Barnexperimentet (Per Kornhall) [2013]

barnexperimentet

Det blir tidigt uppenbart att Kornhall är en utopiker. Men, eftersom alla vet att det är fel att kategorisera människor och därigenom förringa deras budskap, och att det man ska göra är att ta till sig och värdera det de säger i sak, fortsatte jag att läsa till sidan 63, och läste därefter bokens avslutande kapitel (”Vad ska vi göra?”). Och nu tar jag mig rätten att fortsätta hävda, att Kornhall är en utopiker. Det som kännetecknar utopiker är deras goda vilja, deras iver och rättframhet. De ser orättvisorna, förfäras och känner dem in i märgen. De är beredda att väcka debatt, ta strid, sitta i ändlösa möten med de ansvariga.

Deras omisskännliga black om foten är en naivitet, som kommer sig av deras trygga medelklassbakgrund. Den talar om för dem, när de uppdagar någon slags orättvisa, att de skyndsamt måste uppmärksamma de ansvariga så att felet snarast kan rättas till. För det måste ju vara så, att de problem som finns, i denna bästa av världar, beror på att människorna som styr inte vet hur illa det är. ”O, om bara adeln kunde se hur fattighjonen lever hopträngda i sitt eget träck!”, tänkte de utopiska socialisterna redan för 200 år sedan – då skulle de göra något åt saken. ”O, om våra politiker bara visste hur hemskt det är i förorterna!”, tänker Rädda Barnen idag och publicerar ännu en rapport om barnfattigdom häromåret. (Hade man brytt sig om att fråga hjonen då, och förortskidsen idag, hade man fått samma svar: De med makt och pengar skiter fullständigt i oss.)

Vi är alla mer eller mindre indoktrinerade i att samhället, trots sina brister, är tryggt, vi hjälps åt, alla kan komma till tals. Alternativet – att människans värld är en smutsig och girig plats där djungelns lag råder, att rättigheter måste tas och aldrig fås, att profit trumfar alla mänskliga behov – är otänkbart. Därför vänds blickarna tyvärr förvantansfullt uppåt, i väntan på den store ledare som skall komma och frälsa oss, istället för nedåt, där den riktiga makten finns.

Deras problemformulering kommer omisskännligen att se utopikerna gå med tiggarmössan i hand till de besuttna och makthavarna i samhället, och vädja om förståelse och be om rättvisa. Makthavarna har två standardreaktioner, som principiellt är likvärdiga:

  • A) det neutraliserande samarbetet: boka in ett möte med de godtrogna utopikerna, tillsätt en impotent utredning (tills stormen blåst över), förbättring (symbolisk), och se till att varje udd av radikalitet slipas ned

eller

  • B) det irrelevanta ifrågasättandet: tvista om något (oftast i sammanhanget irrelevant) faktafel – ”Den där siffran stämmer inte/PISA är vinklad/valfriheten har visst ökat/det finns inget reformutrymme.”‘

(Som synes bevärdigas inte utopiker ens med personangrepp – ett vapen som sparas till radikaler eller konkurrenter om makten.)

En utopiker som ”lyckas” (A) sväljs hel av beslutsapparaten och införlivas omärkligt i maktsystemet, den som inte tas emot med öppna armar (B) fortsätter envetet banka på dörren med mer information under resten av sitt liv.

Det är i denna kontext som Kornhalls bok måste läsas. Han är hopplöst avfjärmad från den nyliberala ideologi, som successivt flyttat fram sina positioner i varenda en av världens länder i arbetarrörelsens vakuum, utan lever mentalt kvar i klassamarbetets och neutralitetens Sverige. Sålunda har de strukturella förändringar som skett – kommunaliseringen, ”friskole”-reformen, deprofessionalisseringen av läraryrket, m.m. – genomförts i all välmening av våra stackars oinformerade politiker. De ekonomiska intressena bakom dagens skolsystem (inklusive enorma mängder riskkapital) nämns inte ens. Vi har hamnat lite snett, men om vi alla hjälper till och tar i fixar vi det här! Det enda som saknas för att vända skutan är engagemang och mer, mer, mer information!

Och – hör och häpna – detta är inte något politiskt. Våra barns framtid (liksom ekonomin, miljön, mänskliga rättigheter, demokrati…) är för viktig för att vi ska tjafsa om höger och vänster!

Dags att dra i nödbromsen och utan ideologiska skygglappar av något slag sätta sig ner och fundera över hur vi ska skapa en skola som är bra för alla barn…

Kornhall är lyckligt ovetande om paradoxen: att han förfäktar ett ideologiskt mål (skola som är bra för alla barn) med ”icke-ideologiska” metoder. Han är helt enkelt ideologisk drivved, en trasig planka på en stormig och förvirrande ocean; man kan inte annat än tycka synd om mannen. Sekler av arbetarrörelse, just och enkom för att allas barn skulle få en lika bra skola, är som bortblåsta ur hans minne.

Och det räcker egentligen där. Vi behöver inte läsa hans snirkliga läsning av kunskapsrapporter från EU och OECD, eller hans spetsfundiga diagram och recept på organisatoriska förbättringar som han plockar ur intet. När han har räknat så grovt fel i inledningen, kan slutresultatet inte bli rätt. Det vet varenda lärare – eller visste, i alla fall. Så låt mig avsluta med två citat, det första för att än en gång illustrera problemformuleringen, och det andra för att belysa hans patetiska lösningsförslag, verklighetsfrånvänt som endast en fullständigt avpolitiserad fullblods-utopiker kan formulera sig:

De personer som var drivande bakom reformerna tror jag var människor som ville väl, människor med idéer om hur skolan skulle kunna bli bättre, men som inte förstod vidden och konsekvenserna av vad de föreslog och genomdrev. Men när det gäller Göran Perssons kommunalisering och nedläggning av Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna får jag en känsla av att det inte var så enkelt. Vad var anledningen till att man hade så bråttom?

[…]

Men egentligen har vi en mycket bra utgångspunkt just nu. För nästan alla partier har varit med om att skapa det skolsystem vi har. Alla har en del i ansvaret. Det finns inget politiskt block som inte har haft fingrarna i syltburken. Det borde göra det lättare att hitta en gemensam grund för en framtida skola och enklare att samlas kring ett försök att skapa en genomtänkt och hållbar lösning… Man borde helt enkelt kunna säga: ”Vi är ledsna, vi trodde verkligen det här skulle fungera. Vi vet nu att det inte var så bra…”

....
Annonser

~ av bookplanet på maj 29, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: