How mumbo-jumbo conquered the world – A short history of modern delusions (Francis Wheen) [2004]

mumbo jumbo

Francis Wheen börjar sitt stora projekt (korståg?) med att sammanlänka ”oförnuftiga” händelser och skeenden de senaste seklerna – och väljer att börja så sent som den iranska revolutionen 1979, och kliver därifrån till det tidiga 80-talets thatcherism. Bara där vet man att någonting är väldigt, väldigt galet med den här boken. I rampljuset står Khomeini och Thatcher. (Och Wheen. Han älskar, precis som sina kompisar Jeremy Paxman och Christopher Hitchens, att komma med brittiska spetsfundigheter och sofistiska slogans, som bättre lämpar sig på en stå-upp-scen.) Wheens protagonister Ayatollahn och Ayatollihnnan slår in på var sitt oförnuftiga spår, som slutligen och oundvikligen kolliderar i 9/11; och vad blir resultatet? Just det: A clash of civilizations. Wheens kulturdeterminism är kuslig. Han påminner mig inte så lite om Hitchens (som George Galloway träffande karaktäriserat som ‘the first butterfly that turned into a slug’), med stor sakkunskap och imponerande vokabulär, men med avsaknad av något moraliskt ställningstagande – och med förakt för de som tar ett sådant.

Vi börjar med det enkla, de fakta jag lärde mig:

  • På åtta Reagan-år steg de federala skulderna från 800 biljoner till 3 triljoner USD, USA gick från att vara den största långivaren till den störste låntagaren. Realinkomster för familjer återvände först 1987 till 1970-talets nivåer – men då hade arbetstimmarna ökat betydligt.
  • Thatchers ledning ”drabbades” ganska snart i sin mandatperiod (1980) av en 13 veckor lång stålarbetarstrejk. Efter denna började strejk-/protesträttigheter att slaktas, samtidigt som kol- och energiproduktionen kraftigt trappades upp, i förberedelse för nästa strid, som man visste komma skulle.
  • Thatcher: ‘…so they are casting their problems on society and who is society? There is no such thing! There are individual men and women and there are families…’
  • The economic tsunami of 19 October 1987 – ‘Black Monday’ – began with panic selling on the Tokyo stock exchange and then surged through Asia and Europe, following the sun, before engulfing Wall Street. The Dow Jones plummeted by 508.32 points, losing 22.6 per cent of its total value – almost twice the 12.9 per cent plunge during the crash of October 1929… [Previously, in 1987 DJ had set 55 records.]

Går så vidare till att på ett flyfotat och underhållande vis granska 1980-talets fanatiska nyliberalism och individkultur och individindustri (med självhjälpsböcker som denna, vilka för tankarna till ‘The 80’s guy’ i Futurama) – jag tycker ibland att han väljer väl enkla måltavlor – är det verkligen en konst att förnedra Deeprak Chopra? Att göra narr av Huntington och Fukuyama, för att några kapitel senare återfalla i deras tankebanor?

  • As post-structuralism morphed into deconstruction and then post-modernism, it often seemed a way of evading politics altogether – even if many of its practitioners continued to style themselves as Marxists. The logic of their playful insistence that there were no certainties or realities, and their refusal to acknowledge the legitimacy of value-judgments, led to a free-floating relativism that could celebrate both American pop culture and medieval superstition without a qualm. Michel Foucault visited Tehran soon after the fall of the Shah, and came back to Paris enraptured by the ‘beauty’ of the Ayatollah Khomeini’s neanderthal regime.
  • Despite their scorn for grand historical narratives, universalist ideologies and general laws of nature, many post-modernists seemed to accept the demise of socialism and the success of capitalism as immutable facts of life.
  • Och detta är helt enkelt briljant: The postmodernist generator
  • Alan Sokal affair (physics professor publishes paper on ‘liberatory mathematics’ to Social Text)
  • In his book Earth in the Balance, Al Gore described the same Francis Bacon as the greatest villain who ever lived: “Bacon’s moral confusion — the confusion at the heart of much modern science—came from his assump­tion, echoing Plato, that human intellect could safely analyze and understand the natural world without reference to any moral principles defining our relationship and duties to both God and God’s creation.”
  • If you open your mind too much, your brain may fall out.
  • Kapitel 6: religion mot socialism (‘Was Karl Marx a Satanist?’)
  • Reactionary Islam was clearly preferable to left-wing Christianity – and of course vastly preferable to secular atheism. [Ur västvärldens perspektiv.]
  • Washington applauded Saddam’s invasion of Iran in September 1980, which precipitated a decade of war, yet when he tried the same trick in Kuwait ten years later the full might of Nato was mobilised against ‘the Hitler of the Gulf’.
  • While awaiting trial, Noriega was approached by American prosecutors with an extraordinary plea-bargain: he could use cash from his foreign bank accounts (which had been frozen) to hire the best lawyers that dollars could buy, if in return he agreed not to mention that he had been on the payroll of the CIA since the 1970s… the director of the CIA at the time of Noriega’s recruitment, in the days of the Ford administration, had been a certain George Bush…
  • Al-Shifa factory (Sudan, 1998) same day as Lewinsky’s testimony began!
  • [Samhället atomiserat; ‘there is no such thing as society’;] Was it any wonder that so many people clung to the memory of ‘the Diana effect’, just as an earlier generation tried to revive the spirit of the Blitz or Dunkirk?
  • [Blair] in November 1981, attacked Thatcher’s persecution of secondary pickets as ‘a draconian limitation on effective industrial action…’When he entered parliament, at the 1983 general election, he boasted of his commitment to unilateral nuclear disarmament and withdrawal from the European Community.[…] ‘The ”free” market does not distribute fairly or efficiently,’ he wrote. ‘There is a tremendous danger… in believing that ”Thatcherism” is now somehow invincible and that all the rest of us can do is debate alternatives within its framework.’ [Gick emot Torys alla privatiseringar. Reformerade Labours partiprogram, från gemensamt ägande av produktions- och distributionsmedel, till ‘blandness with a vengeance’, som FW skriver. När han väl fick makten svängde han naturligtvis 180 grader.]
  • When the Harvard divinity professor Harvey Cox decided to start reading the business pages, he ‘was surprised to discover that most of the concepts I ran across were quite familiar’: myths of origin, legends of the fall and doctrines of sin and redemption, thinly disguised as chronicles about the creation of wealth, the seductive temptations of statism, captivity to faceless economic cycles, and ultimate salvation through the advent of free markets.’
  • Many ‘anti-globalisation protesters’ miss this essential point: the problem is not globalisation per se, but the fact that the rules of the game have been set by the winning side… [Snacka om att sparka in öppna dörrar! Exakt vem bråkar du med nu, Wheenie?]
  • …figures such as Noam Chomsky and Harold Pinter, who argued that Nato’s failure to protect people in Rwanda somehow diqualified it from trying to save the Kosovars… [Här börjar vi närma oss cirkelns slut – Wheen är inte nöjd med att distansiera sig från nyliberaler och religiösa fanatiker, utan känner ett tvingande behov att skapa sig en piedestal genom att även distinguiera sig mot vänstern. Men det blir ren tragedi av det hela, när han försöker sig på att avfärda någon som Noam Chomsky, som varit konsekvent i sitt tänkande och sina verk i 60 års tid, i en bisats. Bättre lycka nästa gång, Wheenie.]
  • For almost twenty-five years after the invasion of East Timor in 1975, the crusading journalist John Pilger continually (and rightly) criticised the Western powers for not halting Indonesia’s illegal, genocidal occupation. So did Pilger rejoice when the United Nations finally despatched a peacekeeping force of British and Australian soldiers to confront the Indonesian militias after the bloody referendum of 1999, thus enabling the country to regain its independence from Jakarta? […] Of course not. To Pilger, Chomsky and countless others it is axiomatic that the West can never be right… He duly condemned the UN peacekeepers as villainous imperialists whose only purpose was to keep East Timor ‘under the sway of Jakarta and western business interests’. [FW målar upp en bild av ”otaliga andra” som en fond för att framhäva sin egen förträfflighet. Men faktum är att indonesisk militär slaktade en tredje del av Östtimors befolkning under de 29 år som ockupationen pågick – med USA och Västeuropas godkännande och delaktighet – inte bara deras ‘icke-intervention’. Att Clinton – under stark opinionspress – med några telefonsamtal kunde backa invasionen säger mer om ockupationens natur till en början, en Västvärldens nyupptäckta filantropi. Men allt detta är helt i enlighet med Hitchens-modellen: ”Ok, vi hade fel om Rwanda, varför låter ni oss inte göra rätt nu?” vilket insinuerar 1. att det finns ett ”vi” (dvs att regeringars och folkets intressen är desamma) och 2. att något fundamentalt i systemet skulle ha ändrats. Men Wheen, Hitchens, och ”otaliga andra” pseudoliberaler har inte visat ett uns av belägg för vare sig första eller andra punkten.]
  • …liquidity crisis of 1772, when the collapse of one small Anglo-Scottish bank in London led to the failure of Dutch banks, the bankruptcy of the chairman of the East India Company, and bankruptcies and suicides in Virginia. [Domino effect.]
  • Indeed, the extraordinary omnipotence of the East India Company is beyond the dreams of even the most rapacious modern corporation: a series of royal charters in the seventeenth century had granted it the right to mint its own coins, raise armies, declare war, form international alliances and exercise direct jurisdiction over millions of subjects in India. The term ‘civil servant’, now taken to mean a government employee, was originally coined to describe the massed ranks of administrators trained and employed by the Company.
  • The masters of the New Economy had learned from the example of those 1960s rock stars who continued to present themselves as daringly rebellious non-conformists even after acquiring country estates, Rolls-Royces, offshore tax-havens and the other trappings of traditional plutocrats: in the 1990s, capitalism was the new counter-culture.
  • Kenneth Lay (christian, ‘Kenny-Boy’ (George W Bush) -> advisor on energy issues -> Enron: investment capital was presented as profit, losses transferred to shell companies)
  • [Khomeini som citerade Fanon och Sartre från sin exil:] These radical adornments convinced Parisian leftists – as well as the poor gullible leaders of the Iranian Communist Party – that Khomeini was a liberation theologian…
  • America’s previous indifference to the Taliban, like its collusion with states such as Saudi Arabia, might also appear to refute the allegation that it was engaged in a ‘war against Islam’, especially since every Western intervention in the previous decade or so had been undertaken in defence of Muslim populations – in Kuwait, Iraqi Kurdistan, Bosnia, Somalia, Kosovo, Afghanistan and then Iraq again. [Från att ha visat stundtals imponerande insikter i det realpolitiska spelet (se citaten ovan ang. Noriega, Saddam) i tankespår som jag tror inte ens Sverigedemokrater ger sig på – att Västvärldens krig mot ovannämnda länder skulle ha varit i försvar av de muslimska befolkningarna! Därmed visar Wheen oss sin politiska ståndpunkt, som statsmaktens och krigsapparatens påhejare, allt i civilisationens och förnuftets namn.]

Boken har som synes sina givna styrkor, och de går inte att avfärda. Men Wheen liknar ju längre boken lider en förvirrad yttermittfältare som dribblar och dribblar, utan att komma någonstans. Eftersom hela syftet med hans bok är att skrida till försvaret av upplysningsidealen, och FW tack vare sina historiska kunskaper vet hur stor skada dessa har tillfogats av Thatcher & co, vågar han inte – likt sin kompis Hitchens – ta stegen ut på högerkanten och förverkliga sina kryptoliberala drömmar. Eftersom han är så ivrig att distansera sig från den diktaturkramande vänstern, kan han inte slå passningar ditåt. Så istället underhåller han oss med att slå han tunnlar på 80-talets självhjälps-gurus, Khomeinis anhängare och prinsessan Diana i ett självskapat nihilistiskt vakuum. Och hur patetiskt är ens författarskap då, egentligen?

greenmail: investerare köper sig till ägandemajoritet i företag, säljer andelarna till mångdubbelt pris under hot om att lägga ned/flytta/sälja företaget vidare.
Advertisements

~ av bookplanet på juli 22, 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: