Den dolda alliansen – Sveriges hemliga NATO-förbindelser (Mikael Holmström) [2011]

hemliga alliansen

En första ansvarsfriskrivning: jag stod enbart ut med de första 90 sidorna. Holmström verkar vara en mullvad av hög kaliber. Han har grävt ned sig till botten av regeringens och diverse departements utredningar, försvarsavtal fram och tillbaka, avviker ständigt i memorabilia med imponerande och tålamodsprövande detaljrikedom:

I vår familj låg denna Om kriget kommer alltid redo i vardagsrummet till höger om radioapparaten. Vår radio, av märket Radiola, var en storapparat i blankpolerat ädelträ med benvita tangenter och rattar. Slog man på radion så lystes den upp av en gul glasskiva med radiostationernas namn och ett litet grönt »öga«. 

[Han citerar denna och andra pamfletter, och har inkluderat flertalet bilder från dessa i sin bok – det ger en ögonblicklig historisk förankring som text har svårt att förmedla. I en av broschyrerna står följande djupt solidariska formulering:] Om någon angriper Sverige, måste vi försvara oss på alla sätt. Då måste alla som bor i Sverige hjälpa till. Både svenskar och invandrare. 

Holmström har ett kritiskt hållningssätt till givna sanningar i den svenska debatten (vilket redan titeln antyder), och slår upp flera intressanta nya stigar tidigt i boken, såsom:

Svenska krigsförberedelser innebar att även svenska ubåtar uppträdde offensivt och ibland kränkte Sovjet – en hittills inte uppmärksammad dimension i svensk ubåtsdebatt. 

[…]

Men när Sovjetunionen angrep Finland två månader senare utfärdade Sverige aldrig någon neutralitetsförklaring. Sveriges ställning var »icke krigförande*. Det gav regeringen möjlighet att stödja Finlands försvarskrig i stor omfattning under vinterkriget. (Sverige sände en femtedel av svenska flygvapnets stridsplan, 300 kanoner, 90000 gevär, 45 miljoner patroner samt tillät att 8000 frivilliga soldater sattes in.)

Dessutom berättar han om en skiftning i försvarspolitiken, där det i den starka socialdemokratiska eran ansågs att ”den första försvarslinjen är utrikespolitiken”. Det är en kärnfull och mycket intressant fras, som låter ana en tidsålder med mer ambitiös utrikespolitik än vad Billström och Bildt kan förse oss med. MH:s djupgrävande gör dock att han stundtals tappar riktningen, så när han ibland yrvaket tittar upp från grävandet är han inte alltid orienterad:

 

Den avgörande skillnaden mellan blocken var att östeuropéerna tvingades in i det slutna sovjetiska imperiet med tvång, det t blev ett empire of imposition. Medan västeuropéerna själva valde och drev på för att komma med i det öppna amerikanska imperiet, an empire of invitation.

An empire of invitation’ fick mig att sätta kvällskaffet i halsen. När han följde upp denna intressanta oxymoron med att ge en helt missvisande skildring av det Sovjetisk-Afghansk-Amerikanska kriget blev det stråt som knäckte kamelens rygg. Jag insåg att jag inte skulle lyckas tillgodogöra mig kvarstoden av de 592 sidorna. Det är för mycket departementssnack (och ren rappakalja när det gäller historieskrivningen) och för lite belöning – tesen är ju redan presenterad:  Sverige har NATO-förbindelser i det tysta. Jag är inte alltför intresserad av de hemliga samtalen mellan tjänstemän hit och dit, nedtystade utredningar och hemligstämplade dokument. Jag ville ha den stora bilden, goddammit.

ANEKDOTER

– DC3:an 1952 spanade på sovjetiska radarstationer i NATO-samarbete med GRB

– Sovjetiska stridsflygplan sköt ner KAL007 (269 ombord, mellan NYC och Seoul) 1983 – ej klarlagt händelseförlopp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s