indian archipelago, from the same cause, no longer contains a single family of its primitive inhabitants. South Africa will soon be in a similar condition — and the islanders of the Pacific Ocean are rapidly diminishing in numbers from the ravages of European diseases, and the despotism of self-interested and fanatical missionaries. It surely is time that the work of destruction should cease ; and since long and melancholy experience has proved us to be invariably unsuccessful in rendering happier, wiser, or better, the barbarians whom we have visited or conquered, we may now conscientiously let them alone and turn a correcting hand towards ourselves, and seek to repress those evils which the march of intellect has long been engendering, lest all vestiges of good should disappear from amongst us, and leave us without any qualities but our avarice, our selfishness, and our vices.

Fördomar mot främmande folkslag har alltid funnits. Men i mitten av 1800-talet gavs dessa fördomar organiserad form och skenvetenskaplig motivering. I den anglosaxiska världen hette pionjären Robert Knox. Hans bok The races of man [sic! men]. A fragment (1850) visar rasismen i själva födelseögonblicket, just som den tar språnget från folklig fördom via medgiven okunnighet till ”vetenskaplig” övertygelse… Hur begränsad denna erfarenhet var framgår på ett annat ställe i boken, där Knox talar om att han bara obducerat en enda färgad person. Hos detta lik påstår han sig ha funnit en tredjedel färre nerver i armar och ben än hos en vit man av motsvarande storlek. [Likheterna med Anders Retzius är slående!] ”Rasen är allt: dikt, vetenskap, konst, kort sagt civilisation – allt beror på rasen.” […] ”Vilket utrotningens slagfält (field of extermination) ligger inte framför saxerna och övriga europeiska raser!”

Tidigare hade man sett ras som en av flera faktorer som påverkar den mänskliga kulturen. Efter Darwin blev rasen i vida kretsar den helt utslagsgivande förklaringen. Rasismen accepterades och blev ett centralt inslag i brittisk imperieideologi. [Vilket tidsmässigt stämmer väl med modern imperialism; karaktäriserad av finanskapitalets styrande hand; ca ~1900.]

Lika lite som sina samtida kunde Conrad undgå att höra talas om det oupphörliga folkmord som präglade hela hans århundrade. Det är vi som har förträngt det. Vi vill inte minnas. Vi vill att folkmorden började och slutade med nazismen. Det är lugnast så.

I Sydvästafrika 1904 visade tyskarna att även de behärskade en konst som amerikaner, britter och andra eruopéer utövat under hela 1800-talet – konsten att påskynda ett ”kulturfattigt” folks utdöende. [Syftar på herero-folket, som fördrevs till öknen, fängslades i koncentrationsläger, etc.] När regntiden kom hittade de tyska patrullerna skeletten liggande kring torra gropar, 12-16 meter djupa, som hereros förgäves hade grävt för att söka nå ned till vatten. Hela folket – omkring 80 000 människor – gick under i öknen. Bara några tusen blev kvar, dömda till straffarbete i tyska koncentrationsläger. Därmed gjorde ordet ”koncentrationsläger”, uppfunnet 1896 av spanjorerna på Kuba, anglifierat av amerikanerna och återanvänt av engelsmännen under boerkriget, sitt inträde i det tyska språket och politiken.

[Hitler gjorde det förbjudna: bedrev kolonialpolitik på hemmaplan, i Europa. Kanske bokens viktigaste citat.] Den starkt decimerade slaviska befolkningen skulle, som hereros i Sydvästafrika, bli det tyska herrefolkets tjänare och arbete. […] Men för att förstå Hitlers fälttåg i öster måste man inse att det var ett kolonialkrig han ansåg sig föra. För sådana krig gällde särskilda regler… I kriget mot västmakterna iakttog tyskarna krigets lagar. Endast 3,5 procent av engelska och amerikanska krigsfångar dog i fångenskap. Av sovjetiska krigsfångar dog 5,7 procent. Sammanlagt avlivades 3,3 miljoner ryska krigsfångar, 2 miljoner av dem redan under krigets första år. Flera av utrotningslägren, däribland Auschwitz, började som utrotningsläger för krigsfångar.

[…]

Nazisterna gav judarna stjärna på rocken och trängde ihop dem i ”reservat” – som indianer, som hereros, bushmän, amandabele och alla andra stjärnornas barn hade trängts ihop. I reservaten dog de av sig själva, när livsmedelstillförseln ströps. Det var ju en sorglig regel att lågt stående folk dog ut vid kontakten med högt kultiverade folk. Dog de inte fort nog, så var det barmhärtigt att förkorta deras lidanden. De skulle ju ändå dö.

Auschwitz var den moderna, industriella tillämpningen av en förintelse, på vilken det europeiska världsherraväldet sedan länge vilade.

***

[Bra på att resa:] Alltid samma legering av panik och lycka i uppbrottsögonblicket. Det är som att förlora fotfästet i en stor förälskelse. Vad kommer att hända nu? Det har jag ingen aning om, jag vet bara att jag har kastat mig ut i det.

[Kunskapen fanns:] Det är därför Marlow kan berätta som han gör i Conrads roman. Han behöver inte räkna upp de brott Kurtz begått. Han behöver inte beskriva dem. Han behöver inte lägga fram bevis. Ty ingen tvivlade. [Men förträngs:] Och när det som gjorts i mörkrets hjärta upprepades i hjärtat av Europa var det ingen som kände igen det. Ingen ville kännas vid vad alla visste.

Nemesis hette i den grekiska mytologin hämndens gudinna, övermodets och självförhävelsens bestrafferska.

miasma = sjukdomsdamm (benämningen för smittsamma sjukdomar innan mikrobiologins födelse)

En reaktion på ”Utrota varenda jävel (Sven Lindqvist) [1992]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s