Dagar hos munkar (Halldór Laxness) [1987]

IMG_9668

O Store Laxness. Dagboken är från hans tid i klostret St Maurice de Clervaux (Luxemburg) 1922, och tydligen betraktade han den som förlorad när en idog förläggare grävde fram den mer än ett halvsekel efter att den skrevs. Det är i mångt och mycket en lillgammal pojk som skriver, med en febrig önskan om transcendens; att bli något större, försaka sig själv. Det är roligt och plågsamt att läsa honom försöka undertrycka sina instinkter och sin sexuella nyfikenhet för att upprätthålla sin heliga fasad. Som utlänning ådrog han sig tydligen (än en gång – detta är hans utsago) kvinnornas uppmärksamhet i såväl kyrkan som ute i byn. Han vet inte vad han ska göra av med blicken, och att tilltala kvinnorna kommer naturligtvis inte på fråga. Ska han vara barsk? Ignorera dem? Samtidigt kan han inte låta bli att notera deras skönhet, deras ansiktsdrag, hur de bär sig åt. Konflikten i hans inre tar sig ibland komiska uttryck som det andra citatet:

Hon satt i kyrkan som i förrgår…

[…]

Den svarta var i kyrkan. Jag tittade på henne i smyg. Hon är mycket vacker. Önskar att fan tog henne. 

Hans dagar går åt till bön, studerande och skrivande. Han lär sig språk, studerar katolicismen och diskuterar livsfrågor med sina bröder. Samtidigt är han på många sätt en utböling, långt från Island, och när tandvärken och hopplösheten ansätter honom i hans lilla rum är han brutalt ärlig med sin osäkerhet och sitt tvivel. Det som han omöjligt kunde veta när han skrev nedanstående dagboksinlägg 5:e mars 1922 är att det är bland de bästa; när han tror sig vara som sämst är han som renast.

5 mars 

Har plågats av min obetydlighet i allt. Jag är ett skolexempel på karaktärslöshet. Utan begåvning, utan personlighet. 

Vaknade inte förrän efter 7, gick sent till sängs. Låg sömnlös. 

Brev från Einar Ólafur, svarade genast. 

Läste färdigt Peur de vivre. Jag grät rakt ner i boken, känner min vanmakt. Frånsett högfärden och skrytet och mina tomma storhetsdrömmar är jag ingenting. 

Apropå ”Propaganda” (vilken var den andra av totalt tre böcker som jag läste ut idag), och ordets snarast positiva klang:

Det var mina vänner munkarnas avsikt att jag skulle börja i Propagandahögskolan i Italien för att sedan bistå dem med att omvända islänningarna från den lutherska villoläran…

Jag har fått hem fortsättningen (Ung var jag fordom) och recenserar den inom närmsta tid.

Advertisements

~ av bookplanet på november 9, 2015.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: