Letters from Burma (Aung San Suu Kyi) [1996]

Letters from Burma

Dags för mig att stämma in i den unisona, bombastiska hyllningskören till Burmas nationalhjälte Aung San Suu Kyi. Med er tillåtelse, gör jag det i min egen ton. Vi kan börja den här reflektionen med ett citat ur förordet av BBC:s Fergal Keane:

Many people ask whether such idealism could survive the test of being in government with all the tough decisisions and compromises such office demands. I believe the answer to that question can be found in the character of Aung San Suu Kyi… [Min kursiv.]

[…]

This is a book to be savoured and cherished. It is of course extremely well-written…

Redan här lyser varningsknapparna: detta skall komma att handla om hennes förträffliga person, hennes asketiska disciplin, hennes buddhistiska lugn och hennes (onekligen tragiska) familjeuppoffringar.

Materialet består av en serie veckokrönikor som hon skrev i fångenskapen för en japansk tidning. De inledande texterna handlar allt som oftast om religiösa högtider, buddhistiska traditioner och allmänt icke-offensiva kulturbeskrivningar. De senare rör sig travande i en mer materialistisk riktning (med det menar jag inte något strikt ideologiskt, utan att texterna överhuvudtaget börjar handla om hur folket – varav många anser henne vara ledare – faktiskt lever sina liv).

Det absolut bestående intrycket är hennes konfliktlösa visioner för ett framtida Burma, som ska lyftas ur sin efterblivenhet mot utvecklingens ljus – och den utvecklingen heter Marknaden. Förvånad? Det blev jag också. Här följer hennes parti NLD:s (National League for Democracy) ekonomiska manifest (en av texterna):

Stability in prices, currency and employment; a national currency in which people can have confidence / Appropriate monetary and fiscal policies and an effectively controlled budget / A review of the exchange rate followed by necessary revision / Priority given to the import of fuel, vehicles and other goods that will contribute towards a fall in prices / Diversification of export goods / Amendments to foreign investment laws with a view to increasing the volume of investments / Reduction of foreign debts and resumption of aid and assistance from abroad

Och i detta ljus blir det betydligt enklare att förstå varför hon är Västeuropas och USA:s gullebarn. Det blir ännu tydligare för de ofrälse:

Review and, where necessary, revision or repeal of laws, decrees, regulations and other restrictions that circumscribe economic activities / Review and revision of the tax system to make private enterprise more profitable / An economy in which all the component parts are based fully on the market economy; encouragement of the speedy development of private enterprise / Promotion of a more efficient tourist industry

Hon förordar att Burma ”viftar en stor flagga mot utländska investerare: tro på oss! Investera i oss!” [min översättning] utan hänsyn till att det faktiskt är de korrupta utländska investeringar (franska inte minst) som har möjliggjort den militärdiktatur som hennes parti – trodde jag i min enfald – skulle bekämpa!

Men sett ur ett stormaktsperspektiv: varför skulle någon föredra henne framför en militärdiktator? Det rör sig naturligtvis om att sprida skenbilden av demokrati (glöm inte att turismen är mycket viktig). Generalerna är inte dummare än att de fattar att ”det är bättre att låta NLD komma in i tältet och pissa ut, än att stå utanför och pissa in” [en parafrasering på vad LBJ lär ha sagt om Edgar J Hoover]. Givetvis bjuder de in NLD till att sitta i maktposition, som ett tecken på reformeringen och demokratiseringen av Burma. Det som följer är att NLD och ASSK finner sig snärjda av sin egen konfliktlösa ljumma reformism: de befinner sig i regeringsställning, och får för en gångs skull bära ansvar för precis den ruttna politik som de propagerar. Något år innan vi besökte Burma 2015 hade ASSK fått åka ut till landsbygden och försvara såväl dammbyggen som koppargruvor för upprörda jordbrukare som fått lämna sin mark – på ett ytterst förnedrande sätt tvingades hon förklara vikten av investeringar för Burma i det stora perspektivet – vill säga, även om ett par bondfamiljer tvingas flytta. NLD:s oppositionella hjältegloria falnar snabbare än stormakterna kan pumpa ut olja, gas och andra naturresurser ur landet.

Ett annat kapitel är Burmas etniska splittring, med brutala våldsdåd mot den muslimska Rohingya-befolkningen (som har nära band till Bangladesh) – ofta ivrigt påhejade av buddhistiska munkar som tillfälligtvis övergett sina upphöjda pacifistiska principer för att istället spy ur sig samma bruna sörja som SD här hemma (om huruvida Rohingyas är undermänniskor som våldtar kvinnor, inte arbetar, etc). ASSK är ökänd för sin fullständiga tystnad i dessa frågor, för att inte stöta sig med viktiga religiösa ledare. Än en gång: en naturlig följd av den schizofrena politiska bana de har valt att följa.


Med denna huvudsakliga invändning mot hennes politik (och inte hennes person; tråkigt nog för Fergal Keane och resten av hennes fans) ur vägen, eller snarare: parkerad mitt i vägen, låt oss så betrakta boken ur ett etnografiskt perspektiv, där det har ett visst värde. Hennes beskrivningar av burmesernas vardagliga liv i korta novellett-liknande texter är lärorika och sympatiska. Hon beskriver hur vänner och familjer inte kan träffas till följd av SLORC (State Law and Order Restoration Council) och de otaliga förbud och restriktioner som de spelar med (bl.a. att alla gäster måste registreras i en särskild bok, antalet tillåtna gäster och liknande bisarra maktmedel). Likaså är hennes text om de underbetalda statstjänstemännen som livnär sig och sina familjer genom att sko sig på mutor från de ännu mer miserabla jordbrukarna en träffande, och som sagt sympatiskt skriven, skildring (‘Uncivil service’ är en av de bättre).

Consequently civil servants have to find ways and means of earning extra income…in such situations, ‘resourceful’ is often simply a euphemism for ‘dishonest’ or‘corrupt’.


Sammanfattningsvis: man kan inte bekämpa en militär motståndare genom icke-konfrontation – det vet alla framstående frihetskämpar, inklusive de som oftast lyfts fram som ”pacifister”, exempelvis Gandhi eller Mandela (ingen av dem var naturligtvis pacifister; Gandhi såg icke-våldsmetoders värde ur strategiskt perspektiv men skyggade aldrig för konfrontation och Mandelas ANC var under många år terroriststämplade för sina sprängdåd och sabotage). Att NLD och ASSK har hamnat i en maktposition dit de inbjudits av militären styrker bara den slutsatsen och kan närmast ses som deras slutgiltiga misslyckande. Att den privata ägarstrukturen i Burma är intakt och att pengarna fortsätter att trilla i rätt fickor vittnar om att någon omvälvande samhällsförändring inte kommer att ske den här vägen. Visst kan NLD och Suu Kyi ha andra betydelser: som frihetssymboler och ”opium för folket”, som Burmas Obama.

  • insouciant = carefree, careless, thoughtless (can be used negatively)

 

Annonser

~ av bookplanet på april 20, 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: