Bänkpress (Sven Lindqvist) [1988]

bankpress

Linqvist, resenär och djupdykare, ger sig på styrketräningen. Det är klokt och välkommet, drömbilder varvat med idéhistoria i en potent tinktur, som sätter igång tankarna. Varför tränar jag själv; vilka ideal driver mig? För att lyckas med min träning, vad ger jag upp? Hur ser jag på någon som inte tränar?

Lindqvist dras in motvilligt i träningen, av ‘Vergilius’:

Inom mig försökte jag hela tiden formulera min grundläggande invändning mot den sport han bedrev. Först och främst var det förstås att jag ogillade det brutala, latent våldsberedda utseende som blivit resultatet.

I en av bokens mest intressanta passager konfronterar Vergilius författarens invändningar. Vad har Lindqvist emot träningen? Jo, vi alla föds med olika kroppar, med olika fysiska förutsättningar – istället bör vi lära oss att säga ”Ja” till våra kroppar sådana de nu är. Vergilius vänder detta mot SL:s författarskap; inte accepterar han ett första utkast till en text? – så varför göra det när det gäller kroppen? Jo, därför att alla inte har möjlighet att uppnå idealet. Men, invänder V, inte har väl alla förutsättningarna att bli författare heller? Så Lindqvist djupdyker, varvar idealen med korta episoder från träningen, den mentala biten sida vid sida med den kroppsliga.

Ty frisk får man bli… Och medan den som vill bli frisk inte behöver frukta att denna hans vilja skall tolkas som ett förakt för de sjuka, så måste den som vill bli stark vara beredd på frågan: Jaså, du föraktar svaghet?

Definitus = begränsad, men därigenom också: bestämd, tydlig, uttrycklig, konkret. […] I ungdomen avgränsar man sig frivilligt för att vinna en egen identitet. I det offentliga livet åsätts man, antingen man vill det eller inte, etiketter och klassifikationer av dem som är satta att definiera en. I äktenskapet tar man roller i förhållande till varandra och till barnen. Definitionen blir till sist rymningssäker som ett fängelse.

Från skönhetsidealet går han vidare till idrottens plats i ideologierna. Hur de första böckerna var starkt fokuserade på militärövningar, och inte alltför sällan hade som uttalat syfte att stärka folkets kroppar inför ett frihetskrig, eller som skydd mot någon främmande invasion, och ibland rentav som en fysisk pånyttfödelse. Han citerar:

Hör du till dessa trötta, trista individer som larva omkring med ohälsans leda i blodet och svaghetens stämpel i din blick och hållning? Kinkar du som en mamsell när svårigheterna stormar på? Eller kan du ta en smäll och komma igen och ta en till? Du vet bäst själv. Ingen skall döma dig. […] Då är det din stund att visa om ditt ideal är det betande kreaturet, som tuggar sitt gräs och svänger sin svans och sover och tiger och dör en gång – eller den kämpande, viljande, starka människan, som vågar slåss för vad hon anser rätt… Det mest nesliga ligger ej i att svika en gång och ännu en gång – utan i att icke ångra det, icke gottgöra det, icke börja om på nytt igen. Känn dig själv! Känn din kropp! Upptäck dess möjligheter, dess bildbarhet, dess krafter, glädje, skönhet… Träna! Träna! Träna! [Allan Hagberg, Spänst och styrka, 1937]

Han berättar att bodybuildinglitteraturen exploderade i början av 80-talet – men låter förvånansvärt nog bli att dra parallellerna till det dåvarande politiska klimatet: nyliberalismens era, med individen i första rummet (ekonomiskt – karriär, Wall Street; kulturellt – MTV, kändisskap; politiskt – avregleringar, privatiseringar/”valfrihet”) samtidigt som de kroppsligt sedentära serviceyrkena förlänades hög status.

I förhållande till andra människor har vi en enda plikt: att skilja oss från dem, att bli annorlunda än de. Skyldigheter har människan framför allt mot sig själv, sitt eget enda liv, sina egna okända möjligheter. […] Är det krigsfaran som har skapat en kollektiv dödsskräck som man på detta sätt besvärjer? Är det tron på ett bättre samhälle som har spruckit och lämnat kvar den egna kroppen som det enda säkra och påtagliga? Eller är detta svaret på kvinnans frigörelse och den ifrågasatta mansrollen?

 

Det blir nästan kusligt när han knyter ihop säcken (han är duktig på att analysera något till synes perifert och dra samhälleliga slutsatser, och modig som gör det):

Jag tillhör en generation som tog demokratin på allvar. Vi deltog i rådslag, vi kämpade i byalag, vi skapade opinion och samlade namnunderskrifter… Men så småningom upptäckte ju folk bedrägeriet och livet sökte sig nya vägar. Vi träffades på gymmet. Viljan till förändring är densamma. Metoden är densamma: reformismens. Skillnaden är att här är förändring äntligen möjlig, eftersom det finns ett verkligt samband mellan handling och resultat.

”En del av tillvaron är i vår makt, en annan del inte”, säger Epiktetos. Förändringen kan bara komma där makten finns. Därför ersattes drömmen om ett nytt samhälle med drömmen om en ny kropp. Kroppen, den egna kroppen, så som den gestaltas av viljan, den egna viljan – det är vad den maktlöse har kvar.

SL spekulerar i att idrott är en förlängning av barnets ideal (att vilja växa):

Om kroppsbygge är att stanna kvar i ett barnsligt utvecklingsstadium – kan inte detsamma sägas om alla idrotter? Titta så högt jag kan hoppa! Titta så långt jag kan kasta! Titta så fort jag kan springa! Det är ju samma tema. Och kommer man istället hem med bra betyg eller vinner en novellpristävlan så är det andra varianter av samma grundläggande: – Kom och titta så duktig jag är.

Observant som han är, även på cellnivå, påpekar han:

Skillnaden mellan muskler och fett tror jag är att fettet inte står till viljans förfogande. Fett lyder inte. Därför måste det bort.

Lindqvist avslutar något kryptiskt (kanske slutade han att träna):

Så mjuk och skyddslös måste man vara för att födas. Och livet tvingar oss om och om igen att födas på nytt. Ve då den som har skyddat sig med hårdhet! Lycklig den som har kvar sina svaga punkter, lycklig den som bevarat de mjuka och ömtåliga, de oförbenade, de räddande mellanrummen!

En observant författare, varm och levnadsglad. Imponerar igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s