Uppdrag världen (Björn Kumm) [2012]

kumm

Socialdemokratisk familj med journalistiska anor. Åker på utbyte till 60-talets USA, lämnar uppenbarligen starkt präglad. Är aktiv sosse och nykterist. Knyter kontakter. Osäkra kärleksaffärer. Avslöjar Säpos åsiktsregistrering, ”lågt räknat, 300 000 personer”. Bor åtta år i Nigeria. Aftonbladets förste Latinamerikakorrespondent. Däremellan enorma mängder name-dropping, rappa anekdoter, nostalgiska återblickar. Men historien känns socialdemokratiskt ljummen och stagnerad, tillbakablickarna ter sig panikartade i den totala frånvaron av nutidsanalys och framtidsperspektiv. Som en underhållande historieberättare kring en brasa, snarare än en vis mentor som rest över hela världen.

Av en togolesisk skräddare… fick jag höra hur Nigerias grannland Togos president, den Brasilienättade Sylvanus Olympio, tidigare samma år störtats i en militärkupp och mördats. Olympio hade flytt till amerikanska ambassaden där han inte släpptes in… Slutligen upptäcktes han och sköts ned av kuppledaren Eyadema som skulle komma att regera Togo i mer än fyrtio år.

Den 11 november 1987 firades Anton Nilsons hundraårsdag på ABF i Stockholm. Maj-Britt Theorin fick med milt våld avföra honom från scenen, där han höll ett av sina vanliga timslånga tal.

Pålitligt var också Sydafrika där det inte skedde några stora politiska förändringar men det alltid fanns någon form av brutalitet jag kunde rapportera. I övriga Afrika kunde man vara säker på att det rådde torka och någon svältkatastrof i Sahelområdet söder om Sahara eller i Östafrika. Det var pålitliga grejor, utan egentligt nyhetsvärde men igenkännbara: bilden av Afrika med svält, Sydafrikas oföränderliga apartheid plus då och då utbrott från en galen politisk ledare.

[1978] Jag fick en intervju med metallarbetarnas ledare, en skäggig, vresig och mycket slagfärdig man som hette Luis Inacio da Silva, kallades ”Lula”…

Det var inte revolutionärerna som tog makten ens i de före detta portugisiska kolonierna när de befriades av sina revolutionära motståndsrörelser. Snarare var det makten som tog revolutionärerna. Mycket snabbt infogades upprorsmännen i den etablerade ordning, uppbyggd av den forna kolonialmakten, som de trodde sig ha erövrat. De radikala studenter som jag träffat på den afro-skandinaviska ungdomskongressen i Oslo fyrtio år tidigare blev i stor utsträckning maktens handgångna män (och kvinnor).

mankera = fela 

Annonser

~ av bookplanet på maj 5, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: