Blod och guld (John Steinbeck) [1929]

blod och guld

Morgans oskildrade sidor – ensam, osäker, tafatt, klumpig, blyg, besegrad, desillusionerad – ÅNGERFULL död : Elizabeth !

Natten sänkte sig som en svart huva; vinterns majestät sände sin budbärare till Wales.

vi uträttade förfärliga ting… ;n det är som något levande, som är gömt innanför mina revben, och det biter och sliter för att komma ur mig.

[smittar unge Henry]

(Pappan)

Jag säger dig, och det utan glädje, att denne vår son kommer att bli en stor man, ty han… han är inte särskilt klok. Han kan bara se en önskan i taget.

Där på ön hade han blivit gammal och grubblande. Hans bibliotek var det finaste i hela Västindien och han var den lärdaste mannen där. Men hans lärdom skapade ingen bild av helheten. Han hade lärt utan att låta det sjunka in och kom ihåg utan att smälta. Hans hjärna var en sorglig massa av fakta och teorier utan samordning.

(plantageägare)

Det kostar pengar men befrämjar i hög grad det goda uppförandet bland de övriga. Men allt det där sköter min uppsyningsman.

Han lät aldrig någon få den ringaste hållhake på honom eller någon insyn i hans motiv, medel, möjligheter eller brister. [prodigy of capitalism]

Det var inte egendomligt, ty Spanien var katolskt och rikt, medan hugenotterna och lutheranerne och de som tillhörde engelska kyrkan var fattiga och slitna. De kämpade ett heligt krig. Spanien hade låst in all världens skatter. Om stackars fattiga, ruinerade tiggare kunde komma åt ett guldmynt genom nyckelhålet, vem fick det sämre för den skull? Vem brydde sig om det utom Spanien? Säkert var att England och Frankrike och Holland inte fäste sig stort vid saken. Ibland försåg de piraterna med befälsförordnanden för uppdrag mot Aragonien och Kastilien…

[La Santa Roja]

hon är vacker som solen

Pizarro – ”det mäktiga inkariket föll för honom”

Resultatet av allt arbete – dyrbara frukter av stor yrkesskicklighet – nådde alltid till slut Panama, där smältugnarna slukade dem som glödande gourmander och förvandlade dem till tjocka guldstänger. Förrådshusen var fulla av högar med fuldstänger, som väntade på att skattskeppen skulle avsegla till Spanien.

varannat stycke: slaveri, skönhet

”Panama var en vacker stad.”

sent- s 184, driver med honom, ser inte ned, trotsar, hon ”brinner inte”

Jag undrar om jag någonsin kommer att brinna mer. Ni bär ingen fackla med er åt mig – och jag hoppades att ni skulle göra det.

svartsjuka som en kniv – paranoid; ”Han hatade hela Västindien.” (Detta dolda åtlöje…)

förgör istället – mannens s

EP:

Han tänkte på den lille cockneyn Jones. Han tänkte på epilepsins kalla hand, som hade gripit Jones under hans sista ögonblick i livet. Den handen hade alltid funnits bakom honom, en jättehand som var redo att krama mannens kropp till ångestens vita droppar sipprade från hans läppar.

Hennes förakt hade övertygat honom om att han inte ägde några förtjänster

mardrömslika vändningar

Den åtrå och de önskningar som hade jagat honom över världen som en skällande spårhund, de var lumpna ting nu när han såg in i sig själv.

Hur människor i övrigt fladdrade än hit och än dit, tyckte jag att g själv var fruktansvärt beständig. Men nu sitter jag här och drar i en sliten lina och mitt ankare är borta.

slutligen knäckt, vänd på 20 sidor !

Advertisements

~ av bookplanet på januari 29, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: