Strangelove effekten – Eller hur vi duperades till att acceptera ett nytt världskrig (John Pilger) [2015]

IMG_9672

Detta är egentligen inte en bok, utan precis som den tidigare samlingen Det vi inte fick veta (så märkligt att recensionen inte ligger uppe?) en kollektion av artiklar 2014-2015 översatta till svenska.

Jag har noggrant studerat Pilgers arbete, läst samtliga utom en böcker och tittat på dokumentärerna åtminstone en gång. Jag har hans kompromisslösa journalistik att tacka för att jag överhuvudtaget blev politiskt intresserad. De här artiklarna är som vanligt rakt på sak, brutalt frispråkiga och träffande skildringar av de stora konflikterna i vår samtid. Samtidigt är det inte rätt att, till exempel, vid en granskning av Ukraina-krisen kategorisera Putin som ”ännu en” av Västvärldens fiender, bland ideologiskt drivna och upplysta ledare som Mosaddeq, Lumumba, Allende, Castro, eller Chávez. Även om det i sammanhanget görs för att visa på ett återkommande mönster av dubbelmoral, leder det fel. Putin har inget av den progressiva sida som ovanstående hade – att gå förbi den bipolära diskussion som kräver antingen ställningstagande med NATObama eller Putin, och klargöra att Putin visserligen är i det närmaste en diktator, men Ryssland har samma rätt att försvara sig mot overta hot som alla andra länder, skulle öka förståelsen för konflikten.

Pilgers storhet är att han talar till vanliga människor, varför hans ofta moraliskt riktade resonemang väcker journalistkollegornas förtret och maktelitens vånda. Som få andra har han behållit sin glöd och kombinerar den nu såhär i karriärens slut med en oöverträffad historisk åskådning. Han minns krigen och de stora lögner som föregick dem, och som kommer att föregå alla krig någonsin. Han var där när nationens ledare ljög folket i ansiktet vid alla stora  kriser, och ofta sköt över ansvaret på vanliga människor. Han kan sin Orwell, (och sin Strangelove), och verkar på senare dagar bli alltmer intresserad av människans kultur och psykologi – som tillåter historiska mönster att upprepas gång på gång. Han är berest i många av världens värsta konflikthärdar, de ”icke-människors” länder som lätt faller i glömska – jag tänker på Irak, på Palestina, Indonesien, Viet Nam.

Att läsa honom är som att prata med en kär vän, en mentor.

Bara ett axplock:

Den siste överlevande ledaren från upproret i Warszawaghettot, Marek Edelman, skrev ett brev till de palestinska ledarna där han uttryckte känslor av solidaritet med det palestinska motståndet och jämförde det med den kamp som ZOB, den judiska motståndsorganisationen, hade fört.

Syrien:

Förra året avslöjade den tidigare franske utrikesministern Roland Dumas att… ”[jag] träffade brittiska topptjänstemän som erkände för mig att de förberedde någonting i Syrien… Storbritannien organiserade en invasion av rebeller i Syrien. De frågade mig till och med, trots att jag inte längre var utrikesminister, om jag ville medverka… Den här operationen har ett långt förflutet. Den var förberedd, uttänkt och planerad på förhand.”

 

Media:

År 2009 publicerade University of the West of England resultaten av en tioårsstudie av BBC:s bevakning av Venezuela. Av 304 radioreportage var det bara tre som nämnde något av de positiva handlingsprogram som regeringen Hugo Chavez hade genomfört.

Finanskris:

Efter bara några månader förändrades emellertid budskapet – även om en och annan sten kastades med anledning av alltför stora ”direktörsbonusar”. Förbrytarfotografierna av brottsliga bankdirektörer försvann från sensationspressen, och någonting som kallades ”åtstramning” lades på miljontals vanliga människors axlar. Har det någonsin förekommit ett mer skamlöst lurendrejeri?

Assange:

För mig står det klart att den viktigaste anledningen till att Assange har ådragit sig så mycket bitterhet, agg och avund är att WikiLeaks rev ner den snygga fasad som många journalister byggt upp framför en korrupt politisk elit.

Hans storartade ”Varför fascismens frammarsch åter är den stora frågan” måste läsas i sin helhet på hemsidan. Där finns också alla dokumentärer uppladdade.

Operation Cyclone (Afghanistan, 1970-80-talen)

konvenans = god ton, anständighet

Annonser

~ av bookplanet på juni 6, 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: