Morgon i Jenin (Susan Abulhawa) [2010]

morgon i jenin

Detta är ett epos om al-Nakba 1948. Enkla människor som levde sida vid sida, trots religiösa motsättningar, fick sin värld vänd upp-och-ned tack vare stora planer ritade av de som styr världen. Hela historien finns här: familjer som slås sönder och splittras i hundra olika riktningar (en flyr till USA, en går med i PLO, mamman mister förståndet, pappan försvinner, syskonen brutaliseras till oigenkännlighet för varandra), och så mycket död, så mycket blod. Familjehistorierna varvas med nyhetsinslag om FN-resolutioner, krigslarm, inklipp från Robert Fisks Pity the nation, och kombinationen fakta-fiktion fungerar verkligen. (Tre syskon får representera de tre huvudsakliga känslorna som omgärdar ockupationen: Yusuf med ilska, Amal med sorg, och David med skuld.) Den är romantiskt och idealiserande skriven när det gäller skildringarna av Palestina (inte minst landskapen, jorden, träden) innan 1948- men så är det också huvudkaraktärens nostalgiska erinringar vi har att göra med, inte någon vetenskapligt korrekt rapport. Israelerna kommer aldrig nära, de figurerar alltid vid horisonten som en skrämmande, ohejdbar dödskraft – de väcker skräck snarare än hat. Det var mycket lärorikt, att parallellt med Morgon i Jenin läsa Ilan Pappés The ethnic cleansing of Palestine, som i princip på varje punkt bekräftar boken. De förstärkte varandras budskap och jag kommer att ha svårt att skilja de bägge åt i minnet framöver. Jag är imponerad av bokens bredd och vitalitet: den kan läsas av nästan alla typer av läsare. Riktigt bra jobbat.

~~~~~~ 

[Ari Perlstein] ”Hassan, de tänker ockupera mark. De har inlett en världsomspännande kampanj och kallar Palestina för ‘ett land utan folk’. De tänker göra Palestina till judarnas land… Det är på riktigt, Hasan. Du vet att FN sammanträder i november och att alla tror att de tänker dela landet.”

Boken dryper av symbolik. IDF-officeren Moshe (vars hustru Jolanta inte kan bli med barn) kidnappar och adopterar Dalias son, som sedemera döps om till David. Sonen får representera land, och resonerar med dåtidens retorik: ”Ett land utan folk till ett folk utan land”:

Jolantas ansikte öppnade sig som en vårblomma. Hennes modersinstinkter besegrade hennes depression, hennes vålnader, hennes förtvivlan. Hon lyfte upp det dyrbara landet, som var halvdrogat, smutsigt och skadat. Hon omslöt honom med sin djupaste längtan och brydde sig inte om att han var arab.

Fantastiskt nog citeras Folke Bernadotte med följande (varför finns vi aldrig dessa ord i dagens diskurs):

”Det vore ett brott mot de mest elementära rättviseprinciper om konfliktens oskyldiga offer nekades rätten att återvända till sina hem medan judiska invandrare strömmar in i Palestina och hotar att bli en permanent ersättning för de arabiska flyktingar som haft sina rötter i landet i många århundraden.”

Döden blir till vardag; när inte den själv, så väntan på och oron för den:

Hennes huvud följde Yousefs bortvända ögon från sida till sida när hon försökte få en skymt av sin sons öde i min brors ansiktsuttryck. ”Jamal och jag blev åtskilda. Det är allt jag vet”, ljög Yousef.

Amal emigrerar, men finner sig inte tillrätta i sitt nya land:

En sak jag visste säkert var att folk i West Philly tyckte att jag var vacker, inte annorlunda, och min brytning gav ingen anledning till misstro. Samma saker som gjorde mig suspekt i den vita världen var inträdesbiljetter till de svarta områdena.

Ett exempel på personifieringen av historiska skeenden (ett genialiskt drag egentligen för att nå en publik som inte läser historia):

Min bror hade stigit i graderna inom PLO under det årtionde som följde på slaget om Karameh. Rörelsen fick så starkt stöd i Jordanien att det hashimitiska kungadömet fruktade för sin egen överlevnad och krossade både den palestinska gerillan och civilbefolkningen i fruktansvärda massakrer som gav den nionde månaden namnet Svarta september. Så 1971 drevs PLO in i Libanon…

Ur Robert Fisks Pity the nation:

PLO lämnade Libanon först sedan USA:s sändebud Philip Habib och Alexander Haig, med löfte från president Ronald Reagan, garanterat att USA skulle skydda de kvinnor och barn som lämnats försvarslösa i flyktinglägren. Phili Habib skrev personligen under dokumentet. [Sabra, Shatila. Falangister.]

Ockupationen bränner även de som flyr:

Medan jag försökte få styrsel på ett liv som skälvde av ovisshet lärde jag mig att försonas med nuet genom att omedvetet bryta mina kärleksband till det förflutna. Att växa upp i ett landskap av improviserade drömmar och en abstrakt nationell längtan fick allt att kännas obeständigt. Det gick inte att räkna med att något skulle förbli, vare sig föräldrar eller syskon eller hem. Inte ens den egna kroppen, sårbar som den var för kulor. Jag hade för länge sedan accepterat att jag en dag skulle förlora allt och alla, till och med Huda. Jag förstod det i min bästa väns famn den dagen, och jag grät själviskt för min egen skull och för de kristaller som frös till is över mitt hjärta.

Språk:

Det är den sortens kärlek som man bara kan känna om man har upplevt den häftiga hunger som får kroppen att äta sig själv om natten. Den sortens kärlek som man känner först sedan livet skyddat en från fallande bomber eller kulor som gått igenom ens kropp.

Språk:

Jamil såg livet rinna ur sin tvillingbror medan de andra pojkarna flydde fältet. Han drabbades av dödens brist på dramatik. Dess saklighet. Dess stillsamma auktoritet.

Memoricide, med Ilan Pappés ord:

De kom från utlandet och grävde ur palestinsk jord fram mynt från kanaanéerna, romarna, osmanerna, som de sedan sålde som ”antika judiska artefakter”. De kom till Jaffa och hittade apelsiner stora som vattenmeloner och sa: ”Se! Judarna är berömda för sina apelsiner.” Men de apelsinerna var kulmen på flera århundraden av palestinska bönders arbete, århundraden under vilka de förfinat konsten att odla citrusfrukt.

En reaktion på ”Morgon i Jenin (Susan Abulhawa) [2010]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s