From the land of green ghosts (Pascal Khoo Thwe) [2002]

DSC_3166~2

Författaren är från den kristna minoriteten padaung i norra Burma, boken hans berättese om hans politiska mognad under demokratirörelsen 1988, förföljelse under regimen, korta vistelse i gränsområdet (Karen-staten) vid Thailand och exilen vid litteraturinstitutet vid Cambridge.

Boken är en minoritetsintresserad kulturantropologs guldgruva. Ödmjukt och okonstlat redogör PKT för betydelsen av familjestrukturer, etnicitet, religion (animism) och traditioner. Hans egen familj är intressant: farfar är byledare och frän kritiker av den påstått socialistiska regimen, medan fadern godtroget anammar regimens propaganda. Farmor är barnens orakel; den som beskriver för dem hur världen fungerar (angående förhållandet mellan den kristna guden och andarna [nats] säger hon: ”The gods are like government officials. If you want things done quickly, you have to bribe the small ones.”).

  • Mässingshalsbanden bärs av utvalda flickor (födda på lyckosamma dagar) från femårsåldern, och leder med tiden till att halsmuskulaturen tänjs ut och nyckelbenen pressas ned, vilket ger intrycket av ”giraffhalsar”.
  • Om partnerval: ”laziness, swearing [!], leprosy, mental ullness, dishonesty and wizardry [!] were regarded as impediments of almost equal seriousness.
  • The war games became reality later, when we witnessed real fights between government troops and rebels very near our town. We were intensely excited, because each fight seemed ridiculously like a game, except that real people got wounded and killed. Perched on tree branches on the tops of hills, we watched the clashes as if they were football matches. We cheered and shouted while people were slaughtering each other in earnest in the valley.
  • Studiet till präst (som han övergav till förmån för universitetsstudier i Mandalay): ‘God doesn’t need clevernpriests. He loved disciplined, obedient and holy ones,’ said Father Paul.
  • I also had my first encountets with people from the West. I was so shocked by my first impressions of Western tourists that for several days I could not accept what my senses presented to me. I saw massive, sweaty bodies lumbering into our restaurant like white buffaloes who had just completed a day’s ploughing in the fields.

Militärdiktaturens självbedrägeri och patetiska, obildade sätt att styra landet är en enkel måltavla, och när våldet mot dissidenter eskalerar i samband med ekonomisk kris i slutet av 80-talet rycks författaren med i studentrörelserna – dessvärre utan att studera historia och politik; hans politiska radikalisering sträcker sig inte längre än krav på respekt av mänskliga rättigheter och politisk frihet. Likväl beskriver han minnesvärt hur upproret, det ”otänkbara”, först blev tänkbart, och bara strax efteråt, oundvikligt.

  • Bönder tvingades sälja sin överskottsskörd till regimen för oskäligt låga priser, varför många endast odlade tillräckligt för sina familjer, med följden att en dålig skörd kunde störta miljoner familjer över svältgränsen.
  • Om rebellernas utopism: We had, alas, imbibed the habit of fantasy from the regime that had manipulated us all our lives… The paranoid style of the BSPP [Burma Socialist Programme Party] dominated the discussions, and therefore there was little serious debate… I realised how hard it was to escape the psychology, the pathology, of the regime we detested.
  • Regimpropagandan hävdade i samband med månlandningen att burmesiska förfäder redan hade varit där för flera generationer sedan.

Han nöds fly till vild jungel som behärskas av karenernas rebellarmé, där studenterna kämpar inte bara mot militärdiktaturen, utan även malaria, hemlängtan och hopplöshet. Efter ett års vistelse i Karen-staten reser Casey till Thailand och hämtar honom till Storbritannien, där han till synes egenhändigt skriver in PKT vid Cambridge, som ”ömmande fall”.

Naturligtvis präglas Khoo Thwes berättelse av tacksamhet och skuld gentemot ”räddaren”, professor Casey vid Cambridge – och i ett vidare perspektiv även gentemot Storbritannien, det nya landet. Det sticker ändå i ögonen när Casey i förordet citerar en vän som häpnade över det fantastiska i att Khoo Thwe nu studerar litteratur vid Cambridge och minglar med Englands intellektuella aristokrati, istället för ”att ruttna i jungeln”. Och likväl blir PKT:s oreserverade tacksamhet en förtäckt historierevision – den i stora delar etniska konflikt som än idag härjar Burma är, som Bertil Lintner skrivit i Burmas historia, om inte skapad av kolonialbritannien, åtminstone klart aggraverad av kolonialmakten i syfte att underlätta kontroll och skydda mot yttre hot (Kina). Trots en ambitiös historisk bakgrund i de inledande kapitlen, lyckas inte författaren fälla ett enda kritiskt yttrande om kolonialtiden – snarare beskrivs perioden i neokolonial jargong: det var tiden då Burma stod öppet för omvärlden, då ”Öst mötte Väst”, då britterna utvecklade infrastrukturen (säkerligen med frivillig, sjungande arbetskraft) och generellt en tid av fred och välstånd. Men så snart Burma vann sin självständighet, i Khoo Thwes kolonialnostalgiska version av historien, började de inre oroligheterna och etniska konflikterna.

Det är i viss mån förståeligt att Khoo Thwe måste rationalisera sin exil, men tacksamheten går överstyr – i mina ögon skulle han ge ett trovärdigare intryck om han kunde förmå sig att förhålla sig kritiskt till kolonialismens betydelse för Burmas splittring idag. Tyvärr tyngs hans berättelse av Onkel Tom-mentalitet och kan enkelt läsas som en historia om en MowgIi från jungeln, som under en vaksam mentor civiliseras och idag kan paraderas i självaste Cambridges korridorer.

I realised that John wanted to introduce me to civilised, cultured English people as a way of my getting a sense of the best of the country. I could not have done better than stay at this house, full of books and a sense of the English intellectual aristocracy. In the drawing room were three pianos, two of them Bechstein uprights and one a Steinway grand…

One of my teachers, Colin Burrow, was especially good at picking up obscure arguments in my essays. ‘Leave the jungle out of it,’ was one of his comments on an essay of mine. 

crestfallen = modfälld
tryst = möte (ofta älskare)
matriculation = immatrikulation; inskrivning vid universitet
abattoir = slakthus
dacoit = bandit
morose =dyster, vresig
caparison = adorn
Annonser

~ av bookplanet på maj 6, 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: