Development within Underdevelopment? New Trends in Cuban Medicine (Ernesto Mario Bravo) [1998]

medical development cuba Jag ska försöka hålla det här kort. Boken ges ut av José Martí förlag (statligt) och syftet med varje bokstav är omisskänligen att framhäva Kubas (inte sällan Fidels) satsningar på medicinsk forskning. Det är propaganda, och de har brett på så tjockt att boken blir outhärdlig – jag slutar läsa efter halva (90 sidor), eftersom forskarna Bravo intervjuar så uppenbart svarar såsom förväntas av dem. Jag har naturligtvis ingen kunskap att i sak bemöta det som sägs, men tonen som historiska processer (hur diverse institut startar, osv) beskrivs med påminner om sagornas värld. Däremellan finns en hel del intressant, och satsningarna är säkert unikt omfattande i förhållande till landets resurser. Men jag har svårt med sagor, och vet inte hur jag ska värdera även det som inte är uppenbar propaganda. 

Här ett stycke som får illustrera det holistiska medicinska synsätt som präglar sjukvården i Kuba (något för våra vårdcentraler?):

This health-service plan is also intended to counteract the tendency toward the dehumanization of medicine resulting from super-specialization and the use of high technology. Each family doctor… has the following specific objectives:

  1. To promote health through education, changes in lifestyle and improved nutritional, sanitary and hygienic habits.
  2. To prevent illness and eliminate environmental conditions that are dangerous to health.
  3. To ensure early diagnosis and long-term follow-up of each case.
  4. To attend to the physical and psychological rehabilitation of patients.
  5. To help integrate families and communities in society.
  6. To practice medicine with scientific excellence and a humanitarian spirit.
  7. To engage in research related to the needs of the population.

Med allt ovanstående sagt, står vissa fakta onekligen kvar. Det är häpnadsväckande att Kuba är Latinamerikas (Amerikas, bortsett Canada?) medicinskt mest avancerade land. Det är närmast otroligt att de använt sig av rekombinant EGF och IFN-α, att man skickat medicinsk personal till krigs- och katastrofområden och tagit emot patienter från alla möjliga länder – gratis. Allt detta, trots kraftigt begränsade ekonomiska resurser (om än stark GDP enligt vissa ekonomer – se Atikian). Jag är den sista att förminska Kubas insatser på det medicinska planet. Men detta är en engelsk bok, som uppenbarligen vänder sig till utlänningar, för att visa styrkan i kubansk medicinsk utveckling. I ivern att visa att Kuba visst ”hänger med” i modern forskning tappas större frågor bort. Varför inte beskriva de internationella insatserna, i text och bild, istället för att genomföra konstant pinsamma intervjuer med obekväma och politiskt korrekta forskare? Är det inte oändligt mer kraftfullt att låta historien tala för sig själv, än att låta göra en bok, som befäster omvärldens stereotypier?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s