Cuba & Angola – Fighting for Africa’s Freedom and Our Own (ed. Mary-Alice Waters) [2013]

Cuba-2

En antologi med texter och delar av tal som hölls av Fidel (halva boken) och Raúl Castro, Nelson Mandelas tacktal till kubanska folket 1991, intervju med tre kubanska militärer/befälhavare och en del från ‘The Cuban Five’, samt en text från 1977 av Gabriel García Márquez om ‘Operation Carlota’ (som kubanerna döpte sin angolanska insats till, till minne av en slavupprorsledare på Kuba).

Propagandistisk ton; dvs okritisk och alltför nostalgiskt personhyllande (”Fidel såg personligen till att…”, ”Vår befälhavare var så fantastisk…”). Men ärligt talat: inte så mycket värre än hur våra medier beskriver politiska skeenden: Obama gör si, Merkel känner så, Assad är så, Putin är djävulen… Och än så länge har jag inte sett några hållbara argument för att Kubas insats var materiellt motiverad på något sätt, snarare tvärtom – historiskt sett helt unikt  – vilket faktiskt gör att hyllningarna i viss mån är berättigade.

Nåväl, helt kort:

  • South-West Africa = Namibia, fram till självständigheten 1990 (den sista afrikanska kolonin)
  • Zaire = Kongo-Kinshasa (DRC), under Mobutu Sese Seko
  1. Popular Movement for the Liberation of Angola (MPLA), under Agostinho Neto
  2. National Union for the Total Independence of Angola (UNITA), under Jonas Savimbi
  3. National Front for the Liberation of Angola (FNLA), under Holden Roberto
  • Cabinda: nordlig provins i Angola, avskild från resten av landet efter att Leopolds Belgiska Kongo tilldelats en landremsa under Berlin-konferensen 1885 (Bismarck) för att kunna förbinda Kongo till havet. Rika oljefyndigheter, som Zaire var ute efter.
  • Portugals fascistdiktatur under Salazar faller 1974 för en vänsterorienterad militärkupp, mycket tack vare organiserad antikolonial kamp i Guinea-Bissau, Cap Verde, São Tomé & Príncipe, Mozambique och Angola. Kuba har redan ett etablerat samarbete med samtliga (Che 1965), och har haft stridande i t.ex. Zaire. USA är i slutfasen av ett extremt impopulärt krig mot Sydostasien, och har på grund av den radikaliserade allmänna opinionen inte politiskt mandat att genomföra någon större insats, så man skickar sina vakthundar istället: Apartheid-Sydafrika (inklusive dåvarande Syd-Västafrika) och dåvarande Zaire, som bägge lovas del av Angolas naturrikedomar och bägge är starkt anti-socialistiska. Dessutom sponsrar man de bägge oppositionella ”frihetsrörelserna” UNITA och FNLA. Oroligheterna trappas upp, inför Angolas planerade officiella självständighetsdag, 11:e november 1975. Den starkaste angolanska självständighetsrörelsen, MPLA, ber Kuba om hjälp under hösten 1975, då man blivit varse en nära förestående Sydafrikansk invasion.
  • Ur Castros tal till de första militärerna som ska skickas:
    • jämför med insatsen i Zaire: ingen politisk bas (MPLA) fanns där.
    • Angående kulturella problem (vidskeplighet, m.m.): One thing none of you should ever fall into is an attitude of scorn or contempt for an African combatant. I would say of all our norms and principles, the most important is the following: you should approach the men who will be under your leadership, who will be instructed and trained by you… with an absolutely understanding frame of mind, an absolutely fraternal attitude.
    • Primärt är kubanerna inte tänkta att blanda sig i kampen mellan fraktionerna, men: If there is an intervention by South African troops, you will have to intervene.
  • Ur Castros segertal, 1988:
    • We know that the United States had some sleepless nights over the kind of boldness whereby a small, blockaded and threatened country like Cuba was capable of carrying out an internationalist mission of this nature. The empire can’t conceive of this. They are the only ones in the world who are entitled to have troops everywhere, weapons everywhere, bases everywhere.
  • Ur ett tal av Castro 1989, till minne av de över 2 000 stupade (och 20-30 000 sårade):
    • Citerar Amílcar Cabral: Cuban combatants are ready to give their lives for the liberation of our countries. The only thing they will take from us in exchange for that help for our freedom and our people’s’ progress are the bodies of those who died fighting for freedom.
  • Ur Mandelas tacktal i Havanna 1991, ett år efter att han frisläppts och två månader efter att de sista kubanerna lämnat Angola:
    • We in Africa are used to being victims of countries wanting to carve up our territory or subvert our sovereignty. It is unparalleled in African history to have another people rise to the defense of one of us. […] Without the defeat of Cuito Cuanavale [avgörande slutstriden som tvingade Sydafrika till reträtt] our organizations would not have been unbanned! The defeat of the racist army at Cuito Cuanavale has made it possible for me to be here today! Cuito Cuanavale was a milestone in the history of the struggle for southern African liberation!
  • Armando Choy kommenterar vad Kuba vann (och fortfarande i viss mån vinner genom sina internationella insatser) på insatsen:
    • The main lesson I learned from this mission was to fully appreciate colonialism’s cruelty toward the native population, and the naked theft of their natural resources. To see a country with great natural wealth like Angola, yet with a population facing needs of the most basic type! […] …until you see [things like that] for yourself, you can’t fully understand the reality Karl Marx wrote about.

Det finns mängder med associationer man kan göra: att socialistiska Kuba, med alla sina brister, gör en historiskt unik insats för anti-kolonialism och anti-fascism, sätter en spottloska i ansiktet på realpolitik, spelar en helt avgörande roll för den så idealiserade ”regnbågsnationen” Sydafrika. Mandela själv, närmast gudförklarad, tackar Castro och det kubanska folket. Allt detta är förstås raderat från det allmänna medvetandet och den offentliga historieskrivningen (liksom Kubas medicinska team på 600 högutbildade läkare och sjuksköterskor med minst 15 års yrkeserfarenhet som nu ska bekämpa ebola-epidemin i Västafrika – i bjärt kontrast till de 3 000 amerikanska soldater som samtidigt skickas). Och det är häri värdet av denna bok ligger, oavsett hur okritiskt hyllande den är.

..

Annonser

~ av bookplanet på oktober 1, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: