Game over – en handbok för vuxna i närheten av dataspelsgenerationen (Magnus Björk) [2008]

game-over

En läsvärd broschyr skriven av en av grundarna av Sveriges första behandlingshem för datorspelsberoende (Game Over, Linköping). För mig som aldrig varit inne i WoW innebar det ett par viktiga insikter. De unga som spelar ”seriöst” har i princip arbetstider mellan kl 17 och 01 på vardagar, där de förväntas vara närvarande online med sin klan eller grupp. Om de inte kan vara där (t.ex. familjeaktiviteter, födelsedagar, eller sjukdom) behöver de anmäla sin frånvaro, precis som alla icke-spelande anmäler frånvaro från jobb och skola. Det är svårt att spela kontinuerligt och komma åt de attraktiva priserna utan att lägga ned rejält med tid på det, vilket innebär att en normal skolgång blir i princip omöjlig.

Boken är bra på att lyfta fram de positiva aspekterna av spelande (att ungarna lär sig engelska, lär sig grupparbete, problemlösning, ledarskap, viss typ av social interaktion, avkoppling) som jag personligen varit blind för. Desto sämre är den på att lyfta fram de negativa värderingar som spelandet lär barnen: materialism, sexism/våld/machism, anonymitet och hat. För att inte nämna alla fysiska problem det medför att sitta fastklistrad vid en skärm hela fritiden. Ännu viktigare, vad som saknas fullständigt är en analys av varför spelföretagen producerar den här typen av kraftigt beroendeframkallande och fritidsexproprierande spel som skiljer sig markant från tidigare generationer av spel (som visserligen också hade sina fantaster, men inte på industriell skala som WoW). En stor del av dagens krigsspel är inget annat än simulatorer för krig (och som DemocracyNow! visade för ett par år sedan länkar t.ex. Call of Duty till amerikanska militärens rekryteringssida).

Hur som helst, med tanke på att den är skriven redan 2008 ett viktigt bidrag som hjälpte mig att begripa lite mer om spelvärlden.

~~~~~

För många WoW-spelare gäller att det är inte ångestfyllt att sitta vid datorn. Det är i många fall det mest rationella man kan göra den här speciella dagen. Är du efter i skolan, eller trött, eller inte så sugen på att behöva gå utanför dörren till en värld som dom flesta av oss tycker är ganska tuff emellanåt? Möjligheten finns då att sitta kvar hemma, och bara bli dömd i förhållande till det man gör på skärmen. I en värld där du är duktig, välkänd och får en tydlig uppgift som bara är rolig.

En guild kan bestå av hundratals personer medan de mindre som fokuserar på PVP vanligtvis är färre. De styrs av en ”guildledare” eller ”guildmaster”. Under denne finns ”officers” som har hand om en viss del av guilden, exempelvis magikerna. Det finns också raidledare som planerar raiderna med hjälp av ett raidschema som fungerar ungefär som ett arbetsschema. Raidschemat läggs upp på webben och de som vill vara med får skriva upp sig på schemat. Detta schema är något alla föräldrar bör veta om, det är oftast då de riktigt viktiga sakerna sker i guilden och med hjälp av schemat kan många familjemiddagar räddas. Oftast har guilden speciella dagar i veckan man raidar. Många guilder har regler för hur mycket du måste vara med för att få vara kvar. Många kräver eh närvaro på 60 – 70% för att du inte skall bli utkastad ur guilden. Om du inte är med på uppdraget har du heller inte möjlighet att få del av belöningarna…

Ett annat perspektiv ger sonen, en 16-åringe [sic] guildledare för 80 personer den dagen raiden de hade planerat för i två veckor skulle bli av. Han kom hem från skolan i god tid. Raiden skulle starta klockan fyra och hålla på ungefär fyra timmar beroende på hur det gick. Det här uppdraget gick strålande, alla var på plats i god tid före start och allt fungerade precis som han hade hoppats. Det verkar som uppdraget skall kunna vara färdigt på tre timmar. När det gått två timmar står pappa i dörren. Och säger att vi skall äta ”jag ber honom vänta lite och gå ut så kommer jag sedan när jag är klar, men det är lite svårt att prata med honom samtidigt som jag försöker hålla koll på 79 andra och ge order om vad dom skall göra. Pappa står kvar och till slut skriker jag åt honom att gå därifrån och att han håller på att förstöra allting.” Vi hade ju förberett det här uppdraget i två veckor. Han förstår verkligen ingenting. Vi pratade inte med varandra på en vecka efter det.

Utmaningen för dataspelsgenerationens föräldrar handlar till stor del om att förstå: att sitta med och vara intresserad av dataspelet precis i lika hög grad som du skulle varit om ditt barn spelade flöjt, fotboll eller sköt pilbåge. Massor av föräldrar har stått och frusit i timvis vid en fotbollsplan i början av april. Väldigt få har bryggt en god kopp kaffe, dragit fram fåtöljen en lördagseftermiddag >ch bara suttit och tittat på vad barnet gör vid datorn… Utmaningen handlar om att bekräfta kompetens vilket har att göra med att förstå. Oavsett om tonårsbarnet är duktig på dataspel eller lagkapten i gymnastiklaget suktar det ändå efter föräldrars erkännande. Jag har på många middagar hört föräldrar skryta över att deras barn är med i länslaget i någon idrott. Aldrig har jag hört en förälder inför andra föräldrar visa sin glädje över att ens bam varje dag leder hundra andra i internationella nätverk där många av deltagarna är vuxna.

Vi bestämde oss för att skapa en samtalsserie där vi utgår från att det finns en konflikt i familjen som några i familjen mår dåligt av. Detta till skillnad från att utgå från att det finns en missbrukare i familjen som skall ”botas”.

Annonser

~ av bookplanet på mars 24, 2016.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: