Gudsgåva (Halldór Laxness) [1972]

laxness gudsgåva

Laxness-tåget fortsätter oförtrutet. Denna gång en galen odyssé som börjar på Köpenhamns gator och slutar på redaktionen för bolsjeviktidningen i Djupvik (!), med protagonisten som redaktör. Gudsgåva är en skönlitterär bok, som delvis utgörs av kapitel ur en uppdiktad fackbok, skriven av någon obskyr sjökapten. Jag har svårt att minnas historien, som består av idel absurditeter. Det går i vilket fall som helst inte att sammanfatta här. Därför ett litet axplock:

Socialrealism i Köpenhamn:

Utanför var bleka män på väg till motbjudande arbeten, rödögda och tvära, harklade sig och spottade på gatan. Spårvagnarna tog kurvorna med ett skärande ljud, järn emot järn, det hördes över hela stan vid denna tid på dygnet, innan värre oljud ännu hade satt igång. Mörkbruna bryggarhästars manar och hovskägg böljade med en ton av guld och silke när de travade i morgonljuset.

Boken formligen kryllar av helt bisarra repliker:

Då frågar Bersi Hjålmarsson: Ar det sant att en häst har tagit livet av sig i Hunavatnssysla i vintras?

Eller vad ska man säga om följande?

Jag försökte övertyga kvinnan om att hon inte skulle vara rädd fastän jag höll på med en bok; att göra en bok inbringar föga mer än skam och vanära och därför har så många goda författare varit tvungna att tillverka bomber [!!!] på sin fritid och en del har ägnat sig åt offentlig föreläsningsverksamhet; jag för min del har fågelförsäljning som extraknäck.

Laxness drar plötsligt, helt utan sammanhang, en skröna om en ”hängselfabrik” i Djupvik:

Det har väckt djupvikingamas uppmärksamhet att den hängselfabrik som med statligt stöd har startats här på platsen som ett led i regeringens beslut om spridning av landets industri i största möjliga utsträckning osv. osv. Denna fabrik som enligt regeringens industriplan skulle producera två ton hängslen i månaden [?!], den har dessvärre svikit nationens förhoppningar.

Till slut reagerar man inte ens, utan låter sig flyta med i dårskaperna…

Han var till den grad realist att han alltid fick övertaget i politiska stridigheter och landade på bägge benen om han blev utkastad genom fönstret

Igen…

Han skrev att den här knapphålsfabriken skulle producera två ton knapphål i veckan — en lögn från början till slut.

– Vet du inte att man gjorde revolution i natt klockan tre?

– Vem gjorde det?

– Det har inte undersökts ännu, sade polisen.

Redaktören: Är det en revolution som duger nånting till?

Han håller fanan högt ända till den sista raden:

Den isländska originalutgåvan avslutas med en efterskrift, där det bl. a. heter att det är ”föga givande att söka i boksamlares hyllor efter skrifter som citeras i texten”.

Utläst på väg till stughelg i Tranås (det var en fin helg).
Annonser

~ av bookplanet på november 7, 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: