Disobedience and Democracy – Nine Fallacies on Law and Order (Howard Zinn) [1968]

zinn disobedience

Det är en fröjd att läsa Howard Zinn igen.

Detta är en retorisk uppgörelse med en text författad av ‘supreme court justice’ Fortas, som behandlar frågan om civil olydnad, men präglad av Fortas’ konservativa åskådning utmynnar i: medborgarna har andra sätt att påverka samhället än civil olydnad / Fortas skulle själv inte lyda under moraliskt förkastliga lagar (‘segregation South’) / medborgarna måste lyda lagen för att inte anarki ska råda. Inkonsekvent? Förvirrande? Korrekt. Emedan Fortas lovar ett moraliskt ramverk och ett rättesnöre gällande civil olydnad, trasslar han in sig ohjälpligt i sina ärkekonservativa fördomar, blandat med sina officiella värderingar som representant för staten.

Zinns text då. Den är koncis och stringent, och lämnar inte annat än slamsor kvar av Fortas’ hafsverk. Han har funnit – som undertiteln antyder – nio principiella felaktigheter som han skärskådar. Zinn vänder sig först och främst mot att det skulle finnas något egenvärde i att följa lagar, t.ex. för att i medborgarna inskola en allmän laglydighet:

But this is like arguing that children should be made to eat rotten fruit along with the good, lest they get the idea all fruit should be thrown away. Isn’t it likely that someone forced to eat the rotten fruit may because of that develop a distaste for all fruit?

Vidare är det naturligtvis orimligt att, som Fortas förespråkar, endast bryta mot den lag som man opponerar sig mot. Det som protesteras mot (fattigdom, arbetslöshet, rasism/segregation, krig/militärtjänst, etc) behöver ju inte alls vara någon lagstadgad orättvisa. Det faller sig självklart att ockupera mark/torg/byggnader, etc eller bryta mot andra i sammanhangen betydelselösa lagar, för sin sak. Där Fortas lutar sig mot stelbent paragrafrytteri, är Zinn inte rädd att prata om moral, eller relativisera en frågas betydelse till lagen som bryts. Där Fortas isolerar och byråkratiserar frågan till att handla om enstaka lagar och frågor, knyter Zinn problemen till varandra; påpekar förhållandet mellan USA:s aggression utomlands och dess brutala repression mot dissidenter och demonstranter inrikes. Kampen för civila rättigheter och social rättvisa på hemmaplan binds således till kampen mot kriget.

Zinn beskriver det absurda i att unga amerikaner som offentligt bränt upp sina inkallelseorder till militären fängslas. Han påpekar det konservativa hyckleriet i att uppröras över våldsamma demonstrationer som förstör fönsterrutor i Pentagon, men inte beröras det minsta av bombningen av hundratusentals civila i Vietnam (detta är 1968). Han förkastar tanken om någon principiell pacifism i civil olydnad; det är frågan om taktik. De hjältar Fortas försöker åberopa till sin hjälp (Thoreau, Gandhi, Martin Luther King), visar sig inte alls ha varit principiella våldsmotståndare, långt ifrån.

Så Fortas’ luftslott löser upp sig inför våra ögon, och fram träder de vanliga ärkekonservativa värderingarna, som endast syftar till att hålla folket på sin (åskådar-)plats.

We have thus descended very swiftly from the moral argument we were promised at the start of his book, from what should be, to what is. The fall from grace, from Moses to Machiavelli, took only fifty pages.

Men Zinn klargör, på sitt typiska sätt, att medborgarnas roll och intressen i ett samhälle skiljer sig – ibland står i motsats till – statens och statsmännens. Dessutom skiljer sig medborgarnas diton, till stor del beroende på deras klasstillhörighet; General Electrics vd och en hamnarbetare har knappast samma intressen, och dessutom helt olika inflytelsegrad på samhällets struktur, inklusive dess lagar. I ett sådant sammanhang kan principiell laglydighet gå stick i stäv med ens intressen.

Boken är ett barn av sin tid, ett omistligt tidsdokument från det radikala 60-talet och ett polariserat USA som står på branten till inbördeskrig. Ett land där demonstrerande studenter skjuts i ryggen på sina universitet, ett land som fäller napalm över gamlingar och barn på andra sidan jorden, ett land där svarta fortfarande lynchas, men också ett land där medborgarna tagit plats på den politiska arenan och djupgående samhällsförändringar känns möjliga. Vi avslutar med Zinns egna, oefterhärmliga ord:

How can a government govern if it tolerates, in any instance, disobedience to its laws? It would have less trouble governing, it seems to me, in a more just society. And to the extent that it remains unjust, it should have trouble governing.

Advertisements

~ av bookplanet på februari 20, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: