Gerpla – en kämpasaga (Halldór Laxness) [1952]

laxness gerpla

En underbart ironisk uppgörelse med det isländska krigaridealet. Laxness’ hjältar reser land och rike runt för att bevisa sitt mod, sin blodtörst och ärolystnad, men ständigt gäckas de av ödet, och människorna i deras omgivning har ingen förståelse för att de försakar land och familj för att plundra och bränna. Hjältarna är brutala stackare, som inte begriper sig på generositet, värme, solidaritet eller annat som skiljer människan från djuren. Allt de begriper sig på är svärdets och eldens språk. I Laxness’ berättelse får de se sig passerade av sin tid, i form av den blomstrande merkantilismen, och betraktas som brutala anomalier till och med av de kungar de säger sig tjäna. När Thormod kolbrunskald efter stor möda når norske kung Olav – den störste av alla kungar, som han kvädat otaliga verser om – blir han avvisad som en lus, och kungen begriper inte alls vad det är han talar om med sina stora ord; bokens stora antiklimax. Den rymmer en djupare samhällskritik också, som vi blir varse när vikingarna visas som råskinn i kungarnas och de besuttna klassernas tjänst, ständigt plundrandes och förtryckandes det arma folket. Och skalderna, de på Island så idoliserade, visas som dåtidens förljugna propagandister – dyrkare av våldsdåd och brutaliteter mot enkelt folk. Det är talande, att när Thorkel kolbrunskald på sin långa resa hamnar halvdöd bland inuiterna, som med oändlig generositet vårdar honom och erbjuder honom ett normalt liv bland dem, fylls han av förakt för dessa enkla och prestigelösa människor.

~~~~ Kort och gott: ~~~~

Redan från barnsben får våra hjältar bekanta sig med de rådande idealen:

Det är ädelt att icke tåla speord av någon man, hämnas varje skymf, kunna genomskåda baksluga fiender, hugga till först… Aldrig skulle en bra karl dra den skammen över sig att välja frid, om ofrid bjöds. Det sade ock hans mor, att en god viking aldrig skonar vare sig kvinna eller barn i härnad.

Bägge växer upp till sociopater. I bokens absolut roligaste avsnitt befinner de sig på en bergssluttning och plockar ”kvanne”, när så Thorgeir (som är den manligaste av de tu) mister fotfästet och är på väg att halka utför i havet, men i sista stund får grepp om en rot och hänger fritt från denna. Thorkel, som plockar en bit längre bort märker inte detta, utan lägger sig och tar en tupplur. När han så vaknar:

Han undrar nu var hans fosterbroder är och börjar ropa på honom från fjäl’lkrönet. Inte svarade Thorgeir på det ropet. Då klättrar Thormod ned på en avsats och ropar högt därifrån, så att fåglar flyger upp lite här och var på berget. Omsider svarar Thorgeir nedifrån: ”Håll upp med att skrämma fåglar med ditt skrikande!”

Thormod frågar var han håller hus.

Thorgeir svarar och säger: ”Det gör ingenting var jag håller hus.”

Thormod frågar om han inte har fått nog kvanne.

Då svarar Thorgeir Havarsson med de ord, som sedan länge skulle leva i folkets minne på Västfjordarna:

”Jag tänker att jag har nog, så länge den står som jag håller i.”

Liknelse:

…korsade han sig ideligen medan han gick utåt golvet dem till mötes; han liksom bröt sig igenom en mångdubbel spindelväv.

Hövdingarna bjödo att männens speord skulle vara svar på Thorgeirs holmgångsbud, och saken fick ligga: de vore här samlade för att glädja sig över Hjärtros-Odds död och ingen skulle föröda en annan mans glädje; ingen var heller skyldig att kasta dibarn på spjutuddar om han inte själv ville.

Thorgeir (?), om de omanliga:

…de vörda illa Vitekrist och ha kålkrist och lök till sina gudar, de vilja hellre streta i jorden som ormar eller klappa om magarna på sina käringar än att öka konungens frejd.

En ”traskäring” skärskådar Thorgeir, efter att han flera gånger avvisat en av byns kvinnor:

”Mycket sätter du på spel, din stackare, att fara långa vägar över vilda hav eller stryka omkring bland törnsnår och ormbon i fjärran länder – bara för att sätta eld på husen för några fattiga människor i utlandet, som du inte vet något om, eller hänga upp bönder på deras egen jord långt söderut i världen, och likaså andra märkliga män som aldrig förr ha kommit inför dina ögon eller gjort dig något  men; och vad skall du ta dig till, Thorgeir?”

Den observante läsaren har redan noterat otaliga likheter med Mark Twains skrivande (framför allt A Connecticut Yankee in King Arthur’s court, förstås), och hans skärskådande av såväl kyrka som ridderliga ideal. Nedanstående stycke mer än något annat illustrerar det. Kung Thorkel har just bekantats med kristendomen, och har på sitt halvbarbariska sätt begripit att en religiös allians med Rom kan bli lukrativ för han och hans banditer. Men den nya läran är svårbegripen:

Konung Thorkel tyckte att det var kinkigt, att biskoparna voro de enda människor som kunde tyda Kristi vilja i de stycken som härkonungar helst äro nyfikna på, såsom hur man skall handla i strid mot kristna män, och vad för skäl som måste finnas för att man skall kunna bränna oskyldiga människor och andra stackare inne; och när Kristus håller det för rätt och riktigt att sätta eld på kyrkor. […] han önskar ha en biskop vid sin sida för att döma om vad Kristus har för rättesnöre i vad det gäller mord, lemlästningar och ödeläggande av kyrkor och om att pina småfolk.

[Annat ställe:]

Han sade att få ting vore bättre än lemlästning och eldsbål lämpade att bringa folk på vettiga tankar och leda dem in i ljusa drömsyner, där de sågo den frihet som Kristus ger ått människorna…

Föraktet för ”vanligt liv”:

”Jag for”, sade Thormod, ”som det var sagt i den ed vi svuro, till Grönland efter Thorgeirs banemän, och dock var det knappt mödan värt att dräpa dem för deras uselhets skull, den ene var brunnpissare och den andre bar löss mellan gårdarna.”

~~~~~

Ingen annan författare lär mig såhär fantastiska ord på svenska. 

skörlevnadsman 

brännvarg (mordbrännare) [ !!! ]

hundhedning (okristen, nedlåtande)

frilla = älskarinna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s