Ingen kommer undan Olof Palme (Göran Greider) [2011]

IMG_8649

En i grund och botten sympatisk bok, som strävar efter att återideologisera Palme för en bred svensk vänster. Greider tar avstamp i de senaste årens biografier över Palme (främst Berggren och Östbergs) och den härsknade politiska atmosfären, där idédebatten är avliden och ett mörkbrunt parti släppts in i riksdagen (även om hans ”liberala förskräckelse” över sistnämnda kraftigt förminskar rasistiska tendenser i svensk politik pre-2010). Hans metod är att spankulera på geografiskt viktiga platser, reflektera i lättillgänglig prosa och däremellan sticka in ett par dikter (som är alldeles horribla). Bokens premiss är oemotsäglig:

De böcker som utkommit om Olof Palme de senaste åren har inte riktigt gjort rättvisa åt hans märkliga förmåga att vidmakthålla idédebatten – och göra det mitt under en högervåg.

Greiders dynamiska skildring av synen på Palme genom tiden är intressant.

Samtidigt har de nya Moderaterna, som i retoriken velat anamma rollen som statsbärande parti, gärna anspelat på både Per Albin Hansson och Tage Erlander – men hittills aldrig på Olof Palme: där går en absolut, oöverskridbar gräns. 

Thage G. Peterson (fd talman, industriminister, försvarsminister, toppsosse…):

”Det är troligt att denna blyghet i själva verket berodde på att han trots allt gick och bar på ett komplex för att han inte som inga andra hade fötts in i rörelsen.”

Sten Andersson – fd partisekreterare, socialminister, utrikesminister – med ett intressant kontracitat:

 ”Han hade från barndomen fostrats till att leda och styra. Jag bar med mig in i vuxenlivet det proletära underlägsenhetskomplexet som hos söderkisen uttryck i ett raljant ifrågasättande av auktoriteter.” 

Detta är intressant. Jag stod inte ut med filmen. Kan dock tänka mig att det ständiga knullandet och hejdlösa fisandet resonerar i andra, mer smygförnäma publiker:

Fanny och Alexander fick lite av den rollen, den inspirerade direkt högertänkare under åttiotalet och skänkte dem termen ”den lilla världen” för det varma, högborgerliga familjelivet som förmådde härbärgera värden som det politiska jämlikhetsprojektet tenderade att undergräva.

myter – flytten

Problemet är bara att Berggren, när han så resolut placerar Palme i en svunnen epok, därmed just desarmerar det i hans gärning och tankar som förblivit kontroversiellt och som definitivt äger giltighet för hur man ser på exempelvis välfärdsstaten och hela den vidunderligt komplexa – idag närapå inställda och till synes avslutade – frågan om vad socialism kan vara. Det är ett sätt att undkomma inte bara Olof Palme, utan också en rad avgörande frågor som idag trängts ut över kanten på den politiska debatten. […] Henrik Berggrens biografi har klassiska drag av Life and Letters, en något gammalmodig genre där författaren ömt pysslar om personen som skildras och är noga med att hålla sig själv utanför berättandet.

Följande tre citat är summa kardemumma av hans återblick på Palme-eran; nämligen den ofta förbisedda sociala rörelse som Palme stod på:

Vänsterns och arbetarrörelsens grundläggande problem idag är i första hand inte ideologiskt, det är organisatoriskt.

[…]

Vad var socialdemokratin för min mor när hon på fyrtiotalet cykade hem från konfektionsfabriken i Vingåker? Den var ansiktet på en fackligt förtroendevald bland de löpande banden eller en granne som var kassör i en S-förening. Socialdemokratin var ett ansikte, en person, en människa som levde sitt liv bland andra.

[…]

Vilka bygger idag politiska rörelser? En bister blick på svensk politik detta år 2010 är avslöjande: Just nu är det tyvärr Sverigedemokraterna som gör det… de bygger sin rörelse underifrån och är därför något helt annat än [Ny Demokrati]…

Greider är dock ute och cyklar när han drar slutsatsen att högern inte bygger rörelser – tvärtom byggs de starkaste rörelserna där, över flera generationer och förseglade med blodsband. Att de inte går demonstrationståg eller håller flammande politiska möten är ett tecken på högerns styrka – inte deras svaghet:

Borgerligheten, å sin sida, är inte i samma behov av sådana kollektiva rörelser därför att en spontant och individuellt uppfattad värld är just den borgerliga värld man önskar sig. Det är också den grundläggande förklaringen till att de borgerliga partierna i allmänhet varit så ointresserade av att bygga sociala rörelser. De behöver dem inte på samma sätt. […] I stort sett är de nya Moderaternas landvinningar i opinionen resultatet av en PR-kupp…

Anekdoter:

  • Per Albin Hanssons hyllade folkhemstal (1928) manar till arbetarkontroll över arbetsplatserna och företagens ledning!
  • Läser man Göran Perssons memoarer möter man inga idépolitiska resonemang överhuvudtaget, och därmed inga valmöjligheter. (GP var ju en av de ”praktiska män” som Palme varnade för.)

Jag blir inte mätt på detta citat, från en konferens ‘för Fred och frihet på Folkets Hus i Stockholm’, 1984:

Rasismens grogrund kan ofta sökas i människors ekonomiska och sociala villkor. Vi bekämpar därför rasismen också genom att slåss för full sysselsättning, ekonomisk expansion och social rättvisa. I ett samhälle, där människor vet att de får jobb, kan försörja sig, känner social trygghet och ser optimistiskt på sin och sina barns framtid, har rasismen svårt att få något egentligt fotfäste.

~~~ 

Nåväl, lite kritik:  Bokens styrka är dess flyt och enkla kärnbudskap. Dess ideologiska naivitet och idealism kring Palme är problematisk. Greider frågar sig: Varför har hela denna utbyggnad av den offentliga sektorn aldrig kallats för socialism? Det vittnar om en flexibel definition av socialism, som i princip kan vara allt som befäster underklassens position i samhället. Ankarloo har föredömligt tagit itu med denna fråga. Som en följd av sin lösa definition hyllar GG också Palmes ”demokratiska socialism”, som han menar har kritiserats alltför hårt vänsterifrån. Sanningen är att denna demokratiska socialism, byggd på samförstånd mellan klasserna, inte är något jämviktstillstånd utan en tickande bomb – att den ägande klassen och samhällets elit slutligen slår tillbaka under 70-80-tal har sina förklaringar som jag inte går in i detalj på här. Likväl blir det närmast obegripligt när Greider i slutordet skriver:

I många år, och i flera böcker, har jag försökt visa att en modern klassanalys bör grundas på människans ställning i arbetslivet: Hur mycket makt har du över produktionsmedlen? Över andras arbete? Över ditt eget? Den klassanalysen är en annan än den mer strikt marxistiska, och har den fördelen att den direkt kan knytas till idén om det emanciperade arbetet. 

Mig veterligen bygger all socialistisk och anarkistisk ideologi på en analys om vem som äger arbete – och därmed har inflytande över det. Varför vill Greider återuppfinna hjulet såhär sent i matchen?

Lika konfunderad blir jag när Greider – i enlighet med tidens anda – kritiserar Palme för hans blinda fläck: miljöfrågor. Detta tillskrivs Palmes marxistiska tankesätt, där klassfrågor trumfar alla andra, och där ”hans etiska cirklar” ”bara” berör mänskligt liv. Om man nu är bekymrad för makaker och björnar, i en tidsålder då uppåt 30 000 barn dör av brist på rent vatten, är det ändå uppenbart att en i grunden socialistiskt organiserad ekonomisk modell är ett kriterium för att överhuvudtaget få bukt med dagens klimatproblem. Palme skulle alltså ha fog för sin ståndpunkt, vore det faktiskt socialism han förfäktade – ni ser mitt dilemma, inträngd som jag blir mellan Greiders två förvillelser. Tvärtom borde den noggrant uttänkta splittringen av vänstern i ensaksfrågor (se hippierörelsen, ‘Earth Day’, etc) just ha bemötts med ideologisk enighet. Det är dagens idépolitiska, atomiserade eko-vänster som är atavistisk och efterbliven – inte Palmes miljösyn. Att Greider ens nämner Fälldins ”tjurskalliga kärnkraftsmotstånd” i samma stycke (detta motstånd som visade sig bräckligare än ett benskört skelett några månader senare) är inget annat än självmål. Tack för diskussionen – nej tack till slutsatserna!

......

Annonser

~ av bookplanet på oktober 19, 2014.

Ett svar to “Ingen kommer undan Olof Palme (Göran Greider) [2011]”

  1. […] Göran Greider – Ingen kommer undan Olof Palme […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: